Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Skönt att höra att du känner igen dig.

Brukar du tappa humöret ofta?

Det kan hända, ja. Men inte till folk generellt. Endast åt sambo, kundtjänst, etc. Men endast för ett par sekunder eller minuter. Och då kan det komma ett par glosor. Tyvärr!
Men detta är helt nytt att jag kan slänga med käften. Så inget före 30 år.

Författaren till den här artikeln ger sin syn på varför hen, och många andra, ogillar pusselsymbolen, och istället föredrar den nya evighetssymbolen. Jag har själv aldrig varit så förtjust i pusselsymbolen men jag har inte klurat över varför. Jag har inte tänkt djupare på symbolik över att sakna något, utan jag har nog mest tänkt att den känns lite infantiliserande, speciellt när den förekommer i färggrann tappning.

https://studybreaks.com/thoughts/puzzle-piece-infinity-symbolas-a-symbol-for-autism/


Varför just evighetssymbol undrar jag, vad är kopplingen till autism? Jag har inte hittat något bra svar (fast har inte orkat gräva så djupt) mer än att det är tänkt att representera ett spektrum på något vis. Fast som symbol känns det spontant bra. Kan väl inte bli fel med evighetssymbolen. Pusselbiten verkar mest vara något som har följt med från sextiotalet när den första pusselsymbolen för att representera autism gjordes i form av en logotyp med ett gråtande barn inuti en pusselbit för National Autistic Society i London.

Ok, jag blir inte förbannad utan tjurig och kort i tonen.

Mot servicepersonal skärper jag till mig och är alltid trevlig, vet inte varför.

Men det är som sagt endast för max ett par minuter. Sedan är jag trevlig och lycklig igen.
Mot serviepersonal är jag också trevlig mot. Men om de håller på att trilskas; dårlig service och generellt dålig ton, svarar jag med att vara värre. Dumma människor gör mig förbannad.

Det låter som om jag är väldigt otrevlig. Det är jag inte. Tvärtom. Bra uppfostrad och alldeles för snäll och hjälpsam. Men på senare år triggar otrevligt bemötande, dålig service och korkade människor mig.

Nu får ni ha överseende med att jag inte läst igenom 845 sidor... Men jag undrar hur pass vanligt det är med trotsigt, bråkigt och allmänt rebelliskt beteende i ung ålder för aspies?

När jag läser diverse "åtgärdsprogram" och journaler från min barndom står det saker som:




Det finns inte nedskrivet men jag kommer också ihåg att jag i mycket skarpa ordalag ända upp i mellanstadieåldern kunde käfta emot lärare som i desperata försök att få ordning på stökiga klassrum utbrast "HÅLL KÄFTEN!" eller liknande. Då brukade jag replikera ungefär detsamma

När jag läser dessa journaler i vuxen ålder är känslorna lite blandade. Å ena sidan skäms jag för vissa fysiska konflikter jag hamnade i med andra barn som var helt onödiga... Å andra sidan förstår jag såhär i efterhand hur jag tänkte och att jag var frustrerad på ett samhälle som hela tiden tvingade på mig sociala sammanhang! "Tillbakablicken fortfarande inte gå till lekområdet själv när det är barn där. Det är viktigt att han får hjälp att komma över den barriären så snart som möjligt." NEJ: Låt det introverta, autistiska barnet få vara i fred och spela datorspel som jag mådde så bra av!

När det kommer till allmän trots och viljestyrka i så ung ålder som 1½ år lutar jag snarare åt att behandlingen var helt felaktig! Det kanske är kopplat till Asperger men i grund och botten vantrivdes och bävade jag ju antagligen så mycket inför förskola/daghem att jag gjorde allt för att försöka slippa det! Jag borde inte ha placerats i neurotypiska sammanhang helt enkelt! Jag ville för bövelen inte vara "i centrum", jag ville vara i fred!

I journalerna ser jag snarare en hyperintrovert som försöker klämmas in i en extrovert värld! Känner några andra igen er eller hör de här händelserna snarare ihop med min personlighet som sådan? ?

Hur gör ni när ni "drömmer er bort" vid dataskärmen eller fastnar i era hobby??
Själv så kan jag lyssna på musik flera timmar å även kolla forumet m.m som kan pågå i flera timmar så man även
glömmer bort att äta mat å så (Toabesöken & duscha fungerar perfekt dock)

Har ni några knep eller så ???

