Jag söker en dikt/poem eller liknande som vi läste på gymnasiet i mitten av 80-talet.
Jag kommer ihåg den som en sorts telefonlista/bok som en äldre dam tittar igenom på ålderns höst.
Nummer till föräldrar, senare skola, vänner, kanske utflugna barn, ålderdomshem, blomsterhandel och på slutet begravningsbyrån då hennes man gått bort. Det fanns fler saker emellan.
Jag TROR att det är en svensk kvinnlig författare och det borde ju utspela sig efter att de flesta fått telefon i hemmet.
Är det någon som har en aning om vad jag pratar om? Har funderat i åratal nu