På eller i? [Sammanfogad tråd]

Här har vi en som har en lång förklaring:
https://www.sprakinstitutet.fi/sv/publikationer/sprakspalter/reuters_rutor_1986_2013/2008/i_eller_pa_kimitoon

Varför är man på och inte i fyllan?

Som säkert andra har påpekat så är det inte enbart på öar man bor, utan även slätter, åsar och liknande.

En sak som jag inte tror någon har berört är att man även bor på fiskelägen. I Helsingborg bor man på Råå, och någon skrev att samma gällde Limhamn i Malmö. Råå är definitivt ett fiskeläge, Limhamn misstänker jag har samma historia. Själv är jag från ett gammalt fiskeläge på skånska västkusten, här säger vissa äldre att man bor "på" medans yngre generationer alltid använder "i". Om detta är rätt i Skåne, eller kanske hela det område som har influenser från östdanskan, och inte gäller för resten av Sverige kan jag inte svara på.

Det handlar nog mer om lokala traditioner i avvikande fall.

Men däremot i fyllan och villan. Hmm.

Ja, så är det nog ibland och vissa, men långtifrån alla, gamla fiskelägen kallas på.

Östermalm var ju ursprungligen en ö, så länge Kattrumpsdiket, nuvarande Birger Jarlsgatan 'flödade' mellan Nybroviken och Brunnsviken.

Det säger man väl? Vem bor i Tyresö? Möjligen i Tyresö Centrum, men ändå på Tyresö.

Och man bor på Djursholm, för som de säger där, man är väl ingen mullvad, eller?

Jag menade generellt, inte bara fiskelägen. Har egentligen dålig koll men det tycks mig finnas lokala språkregler angående det mesta så varför inte platser?

Säger man på fyn och på själland också då? Eftersom det är öar som inte är länder?

Ja, man säger på Själland och på Fyn, och dessutom säger man på Jylland, som är en halvö (se min kommentar om halvöar tidigare i tråden).

Överlag brukar man väl säga "i" när man är omgiven av något, alltså att något omringar dig, och "på" när man är på något platt, när du sticker upp och är det högsta, liksom. Du är i skogen, djungeln, dalen, staden, gläntan, rummet, då har du något på sidorna och ofta ovanför dig, träd, berg, väggar, hus... Du är på ett berg, en åker, ett torg, en ö, en parkeringsplats... Sedan är ju hagar och gärden ungefär lika platta som en åker eller äng, men de har väl fått sina namn just av att de är inhägnade respektive omgärdade av någon sorts stängsel, eller har jag helt fel nu? Bara gissar utifrån hur orden ser ut. Och då är "väggarna" det som pekas ut, alltså det man har runt sig.

Oftast tycker jag det stämmer. Om jag ringer dig och du säger att du är "i berget" skulle jag tro att du ägnar dig åt grottforskning, jobbar i en gruva eller kanske blivit bortrövad av ett troll. Du är ju inuti berget. Är du "på berget" är du ute och klättrar eller promenerar ovanpå det. Är du "på sjön" åker du båt eller är på isen. Är du "i sjön" har du hamnat en bit ner och är omgiven av vatten, antingen frivilligt om du badar eller dyker eller ofrivilligt om båten eller isen gått sönder. Då har du sjön runt dig istället för under.

Ofta har ortsnamnen fått namn efter något som legat där, en by, ett torp, en skog, en gård... Och oftast tror jag det är rätt logiskt om man känner till historien bakom namnet.

Tror egentligen inte att det handlar om några lokala språkregler, utan om att man rent traditionellt har använt på eller i i generationer och att det sitter kvar i folkmun.