Är ni glada över att ni gick igenom en NPF/Asperger-utredning?
Själv blev jag tvingad till det, och är jätteförbannad.
Liksom, det har inte hjälpt mig ett dugg, utan tvärtom. Så, vad ska man ha diagnosen till? Extra jobbigt är det att man har en psykdiagnos, när man inte vill vara sjuk i huvudet.

Tvärtom hur då?

Hur kan man bli tvingad till att göra en utredning?
Krävde jobbet det
Sedan får vi korrigera du är inte psykiskt sjuk bara för att du har Asperger Syndrom
Det har sina fördelar och nackdelar

Jag blev jätteglad. Tidigare hade jag en diagnos med personlighetsstörning. Jag hade även obehandlad depression. Min läkare trodde inte att jag hade depression för hon ansåg att personlighetsstörda ljög och var dramatiska. Hon läste in dramatik i allt jag gjorde. Om jag råkade komma för sent, dramatik. Om jag sa lugnt att jag var deprimerad, dramatik. Om jag mindes en sak på ett visst sätt, dramatik. I själva verket var jag helt underdramatisk. Så där som aspergare kan vara. Kan sitta helt lugna och berätta gräsliga saker med helt normal röst. Det hon såg var någon som flaxade runt, ljög och manipulerade, och det beteendet fanns inte alls.

När jag fick diagnos byttes hennes beteende helt. Hon trodde på det jag sa. Hon skapade inte konflikter det var omöjligt att komma ur. Hon behandlade mig inte som skit (som de är lärda de ska göra med personlighetsstörda), däremot var det lite å stackars dig som är ett ufo klapp klapp. Men det var ändå skönare än att hon drog igång konflikter för att bevisa att jag tyckte om kaos. Vilket jag inte gör.

Jag har dessutom hellre en diagnos som stämmer. Om folk tror att jag är mer ufo än jag är så kan jag skratta åt det. Oftast iallafall. Förutom två utländska VC-läkare där en trodde att aspergers var autism utan tal och den andra trodde det var att vara intelligenshandikappad.

Sedan har jag förstått efteråt att jag är rätt aspig på ytan men inte har jättemycket djup i mina aspiga beteenden. Jag är mycket mer ADD. Detta syndrom komplett styr mitt liv. Men har inte fått eller gett mig uppmärksamhet för det för alla tror att aspergers av naturen är gravt och ADD av naturen är milt.

Jag sitter större delen av tiden framför min dator, läser här o på andra forum, läser om vetenskap o liknande. Tar en rökpaus var 30:e minut (röker alldeles för mycket). Har rutiner för mat (men äter inte mycket).

Jag tröttnar aldrig... Det är ju alltid nått nytt o man uppdateras hela tiden.

Men äntligen har jag fått ett litet annorlunda intresse, att campa o tälta! Se; (FB) Fråga om, solceller och vatten?

Är jätteskönt att köra ut mitt i skogen o njuta av naturen, laga mat på spritkök o sova i tältet. Har gjort 3 övernattningar på 2 veckor, senast var nu i natt. Men, jag har ju med mig telefonen, så visst går jag in t.ex. här o kollar, men det är jätteskönt att ändå ligga i tältet. Men dessvärre är det nog inte lika kul på vintern...

Annars ser jag till att komma ut lite varje dag, att bara träffa nån kompis eller så. Har skrivit i många trådar om att min depression släppte äntligen för 1,5 år sen, efter 24 år, o jag vill gärna ha ett jobb som jag trivs med (är fortfarande sjukskriven), men har bl.a. läst in några gymnasiekurser det senaste året.

Vet inget direkt knep, men något som får mig att må bättre är att inte sitta uppe på nätterna längre, som jag gjorde förr. Satt vid datorn till kl 03:00 o sov till 11:00, men var ändå trött hela dagen. Nu ser jag till att somna (ibland med hjälp av sömntabletter, men oftast behöver jag inte dem) runt 22:00 o vaknar pigg o full av energi kl 06:00, ibland ännu tidigare.

Mår som bäst på förmiddagen, sen klingar det av lite, men framåt kvällen mår jag rätt bra igen. Men har fortfarande 7 st olika psykofarmaka, men skit samma, bara jag kan få må lite bra ett tag...?