Samtycke, hur ser det ut....

Fascist är inte vilket skällsord som helst. Förutom dess verkliga innebörd av en anhängare av en specifik politisk ideologi, finns en lång tradition där begreppet använts för att misstänkliggöra politiska motståndare. Även sådana som enligt alla gängse definitioner är uppenbara ickefascister.

Vad betyder ett begrepp när dess definition utsträckts till att kunna omfatta i praktiken vem och vad som helst? I Sverige löper var och en vars uppfattningar går på tvärs med det mediala etablissemangets den risken. Den 14 november 2016 skrev journalisten Lars Lindström i en kolumn i landets näst största kvällstidning Expressen:

Många vet inte om att de är fascister eller rasister, men de kommer att upptäcka det. De kommer att springa med, utan logiska förklaringar, i en massa som kan synas omöjlig att stoppa.

Det vill säga, du kan enligt Lindström vara fascist, oavsett om du själv anser att du är det eller inte. Det är Lindström och hans likar som har tolkningsföreträdet. Inte du själv.

Lindström gör sig här skyldig till ett cirkelresonemang med gamla anor. Inom marxistisk teori talar man om ”falskt medvetande”.*Det går i korthet ut på att de som är förtryckta inte är medvetna om sin situation, eftersom de blivit duperade av sina förtryckare i syfte att hålla dem kvar i förtrycket. Det blir således det socialistiska avantgardets uppgift att tillgodose de förtryckta gruppernas intressen, även om dessa inte ens är medvetna om dem.

I praktiken innebär det ett avfärdande av ståndpunkterna hos alla som inte delar den egna analysen. Den som inte anser sig vara förtryckt kan alltså vara det utan att själv veta om det och måste därför befrias mot sin uttryckliga vilja. En uppenbar svaghet i teorin är att det inte går att leda i bevis att inte också det socialistiska avantgardet lider av ett falskt medvetande. På motsvarande sätt kan alltså, enligt Lindström, fascister lida av falskt medvetande som gör att de inte vet om att de är fascister.