Citat:
En sådan sak är Engströms kontor som vette ut mot kulturhuset på nordöstra hörnet av Tunnelgatan-Luntmakargatan. Mina tidsstudier har lett mig till slutsatsen att mordet begicks redan vid 23.19, två och en halv minuter före den officiella tiden. Det betyder att Engström har alibi, han befann sig alltjämt inne på Skandia när skotten avfyrades. Med tidskorrigeringen i bagaget är det så enkelt att avfärda Engström som attentatsman.
Jag säger "attentatsman" eftersom flera tycks ha medverkat direkt i själva utförandet av attentatet, varav en då är mördaren. Det verkar röra sig om en liten grupp inklusive ett par flyktbilar med förare. Kanske ett halvdussin totalt. Alla i den gruppen måste då ha varit införstådda med vad som varit i görningen.
Utöver den inre attentatsgruppen kan det finnas ett (potentiellt stort) antal andra "inblandade" som inte varit medvetna om vad som var på gång. För dem lär mordet ha kommit som en minst sagt obehaglig överraskning, en kalldusch. Det är i den kategorin som jag menar att Engström passar in. Men även Jeppsson och Björkman kan tänkas passa in i den kategorin.
Att Engströms kontorsfönster vetter åt kulturhuset till gör att han kunnat se Jeppsson komma gående. Jeppsson säger att han stod ett par minuter i korsningen och liksom kliade sig i huvudet över nattbion. Men precis som med Engströms förklaring av sin språngmarsch för att "rätta till signalementet" verkar vara en cover story för det ärende han gör sig till Luntis så kan ju Jeppssons story om nattbion också vara det.
Jeppsson kan ju ha blivit ditmanövrerad på något sätt – ditlurad, ditlockad, ombedd eller beordrad att gå dit och ställa sig vid den och den tiden. I så fall ligger det nära till hands att Engström haft i uppdrag att verifiera att Jeppsson anlänt innan han lämnade kontoret. För om du tittar på timingen så går Engström ner och stämplar ut precis efter det att Jeppsson anlänt till korsningen. Att de skulle mötas verkar emellertid osannolikt för Jeppsson nekar bestämt att han skulle ha känt Engström – eller ens känt till vem denne var.
När skotten avfyras står Jeppsson en liten bit in i prånget på södra sidan om barackerna. Han ser Palme "falla in i bild" som han uttrycker det. Vid vallningen tillägger han att han stod med ryggen mot Sveavägen till när skotten smällde. Då måste han ha vänt på sig blixtsnabbt för att hinna se Palme falla in i bild. Men varför står man överhuvudtaget där inne i prånget med ryggen mot Sveavägen? Det är ju inget ställe som någon normalt funtad människa skulle ställa sig på för att fundera över ett eventuellt nattbiobesök.
Tittar vi sedan på Björkman så är han visserligen alkoholpåverkad, men inte alls så berusad som man försökt få det till. Det märkliga med honom är att han blir så rädd att han inte ens vågar gå fram och titta när faran är över. Man tycker att alkoholen borde haft motsatt effekt. Flera vittnen tycker att han beter sig så suspekt att han måste vara inblandad på något sätt.
Det intrycket dämpas heller inte av att Björkman bokstavligen försöker smita därifrån, genom att diskret lomma iväg söderut. Men då påkallas polisens uppmärksamhet och Lena Löhr får fatt på honom. När hon frågar om varför han tänkte sticka säger han att han "inte ville bli inblandad". Är det en normal reaktion för ett mordvittne i hans ställning, som ingenjör på Bofors Aerotronics?
Kanske gick det dig förbi, men när jag talar om de här tre filurernas "avvikande beteende" som gemensam nämnare så menar jag det inte bara bildligt utan även rent bokstavligt. Alla tre avviker bokstavligen från platsen, var och en med sin egen bevekelsegrund eller cover story.
