Citat:
Att Palme lockats dit till mordplatsen på något sätt framgår av vad en av sköterskorna på Sabbatsberg berättar om vad Lisbeth sagt. "Det var Olof som ville gå dit till Dekorima." I den officiella storyn ingår inte det utan då heter det att de korsade Sveavägen av en ren tillfällighet därför att Lisbeth ville titta i skyltfönstret på butiken Sari. Men om det är riktigt att Olof Palme var den som prompt skulle till Dekorima så måste man ju fråga sig vad han skulle dit och göra mitt i kalla vinternatten.
Den enda rimliga förklaring jag kan prestera till det är att Palme skulle möta någon där, i något ljusskyggt ärende. Vidare är det rimligt att ärendets natur varit sådant att det absolut inte under några förhållanden kan röjas till allmänheten. Därför höll även Lisbeth Palme tand för tunga om saken, och om den man som enligt andra vittnen fanns där på platsen men som Lisbeth systematiskt utelämnat i sina berättelser.
Ungefär så ser jag på saken, och svaret på din fråga är alltså att man krånglat till det med en relativt "stor apparat" i syfte att se till att garantera permanent mörkläggning redan på förhand.
En mycket bra fråga. Faktum är att det var där jag började en gång i tiden. Jag frågade mig varför de inte klippte Palme nere i "triangeln" där han fick röra sig utan livvakter. Att utföra det våtjobbet skulle nog inte vara så svårt rent tekniskt och inte heller skulle det vara svårt att komma undan i de trånga gränderna i Gamla Stan. Så varför utförde man det här på Sveavägen vid Skandiahuset?
En tänkbar förklaring är förstås att mordet inte alls är någon planerat dåd utan ett resultat av tillfälligheter och slumpmässiga sammanträffanden. Det gör ju jobbet att förklara mordet mycket enklare, för slumpen är per definition det som inte kan förklaras. Så "förklaringen" blir då helt enkelt att det inte finns någon djupare förklaring. Det är visserligen en respektabel ståndpunkt men samtidigt tenderar den mot bekvämlighet. Om man inte förmår hitta någon annan förklaring kan man alltid skylla på slumpen och då befriar man sig själv från bördan att göra jobbet.
Vad Palmemordet beträffar finns det emellertid så många egendomligheter och anomalier i materialet, att "tillfällighetsteorier" (i motsats till "konspirationsteorier") framstår som långsökta istället för enkla förklaringar. Det blir så många tillfälligheter och avvikelser som måste samverka i en viss riktning för att det ska bli som det blev. Ur statistisk synvinkel blir det närmast astronomiskt osannolikt.
Alternativet är då en konspiration av något slag och då kommer de funktionella frågorna upp, däribland din fråga om varför man anställt en så pass stor apparat. Men apparaten i form av någon slags beredskapsövning behöver ju inte bara ha med Palmemordet att göra, utan den kan utgöra inramningen för attentatet. För om man utför mordet inom ramen för en beredskapsövning med landets hemligaste förband så omger man helt automatiskt mordet med en järnring av sekretess.
Saken är, att det nog inte bara handlar om att "knäppa Palme" utan det handlar även om att se till att mordet aldrig blir löst. Att lägga attentatet inom en hemlig övning betyder då att man redan på förhand ställt in parametrarna för mörkläggning efteråt.
En annan metod för att redan på förhand se till att rullgardinen går ner och stannar nere i decennier, det är att se till att alla berörda parter – alla som skulle kunna utreda ärendet i botten och röja sanningen – har fingrarna i syltburken och alltså är komprometterade så att de tvingas tiga.
Ser man saken från det perspektivet så förstår man att våtjobbet i sig är den enkla biten, medan den svåra biten är att se till att locket omgående åker på och att det stannar på under flera decennier. Det är där som jag menar att man kan finna förklaringen till varför man inte helt sonika knäppte Palme i triangeln utan såg till att ordna med en särskild tid och plats för avrättningen, och att bygga in mörkläggningen redan från början, i själva utformningen av attentatet.
En tänkbar förklaring är förstås att mordet inte alls är någon planerat dåd utan ett resultat av tillfälligheter och slumpmässiga sammanträffanden. Det gör ju jobbet att förklara mordet mycket enklare, för slumpen är per definition det som inte kan förklaras. Så "förklaringen" blir då helt enkelt att det inte finns någon djupare förklaring. Det är visserligen en respektabel ståndpunkt men samtidigt tenderar den mot bekvämlighet. Om man inte förmår hitta någon annan förklaring kan man alltid skylla på slumpen och då befriar man sig själv från bördan att göra jobbet.
