Vi som är incel, (involuntära celibater)

Egenskaper eller pengar. Kompensationsfaktorn är otroligt stark i samhället.

Du är bara strax under medellängd. Jag är betydligt kortare än dig, då är det TUFFT. Du kanske har en sån där medfödd utstrålning som lockar kvinnor?

Vet inte. Men jag är verkligen sämst på alla sätt. Låg energi. Har även autism. Är deprimerad oftast även om det kanske inte syns utanpå direkt. Det är väl 50-50 med kvinnor som det blivit positivt med som man dejtat. Så tror jag faktiskt att det är dom flesta om man anstränger sig.

Av någon anledning har jag haft självförtroende vid dejting och låtsats att jag är snyggast i världen typ. Märkligt. Kanske det kan ligga något där i det? I övrigt är självkänslan låg. Det har kvinnorna jag lyckats inleda relationer med märkt till slut. Men dom verkar ha fått sympatier för mig. Pga min autism så är det dock jobbigt med relationer ofta och därför har till slut inte pallat. Dock är det fruktansvärt när man väl blir ensam igen och oro för att dö ensam typ. Och då har jag sökt efter någon igen.

Nej. Så länge man inte har typ asperger, nån bokstavskombination eller ekvation så kan alla lära sig och bli bra på att få till det med brudar.


Handlar mest om att brudar inte har så höga krav som främst oerfarna tror + egenskaper som väger mer än utseende så länge man inte ser ut som en naturkatastrof, och som de allra allra flesta kan skaffa.

I eran värld hade ingen average Joe fått ens se en fitta.

Precis. Så är det. Dom där människorna som är fula/average men ändå lyckas få tjejer har fötts med egenskapen att kunna snacka och bete sig på ett sätt som gör att dom kan få kvinnor. De föds med en gen som gör att dom inte ens tänker på eller är nervösa över ett nej. De pratar med kvinnor som vi män pratar med andra män, det vill säga helt utan nervositet och lyckas därför alltid skapa starka band till kvinnor.

Faktiskt jävligt galet som inte riktigt går att förklara.

Problemet är att vissa män kan se rätt bra ut, inte vara blyga och snacka men ändå "fastnar" ingen tjej för dom.

Exempelvis jag har fått många tjejer att skratta. Har fått blickar för mitt utseende. Visst jag är inte världens snyggaste eller ens snygg men jag ser ändå rätt OK ut och proper. Jag vågar snacka i situationer och skoja och sånt. Men jag har inte det där som gör att tjejerna vill intressera sig mer och ta initiativ och bilda starkare band. Medan andra män har det där i sig att få tjejen att bry sig om den mannen. För mig blir det dock att tjejerna "glömmer" mig vid ett senare skede och skiter till och med i att hälsa på en när vägarna korsas 24 timmar senare...

Vad man än gör så blir man inte tillräckligt intressant för att tjejerna ska bli hypnos-intresserade av en och ge en öppet mål därefter.

Du påminner om FB-aren Europe som har asperger och också pratar jämnt och ständigt om sina erövringar.

NI är helt enkelt födda med en särskild utstrålning som gör att tjejer kan tänkas vara med er. Vi andra föddes med en oturlig fitt-gen som gör att vi agerar och talar på ett sätt som gör att tjejer skräms för oss, även om vi ser OK ut och inte är blyga på något sätt...

Alltså jag misslyckas också lika mycket som jag lyckas. . Men kanske att jag inte grävt ner mig totalt av det som kanske många i denna tråden gör.

Just på dejtingområdet har jag alltid varit framåt och positiv till skillnad mot områden där är ett riktigt skämt eller loser.

Jag fattar inte ens varför denna del av samhället finns. Hur blir man Incel och vad är det egentligen ni som är incels saknar i livet?

Nu vet jag inte hur det har gått till i dina interaktioner men för att svara på inlägget...

