Citat:
Ursprungligen postat av
Faderlig
https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E13-00
"På vägen upp mot Kungsgatan går det tre personer framför Björkman som ser ut att vara i sällskap med varandra."
"Björkman omtalar att han är säker på att sällskapet hade gått framför honom i minst fem meter och såg ut att ha trevligt och småpratade med varandra."
AB är ju under uppfattningen att de tre hör ihop. Visst kan han ha fel. Men man måste faktiskt utgå från att han har fel om de inte är ett sällskap och inte tvärtom.
Han säger ju dessutom att den ena (gm) har armen om den i mitten. Vi vet inget om exakt i vilken vinkel alla stod då. Men han beskriver alla tre som i bredd. Det är verkligen inte omöjligt att de gm är vinklad lite ut mot Sveavägen och LOP innåt tunnelgatan, så som AD beskriver.
Ursäkta bombardemanget, faderlig, men jag ville inflika här att den modell (eller modeller) du tittar på visserligen "bor granne" med den modell jag lagt fram, men det handlar inte riktigt om samma modell.
Till skillnad från vad som hävdats av andra (dock inte av dig vad jag vet) så menar jag att man kan sy ihop ett plausibelt scenario för förloppet som leder upp till skotten och som INTE gör avkall på några av kärnvittnenas centrala iakttagelser.
Vilka är då kärnvittnena och vad är deras centala iakttagelser? Det handlar naturligtvis om trojkan Björkman, Morelius och Delsborn, och deras centrala iakttagelser är som följer:
Björkman: Paret Palme och mördaren kommer gående i sällskap söderut minst en bit på fem meter (men kanske längre). Björkman hör skottet men ser varken vapen eller mynningsflammor.
Morelius: Mördaren står och väntar vid Dekorima en stund före mordet. Vid själva mordet rusar han ikapp bakifrån och skjuter. Han ser mynningsflammorna från bägge skotten.
Delsborn: Paret Palme står och pratar med en man vid Dekorima strax före skotten. En kort stund senare slår trafikljusen om till grönt och då smäller det, varvid Delsborn vrider på huvudet och ser andra skottet och vapnet.
Hur får man då ihop det här? Ett ytterligare "vittne" måste till, och det är Lisbeth Palme – fast via en av sköterskorna på Sabbatsberg, Ingeborg Sundh vill jag minnas. Hon berättar att Lisbeth sagt att de just mött någon på trottoaren när det smällde.
Då har vi fyra vittnen och analytiskt börjar vi med att utgå från att de ser varsin gubbe i varje iakttagelse. Hur många iakttagelser gör de? Sammanlagt sex, för Morelius och Delsborn gör två iakttagelser vardera, medan Björkman och Lisbeth gör en varsin. Det blir sex totalt.
Bitarna ligger på bordet, nu börjar vi lägga pussel. Hur parar man ihop de här gubbarna? För det är i alla fall inte sex olika gubbar de iakttagit utan flera av iakttagelserna handlar om en och samme gubbe. Därför måste vi para ihop dem för att få ner antalet. Men hur långt ska det ner?
Om vi ska ända ner till en enda gubbe, dvs ett enmansscenario, så går det inte att få ihop pusslet utan då får man gaslighta något av vittnena. Däremot går det att få ihop med ett tvåmannascenario, utan att göra våld på någon av de iakttagelser som jag listat ovan. Hur går det till då?
Björkman och Morelius 2 (andra iakttagelsen) handlar helt klart om mördaren, liksom även Delsborn 2. Då har vi parat ihop tre iakttagelser av sex.
Lisbeths iakttagelse kan också enbart handla om mördaren, för mannen har inte stuckit norrut och inte heller stannat och gett sig tillkänna. Utan han är alltså mördaren men har kommit söderifrån och sedan vänt på klacken, kilat ikapp paret Palme och skjutit. Då har vi parat ihop fyra av sex.
Som "fria radikaler" återstår nu bara Delsborn 1 ("mötet" med samtalet) och Morelius 1 (Dekorimamannen som väntar).
Att Delsborn 1 inte är mördaren framgår av en jämförelse med Björkmans iakttagelse, för Björkman säger att de hela tiden rör på sig medan Delsborn säger att de stod stilla och pratade. Björkman ser mördaren och då har Delsborn sett någon annan. Är detta möjligt? Javisst, det finns en tidsskillnad mellan iakttagelserna som är tillräcklig för att Delsborns gubbe ska kunna försvinna runt hörnet innan Björkman gör sin iakttagelse.