Björkman vill inte bli inblandad. Så säger man nog om man på ett överrumplande sätt blivit inblandad i något som man absolut inte vill bli inblandad i. Ett vittne är ju inte "inblandat" i någon normal mening, det är inte så man uttrycker det.
Engström vill korrigera signalementet han hört. Men istället för att tala med poliserna som finns på mordplatsen och som kan ropa ut det på radion så väljer han alltså att springa efter dem och misslyckas då med att komma ifatt dem. Sedan bryr han sig inte om att gå tillbaka till mordplatsen och korrigera signalementet där. Hela den här storyn är ju ren smörja, det är uppenbart en förevändning för att komma iväg dit in till Luntmakargatan. Frågan är bara vad han skulle dit och göra.
Och Jeppsson, han överväger alltså sitt eventuella nattbiobesök. Det är ingen liten fråga utan den tarvar moget övervägande. Det svåra beslutet uppehåller honom i ett par minuter där i korsningen, varav på sluttampen mellan barackerna och husväggen och med ryggen vänd mot Sveavägen. Nyktert betraktat är ju även detta är ju rena rappakaljan.
Nattbion verkar vara någon slags cover story, som Jeppsson ska använda om det kommer någon när han "står vakt" där i barackprånget. Då kan han stoppa dem och fråga efter vägen till biograferna på Kungsgatan. Och varför ska han stå vakt där? Därför att någon transaktion ska utföras på västra sidan barackerna och som ingen utomstående får se. Inte ens Jeppsson får titta åt det hållet, det är därför han står med ryggen vänd åt det hållet.
Tittar man sedan på Björkmans position så ser man att även han står på ett ställe där han inte kan se vad som utspelar sig vid Dekorimahörnan och mordplatsen. I förhöret den 25 mars 1987 tillfrågas Björkman om vad han företog sig när kamraterna gått in på banken. Då svarar han att han gått ut till sträckstenskanten och ställt sig för att titta söderut efter kamraterna som hamnat på efterkälken.
Björkman står alltså ute vid kanten och tittar på utsidan av reklampelaren. Från den vinkeln skymmer reklampelaren allt vad Dekorima och mordplats heter, han ser inget av vad som försiggår där. Det är ju en underbar sak att varken Björkman eller Jeppsson står så att de kan se någonting alls av vad som försiggår på mordplatsen.
Och när det blir dags för mordet så börjar Björkman knata söderut i precis rätt tid för att få se Palmes sista steg men inget mer än det. Mötet som Delsborn ser har han naturligtvis inte sett, och det har inte Jeppsson heller. Och Jeppsson ser Palme falla in i bild men någon mördare ser han naturligtvis inte.
Vad jag försöker säga här är att antingen vilar det en förbannelse över alltihop eller så är det koreograferat in i minsta detalj för att åstadkomma precis det som sagts här ovan. Antingen är det extrem slump eller så är det extrem konspiration, det verkar liksom inte finnas något mellanläge, ingen gråskala mellan svart och vitt.
Vid fotovisningen känner Engström igen Björkman på bild. Men när han ska berätta om Björkmans beteende så framställer han honom som en "Tompa Jan", ett lallande och trallande fyllo. Det visar att Engström i alla fall aldrig sett Björkman på mordplatsen. Men ändå känner han igen honom på bild. Hur kan det komma sig?
Där har vi den där envägsrelationen. Engström är som en inverterad version av apan som alla känner: Engström känner alla, men ingen känner Engström. Samma med Engström och Jeppsson. Jeppsson känner inte Engström, men Engström vet ändå vem Jeppsson är. De har en gemensam bekant inne på Skandia låter han rentav förstå. Small world, men vem tusan är det han talar om?
Så var det barackerna. Engström verkar ha väldigt god pejl på hur det gick till när barackerna skulle ställas upp. Man fick montera ner gatljusen för att få plats med tre baracker i höjd. Visserligen ligger Engströms kontor nära det hörnet, men hans kontorsfönster vetter ju inte åt barackernas håll. Han har alltså inte kunnat följa det hela från kontoret utan måste ha varit ute och förhört sig om saken. Är han bara nyfiken i en strut eller har han medverkat i att beställa fram barackerna?
