Citat:
Nej. Det handlar den faktiskt inte om.
I över 20 år har jag följt debatten.
Sett hur våldtäktsförövare har friats, fast offret tydligt har blivit våldtagen. Men då "uppsåt" har saknats etc. så har förövare friats. I Norge har de längre än hos oss haft lag om oaktsam våldtäkt och Sverige började snegla på denna lag, då uppenbara förövare friades, pga. att det inte fanns någon lag som kunde sätta åt dem. Lagen har alltså handlat om en rättssäkerhet för brottsoffer, vars förövare gått fria utifrån den förra lagstiftningen. Inte för att de inte begått brott, utan för att lagen haft kryphål som har kunnat fria förövarna. Och sådana lagar kan vi ju inte ha! Därav kom lagen om oaktsam våldtäkt i kraft 2018. Till nu är det endast cirka 31 domar som rör oaktsam våldtäkt. Så det är inte ofta den tillämpas.
Detsamma gäller kryphålet i lagen kring mord. Där man bla. var tvungen att fria två förövare, då båda skyllde ett mord på varandra. Båda gick därmed fria. För det gick inte att bevisa vem av dem som mördat. Vet inte hur lagen har ändrats kring detta.
Men i ett rättssäkert samhälle, ska det vara "hellre fria än fälla" om bevisen saknas/är otillräckliga. Men det ska givetvis också täppas till kryphål i lagar, så att uppenbara förövare döms för de brott de utsatt andra för. Lagen om oaktsam våldtäkt täpper alltså till kryphålen i svensk våldtäktslagstiftning. Och har inte med "feminism" att göra. Utan har med rättssäkerhet att göra. Om man som jag följt debatten i över 20 år, så inser man detta.