När Delsborns gubbe rundat hörnet efter avslutat samtal med paret Palme så börjar de röra sig söderut, och precis i det skedet kommer mördaren gående söderifrån och norrut på trottoaren. De möter honom alltså innan de ens nått avfasningen på Dekorimahörnet, och i samma veva börjar Björkman gå hemåt från det ställe han stått ute vid sträckstenskanten norr om reklampelaren.
Björkman missar alltså mördarens klackvändning men ser hur han går bakom paret Palme, till synes i sällskap. Fem meter längre fram åker högerhanden upp på Palmes högra axel, och så skjuter han. I det skedet vänder Delsborn som redan är inne i korsningen på huvudet och ser andra skottet snett bakåt. Han blandar då ihop gubbarna i första och andra filmsnutten och inser inte att det är två olika.
Där har du lösningen på ekvationssystemet som definierar förloppet. Det är den enda lösning som går att ta fram inom ramen för de restriktioner som lagt på det enligt iakttagelselistan ovan. Vi har fyra vittnen som ser två gubbar, varav ett av dem (Delsborn) ser bägge i varsin iakttagelse.
Den enda lösa tråden som fortfarande hänger är Morelius 1, dvs Dekorimamannen. Är det mördaren han ser? Nästan säkert ja, men eftersom det går kring en minut mellan den iakttagelsen och mordet så kan det teoretiskt sett vara någon annan.
När Morelius sedan ser mordet så är han distraherad av passagerarna som just stigit in i bilen, och kanske rentav har dörren öppen när det smäller. I alla fall verkar det så på den höga ljudnivån på smällarna fastän de sitter i bil.
Han säger att han vänt på huvudet och hojtat till baksätet att "nu j-vlar händer det något", men ingen av dem har hört detta. Så hojtandet skedde nog bara inne i Morelius huvud, sedan smällde det direkt. Vad fick honom att hojta till? Någonting har hänt som dragit till sig uppmärksamheten. Det är Morelius inte ensam om, utan det finns ett antal vittnen som berättar att någonting är på gång, att "nu blir det bråk" (som Elisabeth Johansson uttrycker det).
Min idé om den saken är att det är klackvändningen som får folk att reagera så, detta även om de inte iakttar den direkt i meningen att de tittar på den. Man kan ju uppfatta att "något händer" i ögonvrån utan att ha uppmärksamheten riktad åt det hållet, och när man uppfattar det så riktar man helt naturligt om uppmärksamheten ditåt. Det är så jag tänker mig situationen direkt före skotten, och klackvändningen är då den händelse som drar till sig uppmärksamheten.
I den här modellen så är det alltså därför som Morelius uppfattar det som om mördaren "kom ut från väggen" vid Dekorima, och då kopplar han ihop det med den tidigare iakttagelsen av en man som stått där och tänker att det måste vara samme man. Och till skillnad från Delsborn tror jag att han har rätt i det, även om det nu inte är helt tvunget för att hålla ihop modellen.
(I princip kan man tänka sig en tredje gubbe som Dekorimaman och som försvinner under de två minuterna mellan Morelius' iakttagelse och skotten. Vill man nödvändigtvis ha Björkman som Dekorimaman så funkar den varianten också rent logistiskt. För egen del tycker jag två gubbar räcker, och dessutom menar jag att Björkman inte passar på beskrivningen.)
Där har vi syntesmodellen som jag plockat fram för förloppet därnere. Den punkt i modellen som jag tycker är mest intressant handlar om Björkman som är så perfekt tajmad när han kommer ut från sitt utkiksposition bakom pelaren, att han missar klackvändningen men ändå lyckas fånga hela promenaden som paret Palme gör från "mötesplatsen" vid entrén ner till mordplatsen. Han ser minst fem meter säger han, och hela biten är inte mycket längre än så.
Den fråga man ställer sig är om det verkligen bara är slumpen som gjort att kommit ut exakt på sekunden eller om det finns någon dirigent som givit signal från (säg) Posten på västra sidan Sveavägen? Det är ju också ett egendomligt sammanträffande att han står precis så att han missar "mötet" som Delsborn ser, för pelaren skymmer sikten åt det hållet.
Där har du en grovskiss av modellen som jag mejslat ut och som visar det enda möjliga förloppet om man respekterar kärnvittnenas centrala uppgifter. Vill man få förloppet till något annat än jag just så måste man ge sig på något eller några av deras iakttagelser. Därför menar jag att den här modellen funkar bäst som "basmodell", som man sedan kan göra avvikelser från om man dämpar ner eller gaslightar något av vittnena.