Och varför skulle man nödvändigtvis ha tre baracker i höjd? Det verkar ju krångligt när gatubelysningen måste tas ned. Varför inte ställa tre i rad och två i höjd om man nu nödvändigtvis måste ha hela sex baracker därinne på Tunnelgatan? Går de inte att ställa på sidorna så att fotgängare och utryckningsfordon kan passera mellan dem? När man grunnar över dem börjar man undra om de inte var ditställda enkomt för att stoppa utryckningsfordon och skymma sikten hela vägen upp.
Mycket frågor blir det om Engström, men dessvärre inte så många klara och konkreta svar. Det enda definitiva svar jag har i det här skedet, det är att mordet ägde rum vid 23.19 och att Engström har alibi. Det var inte han som sköt Palme och det var heller inte han som sprang uppför trapporna till åsen.
En intressant detalj i det här är att flyttningen av tiden för mordet från 23.19 till 23.21.30 innebar att Engström förlorade sitt alibi. Utan den tidsflyttningen hade han aldrig kunnat bli den syndabock som man gjort honom till.
Att Engström har alibi för själva skjutningen betyder emellertid inte att Engström inte kan ha haft någon slags roll i det hela. Tvärtom tyder mycket på att han haft någon form av logistisk funktion
Vad är det som tyder på att SE har haft något med det att göra? Jag har sett det flera gånger här i tråden, man kan inte se SE som skytt men vill behålla honom som inblandad. Men jag fattar verkligen inte varför.En sådan sak är Engströms kontor som vette ut mot kulturhuset på nordöstra hörnet av Tunnelgatan-Luntmakargatan. Mina tidsstudier har lett mig till slutsatsen att mordet begicks redan vid 23.19, två och en halv minuter före den officiella tiden. Det betyder att Engström har alibi, han befann sig alltjämt inne på Skandia när skotten avfyrades. Med tidskorrigeringen i bagaget är det så enkelt att avfärda Engström som attentatsman.
Jag säger "attentatsman" eftersom flera tycks ha medverkat direkt i själva utförandet av attentatet, varav en då är mördaren. Det verkar röra sig om en liten grupp inklusive ett par flyktbilar med förare. Kanske ett halvdussin totalt. Alla i den gruppen måste då ha varit införstådda med vad som varit i görningen.
Utöver den inre attentatsgruppen kan det finnas ett (potentiellt stort) antal andra "inblandade" som inte varit medvetna om vad som var på gång. För dem lär mordet ha kommit som en minst sagt obehaglig överraskning, en kalldusch. Det är i den kategorin som jag menar att Engström passar in. Men även Jeppsson och Björkman kan tänkas passa in i den kategorin.
Att Engströms kontorsfönster vetter åt kulturhuset till gör att han kunnat se Jeppsson komma gående. Jeppsson säger att han stod ett par minuter i korsningen och liksom kliade sig i huvudet över nattbion. Men precis som med Engströms förklaring av sin språngmarsch för att "rätta till signalementet" verkar vara en cover story för det ärende han gör sig till Luntis så kan ju Jeppssons story om nattbion också vara det.
Jeppsson kan ju ha blivit ditmanövrerad på något sätt – ditlurad, ditlockad, ombedd eller beordrad att gå dit och ställa sig vid den och den tiden. I så fall ligger det nära till hands att Engström haft i uppdrag att verifiera att Jeppsson anlänt innan han lämnade kontoret. För om du tittar på timingen så går Engström ner och stämplar ut precis efter det att Jeppsson anlänt till korsningen. Att de skulle mötas verkar emellertid osannolikt för Jeppsson nekar bestämt att han skulle ha känt Engström – eller ens känt till vem denne var.
