Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Tack för input. Får ta och se till att det inte blir så mycket skärmtid på något sätt.
Får nog ställa klockan lite tror jag. Röker gör jag dock inte. så jag kan inte direkt ta någon paus eller så
Men jag får hitta på något som passar mig perfekt. Tur dock att jobbet börjar på måndag igen efter semestern så man kan kanske få lite ordning på något sätt.

Vad är det för tabletter du tar förutom sömntabletter ifall det är något att rekommendera
(har ibland perioder där jag inte sover många timmar men sedan så sover jag lite längre istället)

Härligt att din depression börjar släppa mer och mer å jag hoppas på att du hittar ett jobb snar.

Tack!

De tabletter jag tar är följande...
Venlafaxin 300 mg - Mot depression
Invega 6 mg - Mot paranoia
Lyrica 300 mg - Stabiliserande
Iktorivil 1,5 mg - Lugnande
Theralen 80 mg - För sömnen
Melatonin 6 mg - För sömnen
Imovane 10 mg - För sömnen

De tre sista är som sagt för sömnen, o Imovane behöver jag sällan numera. Jag vet inte exakt, men det var i samband med att jag höjde dosen Lyrica som min depression försvann, men jag har svårt att tro att det bara beror på det. Men tar jag inte Lyrican så blir jag helt katatonisk. Samtidigt kan det vara därför jag mår bäst å förmiddagen, då jag tar den vid 05-tiden. Jag skulle vilja ha en dos vid typ 14-tiden också. Men min läkare är inte glad i den, eftersom den har blivit narkotikaklassad, så jag får inte ta mer av den. Men det spelar ingen roll om jag tar mer på en gång, kan inte få nått "rus" av den längre; (FB) Lyrica vanliga frågor och svar. Men den funkar ju fortfarande som stabiliserande.

Invega fick jag för några månader sen, efter att ha ätit Haldol i ca 20 år, men började få otäcka biverkningar, men bytet gick bra. Annars kan jag få lite paranoida tankar om att folk vill mig illa.

Iktorivil försöker jag bli av med, då jag växt ifrån min GAD. Men det är svårt att sluta med dom (det är beroendeframkallande benzo).

Venlafaxin kanske jag skulle kunna dra ner på, men vågar inte, då jag fasar för att falla tillbaka in i depressionen.

Jag blev varken förbannad eller glad då jag var 12 år och fick diagnosen. Jag var riktigt jävla ledsen och upprörd snarare...

Jag var nog framför allt rädd för vad det skulle innebära i praktiken på sikt. Jag föreställde mig nog att jag hade blivit stämplad som "psyksjuk" i något offentligt register och att jag skulle bli tvungen att skylta med det inför samhället resten av mitt liv. Inte att jag var ledsen över att jag hade Asperger och var den jag var.

I praktiken är ju dock själva diagnosen hemlig och mestadels något vi kan använda för att förstå oss själva och komma till självinsikt. Så i vuxen ålder är jag snarare tacksam Dessutom ledde diagnosen till att jag fick fortsatt specialstöd i skolan där och då på högstadiet.


Amen to that.

Jag vet inte om medvetenheten kring ADD är så pass ny att man sällan utreder det men det är märkligt att jag inte utreddes i samband med Asperger. Jag har läst på om symptomen och komorbiditeten med Asperger och med tanke på hur jag alltid har varit vore jag förvånad om en ADD-utredning inte skulle leda till diagnos.

Är du diagnostiserad med ADD? I så fall i samband med Asperger?


Igenkänningen är total

Man skulle kunna låsa in mig i ett rum med en dator och internet för resten av livet och jag skulle nog kunna hålla mig sysselsatt! Jag har framför allt svårt för att se på filmer/serier då de är så passiva av någon anledning... Uppmärksamheten dras hela tiden åt ett annat håll och jag blir trött på typ 5 minuter...


Intressant! Total igenkänning på senare tid också!

Har vandrat och tältat några gånger med ett par nära vänner och funnit det mycket rogivande och stimulerande. Men det blir alldeles för stressigt och socialt påträngande att vandra för många dagar i sträck utan egentid

Hade tänkt ta en provnatt själv någon helg i närtid, innan det blir för kallt!

