Citat:
Storhök/Korhonen är ett intressant ämne, som jag själv pillrat en hel del i. Har försökt stämma av mot "flygledaren" Lars-Erik Eriksson, som ju påstår att han satt uppemot en halvtimme i bilen utanför Grand och väntade på att föräldrarna skulle komma ut från föreställningen av "Amadeus". Det här hakar även i Pia Engströms iakttagelser, Roger Östlunds bravader med mera.
Korhonen påstod på finlandssvensk radio (Yle) att det var Stig Engström hon sett där utanför glasdörrarna in till Grand. Det kom dock först i samband med nedläggningen av utredningen, 34 år efter mordet. Men hon hade visst flyttat tillbaka till Finland ganska snart efter mordet och hade inte följt med i det och inte sett några bilder på Engström under resans lopp. När bilderna sedan dök upp i finska medierna fick hon en chock som för tankarna till hur Lisbeth Palme reagerade på Christer Pettersson vid den berömda videokonfrontationen. Korhonen började rentav gråta i radiointervjun.
Så det fick mig att börja titta på frågan om Engström ens kunde ha varit där vid den tidpunkten, och svaret på den frågan blev i slutänden negativt: det kunde han inte. Så med Korhonens långtidsminne är det nog lite som med Robrandts, att det sviktar betänkligt. Hur det förhåller sig med Lisbeth Palmes iakttagelseförmåga och minne är förstås också en diskussionsfråga, trots alla påståenden om fotografiskt minne och allt vad det är.
Även om inget är ristat i sten så kom jag i alla fall fram till att mannen som Storhök/Korhonen sett mest sannolikt är just Eriksson som först gått fram till de låsta entrédörrarna och försökt komma in, och sedan kommit tillbaka igen när och passat på att smita in när andra biobesökare kommit ut. Då har han även talat med en flicka som satt där ensam och som talade med finsk brytning. Den flickan är ganska säkert just Storhök, och enligt Eriksson verkade hon påverkad eller "lite borta" på något sätt.
Saken är i alla fall, att om den här Grandmannen är identisk med Eriksson så kan man plocka bort honom från samlingen av potentiella Grandmän, för det finns bestämt fler än en där. Eriksson själv ser ju också en Grandman som liknade Christer Pettersson. Det egendomliga med den iakttagelsen är att Eriksson känner sådant obehag inför mannen att han låser bildörrarna, men sedan är han likväl ute och rycker i entrédörrarna för att komma in i foajén. Om någon ruskig typ verkligen fanns där så måste vederbörande i så fall rimligtvis ha stuckit innan Eriksson vågade sig ut ur bilen och fram till dörrarna.
Det är för övrigt lite komiskt hur Christer Pettersson och Stig Engström verkar dyka upp tillsammans lite här och var. Dels däruppe vid Grand och sedan även vid mordplatsen. Det tycker jag säger en del om det suggestionstryck som förelegat och alltjämt föreligger. Nu senast var det Bo G Andersson som i "30 minuter" försökt klämma in en Christer Pettersson vid mordplatsen.
Sedan var det bilen som Eriksson sitter i. Den är ju en ganska speciell bil, en Volvo 262C med sänkt svart vinyltak designat av Bertone. En ganska ny och dyr bil, som tillhörde Erikssons föräldrar. Den bil som Pia Engström säger lämnade platsen i riktning söderut vid 23.15-tiden, den beskriver hon på ett sätt som stämmer mycket bra på Erikssons bil. I alla fall ter det sig orimligt att två stycken sådana bilar skulle stå parkerade i rad. Men i så fall lämnar alltså Eriksson platsen ett tag.
Vad det säger mig är alltså att Eriksson nog ändå inte stått där hela tiden utan att han gått in på Grand och hört sig för om när "Amadeus" slutade och sedan gått tillbaka till bilen och kört en sväng på stan. Det nämner han dock inte i förhören, vilket helt enkelt kan ha att göra med att det är "pappas bil" och han vill inte att pappa ska få veta att han tagit sig friheter med den.
