Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Skulle nog säga att i mitt fall så är det både ock av den anledningen att man alltid har känt sig lite annorlunda när man var barn. Hade dock tur att få diagnosen vid 10 års ålder.

Det var en lättnad för stunden. Men när man fick det verkligen vid 18 års ålder
igen för att min far inte godkände diagnosen så jag bad att få göra en ny utredning.

Den bästa felsägningen står ändå Eric Cartman i South Park för
upon mishearing the condition as "ass burgers"

Gick till psykiatrin för att jag mådde dåligt. Ingen sa nått om asperger, jag visste inte vad det var. Jag behandlades för social fobi och depression. Det hjälpte inte.. 5år senare sökte jag igen på ett annat ställe. Psykolog där misstänkte då asperger och skickade en remiss till psykiatrin. Jag fick då en diagnos. Jag var i början tveksam till det, men visst stämmer det nu i efterhand. Men det är fortfarande förjävligt. Hjälper inte så mycket att få en diagnos.

Tänkte jag skulle ställa en fråga enkom till aspergare och autister och se om jag får ett svar som passar mig. Har frågat samma i en annan tråd men ingen ville svara.

Jag går varje vecka till ett café (om jag orkar). Mest kvinnor tyvärr som kommer dit, men det är kul ändå. De flesta är mammor. Ibland tar de sina barn dit. De flesta är som barn är, de kommer fram till en och tittar klurigt. De letar andra människor. Sedan skrattar de eller gömmer sig.

Men det finns ett barn som är helt annorlunda och hans mamma tycker han är normal. Hon har viss utbildning och ett vårdyrke så hon borde veta vad autism är. Hon är supertrevlig, en av de mest öppna och humoristiska där. Kommer från Afrika.

Barnet är 4 och jag har hört honom säga mamma en gång. Han talar inte. Han gör knappt ljud. Han verkar inte se människor. Han tittar aldrig på en med den där blicken att han hittat en annan människa. Han behandlar människor som möbler. Han lyssnar inte på sitt namn och inte på tillsägelser. Hans mamma har ett väldigt tålamod så ibland lyssnar han när hon säger nej.

Han radar upp småsaker, han blir helt fångad av ett visst barnprogram och ignorerar alla andra, han är hyfsat hyperaktiv, han kan leka med leksaker och se hur de funkar, sätta på sig kläder. Så den delen kan han. Man blir nästan förvånad. Eftersom han inte alls kan människor. Så jag antar att han inte har en utvecklingsstörning utan bara ren autism.

Det går verkligen inte att leka med ungen. Han kommunicerar bara med döda ting. Så visst att han nog ser att vi inte är möbler. Vi är en sorts jobbiga möbler han inte tycker om.

Jag känner mig inte igen i honom alls, annars hade jag kanske kunnat ge råd. När jag var liten kunde jag också bli upptagen av leksaker där saker skulle passa ihop. Det är nog det enda vi har gemensamt. Jag talade hela meningar på ettårskontrollen. Så jag hade en helt annan möjlighet att ta in vad människor ville.

Jag vet inte om barnet förstår och undviker, eller om han inte förstår.

Vid vilken ålder kan man säga att barnet nog aldrig kommer prata? Kände en autist som inte pratade innan fyra år men sedan fick ett normalt tal.

Mamman har ett äldre barn som är normalt, så hon måste ju se att de är olika.

Vad säger man till en mamma om man vill föra barnet på tal? Jag bryr ju mig om honom och framförallt att han ska kunna kommunicera även om det är på ett udda vis. Det är skrämmande att tänka att man förstår alla men man kan inte bli förstådd.

Är det alltid så att ett gravare autistiskt barn blir gravt autistisk som vuxen, eller kan det bli annorlunda? Det som oroar mig lite är att han helt struntar i människor, han vill inte ens ha saker från oss. Andra autistiska barn jag mött tar gärna en kaka ur din hand. Men han stjäl hellre en kaka än befattar sig med människor. Han ser rakt igenom en.

Är det konstigt att dagis inte sagt något? Han har även stimming och håller lätt för öronen.

De som har aspergers och autism brukar ha de bästa kunskaperna därför frågar jag här. Även om jag har aspergers så förstår jag väldigt lite i detta fallet. Jag kan relatera till att vilja utforska världen på egen hand, men inte att ignorera alla hela tiden.

Han har ju mest troligt verklig autism om han är sådär.
Han behöver mer lugn och ro och är ju stressad när han stimmar och håller för öronen stackaren. 😞
Fråga försiktigt men trevligt till mamman om han har autism?
Kanske vet hon det.
Annars så säger du bara utan dramatik att han verkar ha autism på sitt beteende.
Gå inte på bara om hon inte vill höra talas om det.
Någon inom barnavården, förskolan eller skolan kommer ju att agera till slut om föräldrarna inte fattar.
Men är alltid bra att göra modern uppmärksam på det hela.

Tack. Han stimmar mest när han är intresserad. Det verkar inte som världen upprör honom, ibland då när han inte får göra saker eller när det blir högljutt. Annars verkar han väldigt nöjd hela tiden. Får han som han vill är han tillfreds. Han blir nästan aldrig upprörd och gråter. Han väldigt sällan bråkar med sin mamma, mer att han gör som han vill eftersom ingens uppmärksamhet är hela tiden. Så han passar på när ingen ser. Vet inte om han han har tänkt ut det eller om han testar då och då. Han lever helt i sin egen värld. Så extremt att jag aldrig sett liknande. Som sagt vet jag inte om han aktivt undviker människor eller om det bara blir så. Han är väldigt mystisk! Man undrar hur han ser världen.

Ska försöka skicka ut lite trevare, kanske påpeka något han gör annorlunda. Men bara det ger mig en klump i magen. Men ska försöka. Jag vågar verkligen inte säga rakt ut att han har autism. Jag vill så ogärna såra mamman som är så trevlig och dessutom bra med sitt barn. Även om hon kanske inte har namn på vad han har så verkar hon förstå hans behov och förstår att med honom handlar det mer att övervaka än tjata, eftersom han inte lyssnar.

Sedan ska jag försöka leka lite med honom med. Ska fråga om vi kan köpa lite duplo och sedan sätta mig i ett hörn och bygga och se om han kommer.

Om man gillar Thomas The Tank Engine eller Sonic the Hedgehog så är man per automatik Aspie.

Gillade den tecknade Sonic the Hedgehog så enligt din slutsats så är jag Aspie pga det.
Tror du hittar ut ur tråden självmant

Eftersom AS & Autism är olika från person till person så kan det antingen gå bra för dig att göra så.
Eller så slår det bakut å mamman blir vansinnig å säger att du skall hålla dig borta från dem å att du skall inte döma dem men samtidigt så kan det nog bli en ögonöppnare för mamman.

Tänk på saken å planera ut hur du skall göra
Håller tummarna

Bra att du vågar vara öppen med din åkomma.

Tack.

Hörde att vi inte skulle ha inomhusaktiviteter på ett tag. Hela mitt upplägg sabbades. Får väl se hur det blir utomhus, men ska se om jag kan råka sätta mig bredvid mamman.

Vad har du för åkomma eftersom du själv hänger i tråden?
Man blir lite nyfiken på vad du själv har?