Förr ansågs det vanligt att folk med AS vara lite ADD-iga, det ansågs ingå i diagnosen. Så man kollade inte specifikt efter det. På sätt och vis är det bra, för det stöd jag fått behöver man för ADD men man kan bara få det för aspergers. ADD verkar de bara vilja behandla med droger.

Jag gjorde en aspergerutredning och fick diagnos lite med nöd och näppe. Jag ansågs för social "egentligen", vad det nu innebar. Jag tror de menade att jag aldrig upplevt ensamhet, men de tänkte inte på att de människor jag hittar och blir vän med alltid har något "fel" på sig, så de sociala reglerna att skaffa dem som vänner är inte samma. Jag har vänner inom främst autism och ADD/ADHD men även utvecklingsstörning och dessutom många med depression och ångest.

Vet inte hur många med aspergers som har ADD men kanske 40 % gissar jag.

Något år efter diagnos ville min läkare att jag skulle gå igenom utredning för ADD, för han tyckte jag var väldigt typisk. Han var ett geni med diagnoser och medicin, så jag tyckte utredning lät bra. Jag trodde dock inte att jag hade ADD, för jag hade väldigt konstiga idéer om vad det var.

Min ADD-utredare var väldigt engagerad (till skillnad från de som utredde aspergers) och den utredningen var väldigt rolig. Vet det låter skumt. Men hon gav mig en klar diagnos på ADD. Men som tiderna var så fick inte den diagnosen vara ensam, eftersom den ansågs vara en effekt av ADD. Så jag hade diagnos aspergers med ADD. Några år efter ändrades det till två separata diagnoser.

Eftersom man inte ens tänkte på ADD så fångades inte det på aspergerutredningen. De var mer för att se att man inte hade utvecklingsstörning eller schizofreni.

Om du gjort WAIS för aspergersutredningen och den är sparad i sin helhet kan de använda den som underlag vid ADD-utredning och du behöver bara göra intervju och kanske något mer, datatest fick jag göra fast jag redan hade diagnos utan det, troligen för att utredaren och jag tyckte det var kul, eller ja, jag ville bli övertygad.

Tack för all input, verkligen!

Jag blev diagnostiserad med Asperger vid 12 års ålder så jag har inte något WAIS-test men däremot två stycken WISC (för barn). Det var ju 14-15 år sedan för min del så jag vet inte om praxis var annorlunda då.

Men i själva utredningen, utvecklingssamtal och diverse andra journaler från barndomen står det om typiska ADD-symtom. Typ att jag inte tog åt mig muntlig information på något bra sätt, hade svårt att börja med uppgifter, att jag var väldigt ljudkänslig och fick koncentrationen bruten konstant etc.

Jag är även tillräckligt självmedveten nu i vuxen ålder för att inse att jag glömmer/tappar bort saker hela tiden, håller dålig ordning och gör saker halvfärdigt precis överallt, både på jobbet och hemma Jag var ett hårsmån från att kugga examensarbetet i gymnasiet och gjorde det på högskolan p.g.a uppskjutning och allmän flykt från verkligheten...

Så jag är 90% säker på att jag har ADD men jag har frågat mig själv om det egentligen är värt att rota i det i vuxen ålder? Det enda det skulle ge mig är väl självinsikt precis som jag skrev om med Asperger i ett tidigare inlägg. Men orkar man med att snacka med psykologer för den sakens skull?

Jag kollade i min journal nyss som jag begärde ut en gång, o där fanns resultatet från WAIS-III och MMPI-2, men de är ganska svårtolkade för mig som lekman. Ska googla lite på det o se om jag kan tyda det bättre.

Sen gjorde jag Rorschachtestet också, 2 ggr tror jag, men så begärde jag ut resultatet, men det fick min psykolog skit för att hon lämnade ut. Det stod typ att jag var farlig, självmordsbenägen och sånt. Nu hittar jag inte det resultatet, men man har väl rätt att begära ut det igen? Även om det var längesen jag gjorde det, så borde det väl finnas ihop med journalen? Undrar varför jag inte fick med det när jag begärde ut journalen?