Utöver den här Grandmannen, som jag alltså tvivlar på att ens existerar, finns det naturligtvis ytterligare någon eller några Grandmän. En av dem är då mannen som Mårten Palme ser följa efter föräldrarna, och som kan vara identisk med den man som Lars Knubb berättar om och som står utanför biografen. Det kan ju rent teoretiskt också vara så, att Storhök/Korhonen sett två olika män: först en som stirrar in genom dörrarna (sedd av Storhök då), sedan en annan när de går ut (sedd av båda).
Det jag undrar över är hur och varför du menar att polisutredningen menar att polisutredningen sopat Storhök/Korhonen under mattan. Det övergripande intryck jag fått av borrningen i frågan är att båda de här tjejerna har lite "livlig fantasi" – om än kanske inte i riktigt lika hög grad som de andra två finska flickorna, "Anneli och Anki", som Sven Anér höll på och tutade om. Deras berättelser stämmer bra inbördes i vissa delar men inte i allt, och framför allt verkar de lite längre fram ha helt olika minnesbilder av händelsen.
Med Storhök/Korhonen är problemet liksom omvänt jämfört med Gun Tredite och Katrin Ekström, vars tidiga berättelser ter sig ganska disparata men som sedan förs samman till en smått enastående enhetlighet under Lars Borgnäs' faderliga överinseende. Men som du uttryckt saken beror det kanske på att den gode Borgnäs "fläskat på" lite där. För om han inte fläskat på så har vi ju ännu en Grandman där, i beige överrock eller paletå, och som antastar Palme utanför Grand. Även denne Grandmans existens hyser i jag tvivel om, detta efter en liknande borrning som med Storhök/Korhonen.
Korhonen påstod på finlandssvensk radio (Yle) att det var Stig Engström hon sett där utanför glasdörrarna in till Grand. Det kom dock först i samband med nedläggningen av utredningen, 34 år efter mordet. Men hon hade visst flyttat tillbaka till Finland ganska snart efter mordet och hade inte följt med i det och inte sett några bilder på Engström under resans lopp. När bilderna sedan dök upp i finska medierna fick hon en chock som för tankarna till hur Lisbeth Palme reagerade på Christer Pettersson vid den berömda videokonfrontationen. Korhonen började rentav gråta i radiointervjun.
Så det fick mig att börja titta på frågan om Engström ens kunde ha varit där vid den tidpunkten, och svaret på den frågan blev i slutänden negativt: det kunde han inte. Så med Korhonens långtidsminne är det nog lite som med Robrandts, att det sviktar betänkligt. Hur det förhåller sig med Lisbeth Palmes iakttagelseförmåga och minne är förstås också en diskussionsfråga, trots alla påståenden om fotografiskt minne och allt vad det är.
Även om inget är ristat i sten så kom jag i alla fall fram till att mannen som Storhök/Korhonen sett mest sannolikt är just Eriksson som först gått fram till de låsta entrédörrarna och försökt komma in, och sedan kommit tillbaka igen när och passat på att smita in när andra biobesökare kommit ut. Då har han även talat med en flicka som satt där ensam och som talade med finsk brytning. Den flickan är ganska säkert just Storhök, och enligt Eriksson verkade hon påverkad eller "lite borta" på något sätt.
Saken är i alla fall, att om den här Grandmannen är identisk med Eriksson så kan man plocka bort honom från samlingen av potentiella Grandmän, för det finns bestämt fler än en där. Eriksson själv ser ju också en Grandman som liknade Christer Pettersson. Det egendomliga med den iakttagelsen är att Eriksson känner sådant obehag inför mannen att han låser bildörrarna, men sedan är han likväl ute och rycker i entrédörrarna för att komma in i foajén. Om någon ruskig typ verkligen fanns där så måste vederbörande i så fall rimligtvis ha stuckit innan Eriksson vågade sig ut ur bilen och fram till dörrarna.
Det är för övrigt lite komiskt hur Christer Pettersson och Stig Engström verkar dyka upp tillsammans lite här och var. Dels däruppe vid Grand och sedan även vid mordplatsen. Det tycker jag säger en del om det suggestionstryck som förelegat och alltjämt föreligger. Nu senast var det Bo G Andersson som i "30 minuter" försökt klämma in en Christer Pettersson vid mordplatsen.
