Varför använder folk tempus felaktigt?

Många lyssnar/tittar på poddar numera som folk annars läser böcker, alltså berättar en historia som #2 svarat. Som högläsning, då passar det att vrida på grammatiken litet.

Japp, detta synes vara det bästa svaret heitentes på TS fråga. När en författare av skönliteratur vill få läsaren att leva sig in i berättelsen, få adrenalinet att rusa, hjälper det att få läsaren att uppleva att det händer i nutid.

I skolan har det sen tagit formen av att det är ok att använda presens i berättelser under förutsättning att eleven gör det konsekvent och inte bytar fram och tillbaks mellan presens och preteritum.

Svenskar gillar inte att nyttja hjärnan. De vill få berättat för sig exakt hur de ska göra och då blir det svårt med språket eftersom ett optimalt bruk av språket är att säga precis vad man vill ha sagt och inte vad man har lärt sig i skolan att det går an att säga.

Historisk presens är inte nått jag upplever att ha blivit vanligare. Det används ju i historiska dokumentärer främst men är vanligt bland annat i kriminalrapporter. Typ, "Den 9e oktober kl. 9:30 lämnar gärningsmannen sin lägenhet för att bege sig till stan". Det handlar väl om att man vill förstärka närvaron hos lyssnaren.

Hoppas du känner dig närvarande när jag berättar om hur jag åker till jobbet igår

Antag att en person är den ende efterlevande i en syskonskara på fyra.

Vilket tempus är då det lämpligaste att använda? Presens,preteritum (imperfekt) eller perfekt.

Jag har tre syskon.
Jag hade tre syskon.
Jag har haft tre syskon.

Du förstår inte ens vad det betyder, dumfån. Det är att berätta något i nutid när alla redan vet att det är något som har hänt, inte att blanda nu- och dåtidsböjningar hejvilt. Hur fan kan du inte fatta detta?

Det där har inget med historiskt presens att göra. Du berättar ingen historia, utan du bara säger ett kort påstående.

En grej som jag stör mig på är vid rubriksättande.

Exempelvis:

"Moderaterna kan höga skatten"
"Ryssland kan använda kärnvapen".

Ordet "komma" tycks helt försvunnit bland dessa jävla miffon.

Ett annat ord är förvisso "eventuellt", men att tro att dessa rövhål känner till ett sådant ålderstiget uttryck är högst osannorligt.

Inget ont ord om er kära vänner här. Det är rubriksättarna jag stör mig på.

Det är du som inte fattat. Att du inte fattat gör inte mig till dumfånet.
Om du tänker till lite så kanske du fattar.

Ja det är säkert såhär ja. Jag ogillar dock denna stil en del och framförallt används den alltför ofta och i olämpliga sammanhang. Jag är väldigt säker på att man inte använde sig av denna teknik lika mycket förr och jag är ganska säker på att folk kunde berätta historier även förr…

Du bara blandade nu- och dåtidsböjningar i samma mening. Det gör man inte när man använder historiskt presens. Då använder man en och samma tidsform, nutid, genom hela berättelsen, men det är underförstått att det handlar om dåtid. Visst brukar man blanda nu- och dåtidsböjningar i första meningen för att göra det klart att man berättar om dåtid, men då är det endast första meningen. Jag tycker din text antyder att man bara kan blanda nu- och dåtid och kalla det historiskt presens, vilket är rent fel.

Så hur ska du ha det? Blandar man, eller inte? Du säger emot dig själv!
Och i vilken mening "blandade" jag, om inte den första?



Det är ingen skillnad mitt exempel och de som försvaras i tråden. Att du påsår det visar bara att du inte förstår.