Sämsta bok?

Läser ni bara för att läsa? En rad psalmer för delen av er som inte klarar av den större sedvanligheten

Misstro mig fel, jag undrar ändå varför det läses så sabla mycket

Säkert inte det sämsta jag har läst, även om jag alltid har undvikit industrideckare (typ Läckberg) och "franchiseböcker", men Knausgårds Min Kamp finner jag ohyggligt överskattad. Jag har börjat på den första boken kanske tre eller fyra gånger, kommit 50-100 sidor in och varje gång känt att nä nu fan lägger jag ner det här. Så segt. Han har inte flytet i texten, jag är ledsen.

Läste hans essäsamling Själens Amerika förra, eller om det var förrförra, sommaren och den hade väl sina poänger men lite samma där. Att han sedan valde att inkludera en text där han beskriver det mindre glamorösa av de två toalettbesök en människa vanligen behöver göra... ja.

Njöt därför lite när Aftonbladets Carl-Michael Edenborg häromdagen sågade Knausgårds senaste trilogi:

https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/4oxmV9/recension-av-karl-ove-knausgards-det-tredje-riket

Jag läste en relativt nyutkommen bok som också tycktes sakna redaktör. Nina de Geers ”Sommarsorger”.

Det var flera saker jag tyckte var konstigt med boken. Huvudpersonen - en kvinna som precis som Nina de Geer själv bor i en villa i Bromma (googlade) - har en make som porrsurfar på unga - men lovliga - kvinnor. Trots att han vet att hon ogillar det starkt - han har t o m gått i terapi för detta - så är det lätt som en plätt för huvudpersonen att upptäcka hans fortsatta surfande. Intrigen går före trovärdigheten.

Sedan skiljer de sig - hon drar iväg och sätter sig i en hyresrätt i en avlägsen förort - pga hans porrsurfande. Kändes som man kunde haft nåt värre där?

(Eftersom författaren själv bor med man och barn i en Brommavilla precis som huvudpersonen i boken så funderade jag onekligen på om mannen IRL porrsurfar mycket).

Huvudpersonen prostituerar sig som ung utan att jag riktigt fattar varför. Hon växer upp ”på en loftgång” (med vidhängande lägenhet som inte beskrivs närmare) i Nynäshamn. Nina de Geer är själv uppvuxen i en kulturfamilj med känd pappa och styvmor. Kanske tror hon att man blir hora om man växer upp i Nynäshamn?

Huvudpersonens mamma försvinner utan att man får reda på varför. När mamman sedan kommer tillbaka har hon ingen förklaring till oss läsare.

Dock är det så att denna bok HAR en redaktör, eller t o m två. De berättar om arbetet med boken i Ninas utmärkta podd ”Debutera eller dö”.

Boken är kass men podden är riktigt proffsig, i alla fall de tre-fyra avsnitt jag lyssnade på.

Ja, jag ska säga om Moment-22 att det inte alls är den sämsta bok jag läst, utan det var bara några tankar kring hur det kändes att läsa.

"Thin red Line" är en annan novell jag tycker misslyckas, och det är förmodligen beroende på att jag är något MÖP-skadad.

Om jag minns rätt oroar sig protagonisten för de japanska höghöjdsbombarna, men de kunde knappast träffa något och fanns inte heller i sådana antal att det kunde vara några större problem.

Men samtidigt var författaren på Guadalcanal som amerikansk soldat, och berättar säkert något som han kände. Där känner jag att det vore bättre ifall han hade skrivit en bok om sina egna erfarenheter, utan att försöka göra skönlitteratur av det, och man kan brodera ut saker även i en sådan berättelse.

Jag har inte läst den bok du nämner, men tror själv inte att porrsurfande kan vara ett så stort problem; visst, i vissa förhållanden, men om man träffas som vuxen vet alla att det finns vissa behov, och särskilt om man är särbos. Men kanske är det därför hon själv har sålt sig själv, alltså att det skall tjäna som en förklaring till varför hon tycker så illa om det gubben gör?

Jag kan inte heller rekommendera boken. Podden är kul -har hört några avsnitt - och det var på grund av den jag läste boken.

Jo, fast jag tyckte inte man fick reda på varför hon - bokens huvudperson - valde att prostituera sig från början.

(Mitt i allt detta planerar hon, huvudpersonen, också att flytta till Sthlm och läsa litteraturvetenskap på SU, vilket kanske inte är det allra vanligaste framtidsmålet för tonårsprostituerade tjejer. Och i slutet av boken får man plötsligt reda på att huvudpersonen i boken debuterar med en roman likt författaren Nina de Geer gör IRL. Och bokens fiktiva mamma har bott i ett slott och är psyksjuk på nåt sätt precis som Nina de Geers farmor IRL. )

Genom åren har man väl läst en och annan skitbok, men för det mesta slutar det för mig med att den helt enkelt aldrig blir färdigläst. Hur har ni det - vilken är den sämsta bok ni läst ut?
Tänk på en del skit man tvingades läsa i skolan.
När jag var femton påtvingades jag Kafkas "Processen" och det förstörde en hel del. Om jag läst för första gången nu skulle jag antagligen tyckt att den var skön som fan, men som det blev så skydde jag Kafka som pesten ett bra tag på grund av detta. Jag var för omogen helt enkelt.

Fredrik Reinfelds biografi
Charles Bukowski biografi

En annan författare som i mitt tycke lider av något av detsamma - alltså ingen redaktör - är Neal Stephenson, men det var över 20 år sedan jag läste några av hans böcker.

Garanterat första gången Reinfeldt och Bukowski får gå hand i hand på Flashback

Vet inte om Knausgård har dålig fantasi eller bara fastnat i sin egen stil. I den där trilogin har han en jagberättare som låter precis som i ”Min kamp” och på samma sätt skrivs det omständligt med ointressanta detaljer. Finns ju något som brukar kallas berättarekonomi.

Sedan är den karaktären på gång med att skriva en bok (han är litteraturvetare/professor) och den personens fru i boken liknar hans exfru IRL. Hon har en psykossjukdom och arbetar med något konstnärligt (ex-frun IRL är författare).

Känns lite trist och onödigt att han lämnar ut ex-frun ännu en gång. Hon har ju en riktigt tuff sjukdom att kämpa med.

Tur att vi har fått Nicklas Natt och Dag och likaså Pascal Engman