Det jag fick var inte via journalen, utan jag bad bara min psykolog om en kopia på resultatet. Jag vill minnas att det var 6 sidor långt, men som sagt är det bortslarvat.

Trots att jag också kan gå upp helt i det jag håller på med, så försöker jag hålla koll på klockan och sätta tider i huvudet, t.ex matlagning och allt vad som hör till kl 16:00.. Om det är extra svårt att slita sig från det man gör, så sätt typ en reminder i mobilen som då kommer låta och distrahera dig när tiden du bestämt göra något annat kommer...

Har funderat på en sak. När man gör utredning för Asperger/Autism.

När jag gjorde utredningen tog jag bensodiazepiner var fjärde timme- korttidsverkande som ju gav effekt snabbt. ( Legalt utskrivna, så inget missbruk ).Vill minnas att jag var full av energi, ångestfri, kunde umgås med folk, ( till och med nästan klara av impulsiva saker, vilket är omöjligt idag ) och annat och hade planer, fast bara för en kort tid i framtiden, skulle ju dö snart ända. (men det är en annan sak).

Men om jag hade gjort utredningen när jag hade extrem ångest konstant och knappt kunde vara bland människor?

Eller när man hade olika neuroleptika och inte är full av energi direkt?

Eller när ens sömnrutiner är totalt kaotiska?

Eller när jag mådde ganska okej några år?

Det borde ju påverka utredningen på något sätt? Det är väl självklart?

Jag undrar hur utredningen skulle bli om jag gjorde den idag.

Men samtidigt har jag vissa eller många drag som jag alltid haft oavsett hur jag mått som är typiskt för asperger/autsim. En del som är positivt Som jag haft sen jag var barn. Men en del negativa saker har förstärkts extremt mycket när jag är/ varit i sämre perioder. Eller kanske för att samhället förändras för snabbt och bryter mina rutiner, vilket ger stress. För mycket förändras för snabbt.

Förövrigt skumt att mina journaler från för många år sedan när jag var liten inte kunde hittas när jag gjorde min utredning. Jag var kanske 5-7 år gammal eller mindre. Kommer inte ihåg något av det. Men borda vara BUP jag var hos några få gånger eller mer.

Angående Rorschachtest. Det fick i alla fall jag göra när jag gjorde utredning och trycka på knappar på något dator hur man reagerar. Kommer tyvärr inte ihåg allt jag gjorde.

Jag hoppas att de som genomför utredningen kan se helheten och räkna med såna faktorer som hur man mår psykiskt just då.
Jag höll på att bli nekad utredning, de tyckte att jag var för deprimerad och inte skulle orka. Hade också recept på stesolid och fick godkänt att fortsätta ta den under utredningen.

Har också gjort rorschach men säger nog mer om den som tolkar testet. Jag hade ingen diagnos då, diagoser på AS fanns inte då. Eller ja, inte för "fungerande" människor.

Jag minns dock att jag knappt såg människor men väldigt många djur. Jag var inte direkt människoorienterad. Jag bortsåg även från färger.

Men om de sensoriska intrycken dämpas av lugnande mediciner så är man ju inte lika känslig för intryck än om de inte dämpas? Om man är sensorisk överbelastad så tar man ju in intryck extremt mycket mer. Sen så skiljer det sig ju hur människor med autism tar in sensoriska intryck. En del kanske inte stör sig så mycket på det. Jag vet inte.

Men autistiska drag ( Det som är typiskt för att få autismdiagnos ) märks nog oavsett om man är deprimerad, har ångest eller om man helt enkelt mår bra. Men om man har svårt att koncentrera sig pga ångest och deppresion så kanske man inte är lika uppmärksam när man gör utredningen. Jag vet inte.

Hur lyckas du få sådana mediciner utskrivna när du missbrukat tidigare?
Jag får endast SSRI och lergigan. Om jag ens föreslår te.x. imovane skrattar de bara åt mig o säger att jag kan glömma det.