Citat:
Ursprungligen postat av
Emmy.Ha
Det är en naturlig process som uppenbarligen består av någon sorts könsidentifikation. Jag säger inte att det är den könsidentitet man föreställer sig leder till dussintals olika könsidentiteter men du behöver ju inte kasta ut babyn med badvattnet.
Vad som verkar ingå i mixen hos transpersoner som inte finns hos de som är nöjda med att se sig själva som feminina män verkar ju vara en känsla av repulsion inför att identifiera sig/bli identifierad som man och ha manliga attribut. Jag hade också känt så inför att ha manliga attribut. Jag skulle inte kunna ha för vana att sitta som en man med benen brett isär, det skulle framkalla ett djupt obehag till exempel. Jag upplever att jag har en sorts attraktion mot en kvinnlig könsidentitet och en repulsion mot en manlig könsidentitet på liknande sätt som jag har en sexuell attraktion mot maskulinitet och en typ av sexuell repulsion mot femininitet. De har ju inte alla förstås.
Du måste åtminstone erkänna att det är möjligt att könsidentiteten är biologiskt styrd och att det hos ett fåtal orsakar repulsion mot att identifiera sig med sitt biologiska kön som är mer än någon inbillning eller psykisk ohälsa. Du skriver att vi inte vet vad könsidentitet är eller om det är biologiskt styrt eller inte. Men om du beskriver könsidentitet som astrologi eller anorexi har du valt att se det som inbillning fast du själv säger att vi inte vet. Det verkar ”plausibelt” för att uttrycka det milt att det skulle finnas en biologisk kärna till transpersoners upplevelser men trots det väljer du ett synsätt som avfärdar den upplevelsen som psykisk sjukdom eller fjanterier.
Men tolkar du ”vi vet inte vad könsidentitet är för något” som ”vi vet att könsidentitet inte är biologiskt”?
Jag skiljer på könsdysfori och övriga former av avvikande könsidentiter - det gör exempelvis RFSL också:
Citat:
Många transpersoner har könsdysfori. Det finns också många transpersoner som inte har det. Könsdysfori är inte ett krav för att vara trans, utan är ett tillstånd som ofta samvarierar med en könsidentitet som inte stämmer överens med det kön man tilldelades när man föddes.
I de fall där det inte finns någon dysfori är jag ganska skeptisk till att det finns någon verklig ”man-i-kvinnas-kropp” upplevelse och jag finner det ganska troligt att det mer är en form av subkultur eller ett
önskemål om att tillhöra det motsatta könet.
Min största invändning är dock mot idén om att könsidentitet ska anses VARA kön, och att andra människor ska ha någon slags skyldighet att aktivt bekräfta den könsidentitet som personen påstår sig ha.