När skotten avfyras står Jeppsson en liten bit in i prånget på södra sidan om barackerna. Han ser Palme "falla in i bild" som han uttrycker det. Vid vallningen tillägger han att han stod med ryggen mot Sveavägen till när skotten smällde. Då måste han ha vänt på sig blixtsnabbt för att hinna se Palme falla in i bild. Men varför står man överhuvudtaget där inne i prånget med ryggen mot Sveavägen? Det är ju inget ställe som någon normalt funtad människa skulle ställa sig på för att fundera över ett eventuellt nattbiobesök.
Tittar vi sedan på Björkman så är han visserligen alkoholpåverkad, men inte alls så berusad som man försökt få det till. Det märkliga med honom är att han blir så rädd att han inte ens vågar gå fram och titta när faran är över. Man tycker att alkoholen borde haft motsatt effekt. Flera vittnen tycker att han beter sig så suspekt att han måste vara inblandad på något sätt.
Det intrycket dämpas heller inte av att Björkman bokstavligen försöker smita därifrån, genom att diskret lomma iväg söderut. Men då påkallas polisens uppmärksamhet och Lena Löhr får fatt på honom. När hon frågar om varför han tänkte sticka säger han att han "inte ville bli inblandad". Är det en normal reaktion för ett mordvittne i hans ställning, som ingenjör på Bofors Aerotronics?
Kanske gick det dig förbi, men när jag talar om de här tre filurernas "avvikande beteende" som gemensam nämnare så menar jag det inte bara bildligt utan även rent bokstavligt. Alla tre avviker bokstavligen från platsen, var och en med sin egen bevekelsegrund eller cover story.
Björkman vill inte bli inblandad. Så säger man nog om man på ett överrumplande sätt blivit inblandad i något som man absolut inte vill bli inblandad i. Ett vittne är ju inte "inblandat" i någon normal mening, det är inte så man uttrycker det.
Engström vill korrigera signalementet han hört. Men istället för att tala med poliserna som finns på mordplatsen och som kan ropa ut det på radion så väljer han alltså att springa efter dem och misslyckas då med att komma ifatt dem. Sedan bryr han sig inte om att gå tillbaka till mordplatsen och korrigera signalementet där. Hela den här storyn är ju ren smörja, det är uppenbart en förevändning för att komma iväg dit in till Luntmakargatan. Frågan är bara vad han skulle dit och göra.
Och Jeppsson, han överväger alltså sitt eventuella nattbiobesök. Det är ingen liten fråga utan den tarvar moget övervägande. Det svåra beslutet uppehåller honom i ett par minuter där i korsningen, varav på sluttampen mellan barackerna och husväggen och med ryggen vänd mot Sveavägen. Nyktert betraktat är ju även detta är ju rena rappakaljan.
Nattbion verkar vara någon slags cover story, som Jeppsson ska använda om det kommer någon när han "står vakt" där i barackprånget. Då kan han stoppa dem och fråga efter vägen till biograferna på Kungsgatan. Och varför ska han stå vakt där? Därför att någon transaktion ska utföras på västra sidan barackerna och som ingen utomstående får se. Inte ens Jeppsson får titta åt det hållet, det är därför han står med ryggen vänd åt det hållet.
Tittar man sedan på Björkmans position så ser man att även han står på ett ställe där han inte kan se vad som utspelar sig vid Dekorimahörnan och mordplatsen. I förhöret den 25 mars 1987 tillfrågas Björkman om vad han företog sig när kamraterna gått in på banken. Då svarar han att han gått ut till sträckstenskanten och ställt sig för att titta söderut efter kamraterna som hamnat på efterkälken.
Björkman står alltså ute vid kanten och tittar på utsidan av reklampelaren. Från den vinkeln skymmer reklampelaren allt vad Dekorima och mordplats heter, han ser inget av vad som försiggår där. Det är ju en underbar sak att varken Björkman eller Jeppsson står så att de kan se någonting alls av vad som försiggår på mordplatsen.