Vad Palmemordet beträffar finns det emellertid så många egendomligheter och anomalier i materialet, att "tillfällighetsteorier" (i motsats till "konspirationsteorier") framstår som långsökta istället för enkla förklaringar. Det blir så många tillfälligheter och avvikelser som måste samverka i en viss riktning för att det ska bli som det blev. Ur statistisk synvinkel blir det närmast astronomiskt osannolikt.
Alternativet är då en konspiration av något slag och då kommer de funktionella frågorna upp, däribland din fråga om varför man anställt en så pass stor apparat. Men apparaten i form av någon slags beredskapsövning behöver ju inte bara ha med Palmemordet att göra, utan den kan utgöra inramningen för attentatet. För om man utför mordet inom ramen för en beredskapsövning med landets hemligaste förband så omger man helt automatiskt mordet med en järnring av sekretess.
Saken är, att det nog inte bara handlar om att "knäppa Palme" utan det handlar även om att se till att mordet aldrig blir löst. Att lägga attentatet inom en hemlig övning betyder då att man redan på förhand ställt in parametrarna för mörkläggning efteråt.
En annan metod för att redan på förhand se till att rullgardinen går ner och stannar nere i decennier, det är att se till att alla berörda parter – alla som skulle kunna utreda ärendet i botten och röja sanningen – har fingrarna i syltburken och alltså är komprometterade så att de tvingas tiga.
Ser man saken från det perspektivet så förstår man att våtjobbet i sig är den enkla biten, medan den svåra biten är att se till att locket omgående åker på och att det stannar på under flera decennier. Det är där som jag menar att man kan finna förklaringen till varför man inte helt sonika knäppte Palme i triangeln utan såg till att ordna med en särskild tid och plats för avrättningen, och att bygga in mörkläggningen redan från början, i själva utformningen av attentatet.
Att Palme lockats dit till mordplatsen på något sätt framgår av vad en av sköterskorna på Sabbatsberg berättar om vad Lisbeth sagt. "Det var Olof som ville gå dit till Dekorima." I den officiella storyn ingår inte det utan då heter det att de korsade Sveavägen av en ren tillfällighet därför att Lisbeth ville titta i skyltfönstret på butiken Sari. Men om det är riktigt att Olof Palme var den som prompt skulle till Dekorima så måste man ju fråga sig vad han skulle dit och göra mitt i kalla vinternatten.
Den enda rimliga förklaring jag kan prestera till det är att Palme skulle möta någon där, i något ljusskyggt ärende. Vidare är det rimligt att ärendets natur varit sådant att det absolut inte under några förhållanden kan röjas till allmänheten. Därför höll även Lisbeth Palme tand för tunga om saken, och om den man som enligt andra vittnen fanns där på platsen men som Lisbeth systematiskt utelämnat i sina berättelser.
Ungefär så ser jag på saken, och svaret på din fråga är alltså att man krånglat till det med en relativt "stor apparat" i syfte att se till att garantera permanent mörkläggning redan på förhand.
När jag har läst uppslagen från https://wpu.nu/wiki/Avsnitt:L, Biografen Grand, besökare, närområde, så uppfattar jag att Olof Palme blev konfronterad både i biosalongen såväl som utanför Grands entré som söderut längs Sveavägen ända ner till ABF-huset entré.
Vid korvkiosken, just innan Kammakargatan, iakttogs makarna Palme "omringad/inboxad" av två män framför och en man bakom, i utredningen betraktad som eventuell gärningsman.
Olof Palme och Lisbeths tidigare erfarenhet av trakasserier kan ha gett dem föreställningen om att dessa tre män också var delaktiga i en pågående trakassering, kanske till och med samma trakasseri som det om ett vårdnadsärende.
För att undvika fortsättning på Sveavägens västra trottoar kan Olof Palme mycket väl ha valt och sagt till Lisbeth att "vi går över gatan och fortsätter vidare där".
De börjar korsa Sveavägen "innan" övergångsstället, så att säga "snett bakom korvkiosken" för att komma upp på övergångsstället, "de vita ränderna" och den östra trottoaren. Ett ovanligt val att korsa en trafikerad gata.
Dvs i detta scenario var det inte ett kommande möte utan ett försök att undvika en pågående trakassering som orsakade valet att gå förbi Dekorima.
Lisbeth Palme har nog hela tiden haft klart för sig vad saken gällde och insett att hennes position som målsägande inte hade något avgörande inflytande på utredningens händelsutveckling.