- Att få brudarna att skratta är naturligtvis bra, men det är snarare en krydda som man ska ha lite smått av utspritt , det är alltså inget som ens game ska bygga på. Är du flirtig av dig, bygger du upp en intim vibe med brudarna? Blir du gradvis mer intim med en brud när ni sitter på en dejt både vad gäller närhet, kroppsspråk, rösten och sånt?

- Om du verkligen väntar på att tjejer ska ta initiativ, så gör du ett grovt fel. Det händer ytterst sällan, typ bara om man är modell-snygg eller kändis. Vill du att tjejer ska börja jaga så måste du först fånga hennes intresse, vilket sker genom att bygga t.ex. attraktion, nyfikenhet, ha roligt... Du ger henne detta, sen drar du dig tillbaka lite smått för att ge henne utrymme att börja jaga. Men att ta initiativ däremot, det är mannens jobb.

- Att bilda starkare band först är FEL om man vill bli sedd som någon brudar vill ha sex med, eller bli sedd som en potentiell partner. Det är där som många gör fel, man blir en vän med tjejerna. Att bilda starka band och sånt först = man blir sedd som en vän eller en bror. För intimitet(sex) så är det viktigt att attraktionen kommer först. Attraktion först, allt annat efter.


Till sist så kan jag säga att jag också var en sån som hade det tufft med brudar. Tror mesta berodde på mobbing från de populära tjejerna i grundskolan, vilket gjorde att jag inte vågade att ha med brudar att göra. Tog en kraftfull vändning i gymnasiet då tjejerna var väldigt schysta och roliga att prata och umgås med, däremot hade jag problemet att jag aldrig lyckades bli mer än en riktigt bra vän. Brud efter brud efter brud tyckte att jag var skitsnäll, rolig och sånt men att de bara såg mig som en kompis. Jag hade det tufft ända tills jag lyckades få min första, och det var då jag började förstå hur och var jag gjorde fel + att med ett förhållande hade jag regelbundna interaktioner med det motsatta könet och som jag kände mig trygg och bekväm med, så det blev lite av ett snabbspår att ta alla youtubevideos man sett och applicera dem i verkligheten, så det gick mycket snabbare att lära sig och bli väldigt mycket bättre på flirtandet, beteendet, i sängen, hånglandet osv osv. Efter att vi gjorde slut och jag gav mig ut på köttmarknaden igen så gick allt som på räls. På en helg fick jag mer action än vad jag fick under min livstid innan förhållandet, och det blev bara bättre med tiden och med varje ny interaktion.

Alla kan lära sig, så är det bara.

Problemet med initiativ är att du förlorar om du gör det. Treat her like a celebrity, and she treat you like a fan.

Jag tror mer på att saker sker av ödet. Är en tjej verkligen intresserad av dig så kommer hon förr eller senare ge dig starka signaler eller hamna i en situation där ni båda helt plötsligt står där och snackar och att man främst klickar som fan. Stör mig som fan på att det gått åratals sedan jag klickade ordentligt med en tjej. Nu är det liksom mer hej hej hej då hur är det...

Det där med starkare band har du helt rätt i. Det är därför jag är mer för mig själv än att sätta mig och prata med samma tjejer hela tiden (kan vara jobbet, skolan). Man ska vara lite frånvarande för att sticka ut på det sättet.

Det svåra är bara att det inte finns några chanser där man kan träffa någon. Man är alltid i samma situationer. Åka kommunalt till jobbet. Jobba. Komma hem. Gymma. Sova...

Det är vi utan djup i våra personligheter som bara maler på och ältar i från våra situationsminnen.

En gång hände det och därför är jag så.
En gång sa en tjej så och sen blev jag si.

Huvudsakligen fokus på tjejer, aldrig jämförelsevis andra snubbar. Svårt att agera offensivt och besitter inget vackert defensivt spel.

En stor världsvägran, skönjande apati, våldsfixerat pacificerade personer.