Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Nej, "förresten". Visserligen låter det kanske lite grann som "frästen" i talspråk, men att ta steget till att skriva på det viset är ju en fullständig katastrof.

Dagens skörd på FB:

(FB) (Hur lång tid) tar det innan en d-vitaminbrist går över.
Vad fan är parentesen menad att tillföra? Ska huvudrubriken vara "tar det innan en d-vitaminbrist går över."?
När slutade svenskar veta vad parenteser är till för?

Och så har vi det här fantastiskt irriterande inlägget:
Driver du med vad? Pedaler? Järnhand? Delägare?
Och vad gör det där frågetecknet allra först i inlägget?

Särskrivning och uteblivna bindestreck. Vuxna människor förväntas kunna sitt eget språk:
(FB) Likheter mellan Vietnam och Ukraina krigen?

Invandrarsvenska:
(FB) Sverige blir fattigare vara med i EU
Det saknas ett "av att" i den där meningen. Jag är övertygad om att detta skrevs av en äkta svensk, för så här dumma i pallet är folk nu för tiden.

Ännu mer särskrivning:
(FB) Sedel tryckeriet i Staffanstorp som gjorde 500 lappar.
Kan någon förklara vad "sedel" är för ett verb, för ett verb måste det ju vara i den där rubriken?

Han har skrivit väldigt mycket om invandrare om invandrare, så troligtvis är han svensk.

Ja, det är ju möjligt att han har gjort, men han har faktiskt alldeles rätt i sitt inlägg. Det här är ju trots allt en gnälla-på-språket-tråd.

Nu är det oklart om det är journalisten eller Leif GW Persson som har dummat sig, så jag väljer att posta i den här tråden. Beakta följande rubrik:


Alltså: Man tar vara på saker, eller man tar tillvara saker. Att "ta tillvara på" dem är en pleonasm. Felet återkommer i brödtexten, så den rubriksättande redaktören är förmodligen bara skyldig till försumlighet.

https://www.svd.se/a/dwjy31/leif-gw-persson-jag-tar-alltid-tillvara-pa-algmulen (bakom betalvägg)

En av dem vidrigaste typer av språkbruk jag känner till är när ungdomar säger »fucking» var femte sekund. De lägger också enorm betoning på första stavelsen. »FUCKing». Vidrigt!

Hatar semikolon. Körde det mycket förr för att jag var en osäker idiot. Skiter man i hur grejer är laddade är de halvt vettiga ibland, men bryr man sig där så är budskapet oftast "Kolla min stora kuk!"

Lite allmän förtrytelse på söndagskvällen - alla dessa människor, bildade som obildade, som säjer "situationstecken", gärna ackompanjerat av viftande pekfingrar och långfingrar i öronhöjd för ytterligare understryka betydelsen, ger mej röda utslag. Fingerviftarna anar ju uppenbarligen att det handlar om citationstecken och man kan väl på goda grunder misstänka att dom någon gång sett tecknen i text också, men att uttala det rätt går tydligen inte alls.

"Interjuv" är ytterligare ett ord som frestar på min mentala hälsa. Ingen, eller i alla fall väldigt få, skulle förmodligen komma på att uttala "interview" fel, men när det översätts är det otroligt många som av någon outgrundlig anledning vrickar tungan.

Bättre att säga "citattecken" så ingen tror man säger situationstecken.

Då är det väl nästan värre med sådant som "jag längtar ofta tillbaka till Bohuslän", med upprepad preposition!

Åter till Bohuslän skall det heta!

Nej, tillbaka, och för den delen också åter, är ju adverb. Förleden till i tillbaka får väl ses som en integrerad del av ordet, och det är just ingen mening med att dekonstruera det bara för att ha någonting att reta sig på.

Du får indela i ordklasser bäst du vill, men vad är egentligen skillnaden mellan "tillbaka [till]" och "tillvara [på]"?