Den stora tråden om viktminskning, diet och deff

Vad kan man göra mer än ändra kosten för att påverka sina insulinnivåer? Rimligtvis måste levnadssätt m.m påverka?

Livet blir enklare när du har ett ätönster på max 6 timmar eftersom du lägger ned mindre tid på att laga och äta mat. Men rent socialt kan det påverka eftersom mat är socialt.

Enklast tycker jag är att skippa frukost så att du kan äta lunch med arbetskompisar och middag med familjen.

Spännande! Själv är kolhydrater det ända som håller mig mätt någon längre tid. Protein och fett leder till hungerskänslor bara någon timme senare. Men jag lyfter också tunga vikter så kolhydrater gör mig gott.

Fråga: varför skulle jag göra den relativt stora omställningen i mitt liv som ni förespråkar istället för att exempelvis köra vattenfasta 2-3 dagar -> keto 3-4 dagar -> vattenfasta 2-3 dagar? Få det överstökat på en månad och sedan fortsätta som vanligt (fast med energiintaget reglerat till den nya vikten såklart).

Edit: ang protein, naturligtvis äter jag tillräckligt per dag även om majoriteten av min kost består av kolhydrater. Jag är inte korkad, har tränat seriöst i 1 år nu.

Nej. Hunger är en funktion av vana, det vill säga hur ofta du äter. Det styrs av hormonet ghrelin, som i sin tur styrs av hormonet insulin, som i sin tur påverkas av vad du stoppar i dig, och framförallt VAD du stoppar i dig.

Insulin spikar typiskt av kolhydrater, och betydligt mindre av protein och nästan inte alls av fett. Härav LCHF och andra lågkolhydratdieter, för att få ned blodsockret och insulinsvaret, ytterst för att minska den påföljande hungerkänslan när ghrelin sätter in.

Om du äter sex gånger per dag, kommer din hunger att göra sig påmind sex gånger om dagen. Om du äter en gång per dag, kommer du att vara hungrig en gång per dag. Och om du inte äter alls, det vill säga fastar, försvinner hungern helt efter fyra dagar, den tid det tar för ghrelin-/insulincykeln att anpassa sig efter nya mönster.

Har man metabolt syndrom och är insulinresistent är man dock hungrig hela tiden, eftersom mitokondrierna aldrig får del av det glukos som finns i blodet, och eftersom insulinnivån då är konstant hög. Insulin är alltså nyckeln.

En fluga gör kanske ingen sommar, men för egen del äter jag numera bara en gång per dag (ett tämligen bastant mål), och det med lekande lätthet. Jag kan lika enkelt skippa det enda målet mat och gå in i en längre fasta under flera dagars tid. Det finns förmodligen inget unikt med mig, utan det är något alla kan beästra genom att tämja insulinet.

Problemet är ju att ursprungsproblemet kvarstår. Den som är överviktig mår ju inte bra inombords. Det är därför sådana här dieter inte fungerar. Personen kanske går ner i vikt för stunden men mår fortfarande dåligt och börjar igen tröstäta.

Olika regler gärller för olika tillstånd. För överviktiga gäller LCHF, periodisk fasta och kalorirestriktion. För den som redan är deffad och vill ned till 10% fett gäller tvärtom kolhydrater som huvudsaklig källa, i kombination med protein och periodisk fasta. Vattenfasta är ingen höjdare i det läget, eftersom det ofelbart ger förlust av muskelmassa.

Härav vikten av att lägga om kosten till fett och protein istället för kolhydrater. Grundproblemet är metabolt syndrom, vilket inte bara ger fetma, fettlever, högt blodtryck och prediabetes, utan även påverkar psyket negativt. Man blir sockersjuk i huvudet av skräpmat, och måste alltså komma ifrån sådant.

Märkligt, jag har aldrig hört någon säga detta utan snarare tvärtom. Fett och protein mättar långvarigt men kolhydrater gör dig aldrig mätt. Du kan alltid dricka coca-cola utan problem även när du är mätt.

För mig är det helt enkelt mycket enklare att äta en eller max två gånger per dag inom max 6 timmar samt att köra low carbs. Efter omställningen som tar några veckor är det så enkelt

- du gör samma sak regelbundet
- känner dig aldrig hungrig
- spar tid
- får ökad flexibilitet då du lätt kan vara utan mat ett eller ett par dygn om du vill det, praktiskt om du reser och inte kan äta när du vill

Ja och en positiv bieffekt av att sluta med socker och gå över till naturliga råvaror är att smaksinnet förändras så att de naturliga råvarorna smakar mycket bättre än tidigare.

Det är alltså ingen uppoffring att inte kunna äta skräpmat för det kommer man inte bli lika sugen på efter en tid.

Ja jag kör ny med 6 timmars fönster men tidigare körde jag ett mål per dag och man blir hungrig då när man är van ätt äta. Den hungern varar bara typ 30 minuter så om man inte äter försvinner hungern.

Som längst har jag fastat i 82 timmar och det var inga direkta svårigheter heller. Men för en person som inte har ställt om kroppen på det sätt vi beskriver så skulle det säkerligen vara mycket svårare.

Intressant läsning! Jag kan känna igen mig i att hungerskänslan är en produkt av ens vanor (med då hela kedjan från mat till ghrelin, även om jag själv inte är påläst om det så stämmer det övergripande argumentet över med mina egna erfarenheter) då jag själv pysslat med fasta innan, 3-4 dagars vattenfasta någon gång i månaden.

Känner du att du verkligen kan tillgodogöra dig alla näringsämnen när du intar så mycket under en så kort period? Vart går gränsen? Själv måste jag äta 3600 för att underhålla min vikt, är det rimligt att försöka få i sig allt det under en måltid om inte, hur många isåfall?

Skulle säga att de flesta svenskar har brist på vissa ämnen, framförallt vitamin A och D, en del B-vitaminer, kalium, magnesium, koppar och selen.

Det är alltså en god idé i allmänhet att supplementera med multivitamin, och äter man bara en gång om dagen måste man nog göra en kalkyl över vad man får i sig. För egen del toppar jag 200% av alla essentiella ämnen.

Ligger på runt 2000 kcal per dag i snitt per vecka. 1.80 / 75 kg, det vill säga rätt tung. Springer 7–8 mil i veckan, men stillasittande i övrigt. Låg vilopuls, ganska frusen, ingen inflammation.

För de flesta är två eller tre måltider idealt. Ett mål är mer extremt, en livsstil för hälsomedvetna.