Och när det blir dags för mordet så börjar Björkman knata söderut i precis rätt tid för att få se Palmes sista steg men inget mer än det. Mötet som Delsborn ser har han naturligtvis inte sett, och det har inte Jeppsson heller. Och Jeppsson ser Palme falla in i bild men någon mördare ser han naturligtvis inte.
Vad jag försöker säga här är att antingen vilar det en förbannelse över alltihop eller så är det koreograferat in i minsta detalj för att åstadkomma precis det som sagts här ovan. Antingen är det extrem slump eller så är det extrem konspiration, det verkar liksom inte finnas något mellanläge, ingen gråskala mellan svart och vitt.
Vid fotovisningen känner Engström igen Björkman på bild. Men när han ska berätta om Björkmans beteende så framställer han honom som en "Tompa Jan", ett lallande och trallande fyllo. Det visar att Engström i alla fall aldrig sett Björkman på mordplatsen. Men ändå känner han igen honom på bild. Hur kan det komma sig?
Där har vi den där envägsrelationen. Engström är som en inverterad version av apan som alla känner: Engström känner alla, men ingen känner Engström. Samma med Engström och Jeppsson. Jeppsson känner inte Engström, men Engström vet ändå vem Jeppsson är. De har en gemensam bekant inne på Skandia låter han rentav förstå. Small world, men vem tusan är det han talar om?
Så var det barackerna. Engström verkar ha väldigt god pejl på hur det gick till när barackerna skulle ställas upp. Man fick montera ner gatljusen för att få plats med tre baracker i höjd. Visserligen ligger Engströms kontor nära det hörnet, men hans kontorsfönster vetter ju inte åt barackernas håll. Han har alltså inte kunnat följa det hela från kontoret utan måste ha varit ute och förhört sig om saken. Är han bara nyfiken i en strut eller har han medverkat i att beställa fram barackerna?
Och varför skulle man nödvändigtvis ha tre baracker i höjd? Det verkar ju krångligt när gatubelysningen måste tas ned. Varför inte ställa tre i rad och två i höjd om man nu nödvändigtvis måste ha hela sex baracker därinne på Tunnelgatan? Går de inte att ställa på sidorna så att fotgängare och utryckningsfordon kan passera mellan dem? När man grunnar över dem börjar man undra om de inte var ditställda enkomt för att stoppa utryckningsfordon och skymma sikten hela vägen upp.
Mycket frågor blir det om Engström, men dessvärre inte så många klara och konkreta svar. Det enda definitiva svar jag har i det här skedet, det är att mordet ägde rum vid 23.19 och att Engström har alibi. Det var inte han som sköt Palme och det var heller inte han som sprang uppför trapporna till åsen.
En intressant detalj i det här är att flyttningen av tiden för mordet från 23.19 till 23.21.30 innebar att Engström förlorade sitt alibi. Utan den tidsflyttningen hade han aldrig kunnat bli den syndabock som man gjort honom till.
Att Engström har alibi för själva skjutningen betyder emellertid inte att Engström inte kan ha haft någon slags roll i det hela. Tvärtom tyder mycket på att han haft någon form av logistisk funktion
Den enda kopplingen jag kan se att han har till mordet är att han var där. Men det är ju inte så konstigt med tanke på att det var utanför hans jobb, vid en rimlig tid för att hinna med tunnelbanan han säger sig hinna med. Att han jobbar över är ju inget konstigt heller, det är inget konstigt för SE. Och den här kvällen har han en bra anledning till att stanna sent. Att hinna med jobb inför semester.
Jag kan inte se något särskilt misstänkt med honom. Det enda jag ser är en lite excentrisk kuff med uppmärksamhetstörst. Jag kan verkligen inte se vad någon skulle med honom till i en konspiration eller några skumraskaffärer öht. Han hade ju golat innan han hade fått reda på allt.