Sedan var det bilen som Eriksson sitter i. Den är ju en ganska speciell bil, en Volvo 262C med sänkt svart vinyltak designat av Bertone. En ganska ny och dyr bil, som tillhörde Erikssons föräldrar. Den bil som Pia Engström säger lämnade platsen i riktning söderut vid 23.15-tiden, den beskriver hon på ett sätt som stämmer mycket bra på Erikssons bil. I alla fall ter det sig orimligt att två stycken sådana bilar skulle stå parkerade i rad. Men i så fall lämnar alltså Eriksson platsen ett tag.
Vad det säger mig är alltså att Eriksson nog ändå inte stått där hela tiden utan att han gått in på Grand och hört sig för om när "Amadeus" slutade och sedan gått tillbaka till bilen och kört en sväng på stan. Det nämner han dock inte i förhören, vilket helt enkelt kan ha att göra med att det är "pappas bil" och han vill inte att pappa ska få veta att han tagit sig friheter med den.
Utöver den här Grandmannen, som jag alltså tvivlar på att ens existerar, finns det naturligtvis ytterligare någon eller några Grandmän. En av dem är då mannen som Mårten Palme ser följa efter föräldrarna, och som kan vara identisk med den man som Lars Knubb berättar om och som står utanför biografen. Det kan ju rent teoretiskt också vara så, att Storhök/Korhonen sett två olika män: först en som stirrar in genom dörrarna (sedd av Storhök då), sedan en annan när de går ut (sedd av båda).
Det jag undrar över är hur och varför du menar att polisutredningen menar att polisutredningen sopat Storhök/Korhonen under mattan. Det övergripande intryck jag fått av borrningen i frågan är att båda de här tjejerna har lite "livlig fantasi" – om än kanske inte i riktigt lika hög grad som de andra två finska flickorna, "Anneli och Anki", som Sven Anér höll på och tutade om. Deras berättelser stämmer bra inbördes i vissa delar men inte i allt, och framför allt verkar de lite längre fram ha helt olika minnesbilder av händelsen.
Med Storhök/Korhonen är problemet liksom omvänt jämfört med Gun Tredite och Katrin Ekström, vars tidiga berättelser ter sig ganska disparata men som sedan förs samman till en smått enastående enhetlighet under Lars Borgnäs' faderliga överinseende. Men som du uttryckt saken beror det kanske på att den gode Borgnäs "fläskat på" lite där. För om han inte fläskat på så har vi ju ännu en Grandman där, i beige överrock eller paletå, och som antastar Palme utanför Grand. Även denne Grandmans existens hyser i jag tvivel om, detta efter en liknande borrning som med Storhök/Korhonen.
När Christer Pettersson var på tapeten som GM gjorde dåvarande PU allt för att skapa en kedja som visade att CP var på Biografen Grand och därifrån följde makarna Palme fram till Dekorimahörnan. Det gick i inget vidare. Trots att man medvetet utelämnade de bästa Grandvittnena Margareta Storhök o Anneli Korhonen när det blev dags för rättegångarna. Dessa var de vittnen som hade bäst möjligheter att se en Grandman, MS rakt framifrån i bra l ljus ca 4-5 meters avstånd under ca två-tre minuter, men deras utsagor pekade mot en helt annan typ än CP.
En åklagare har som skyldighet att även plocka fram sådant som talar emot den åtalades skuld. Istället undertrycker man här vittnen som spränger indiciekedjan , eller i varje fall lämnar öppet för att någon annan än CP kan varit den bligande gubben utanför Grand .
MS/AK inkommer med sina vittnesmål första respektive tredje mars, i praktiken så snabbt de får kontakt med den överbelastade tipsmottagningen. Att deras vittnesmål är detaljrika är inte att undra över. Två yngre kvinnor som är ute en fredagkväll har anledning att vara på sin vakt mot stirrande män och därmed lägga utseendet på minnet. Fram till AK framträdde 2020 har de hållit sig undan offentlighetens ljus, MS gör det fortfarande. Och deras inledande vittnesmål är tydliga.
Istället för de två vittnen som hade bäst möjlighet att se en Grandman valde Dåvarande PU att luta sig mot höghushöge pundaren Roger Östlund , Sigge cedergren , Harry Mikkalinna och ett TK-protokoll vars uppgifter inte stämmer med fem olika vittnen från Grands foajé säger.
