Dahlsjö-fallet, Göteborg, (1965-07-29)

Tack för rättelserna!

Det är en bra bok - om man inte är insatt i fallen. För de redan invigda finns inget nytt, men det visste man redan innan man började läsa; inget nytt har egentligen tillkommit sen 60-talet.

Jag skulle vilja göra en GW här d.v.s HELT förlita sig på statistik:

Hur många av alla som försvann vid denna tid kom INTE tillbaka utan ett spår i Gbg?

Jag antar att det är en väldigt liten procent.

Gör sedan en slags matematisk uträkning: vad är då EGENTLIGEN oddsen att tre killar samt ännu en ska försvinna samma dag?!

Vad jag vill komma till är väl egentligen det som brukar kallas hata slumpen.

Finns det någon som är bra på matte här och sitter på lite statistik?

Gamla uppgifter om detta fall från 2010 och mycket har förstås hänt sedan dess.

(FB) *·*·* Sammanfattningar till forumets trådar *·*·*

Det är även en bra bok för personer som känner till detta fall både utan och innan.

Där har du fel. Det har faktiskt tillkommit en hel del uppgifter om man jämför med den här polisutredningen och då framför allt från 1965 och framåt under 1960-talet. Även gällande vad som skrevs i media. En del, men få, samma uppgifter har lämnats av varandra oberoende UL. Totalt har det varit många UL - både anonyma som namngivna.

Ett problem med den här boken är att författaren inte har pratat med någon person. Det finns faktiskt fortfarande personer i livet som vet vad som hände. Om kanske inte allt i detalj så till stora delar.

De flesta försvinnanden från 1965 och framåt under 1960-talet i Göteborg med omnejd så kom alla, vad jag känner till i a f, att bli uppklarade på ett eller annat sätt. Det finns dock två försvinnanden från Trollhättan hösten 1965 som är oklart om de kom att bli uppklarade eller inte.

Det finns faktiskt ett ouppklarat försvinnande som har anknytning till försvinnandena 29 juli 1965.

(FB) "Knarkarnas ängel" som försvann: Solbritt Johansson, Göteborg, 1968

Gällande det här fallet så kom hon att avlida i samband med sitt försvinnande. Det var två personer inblandade i hennes försvinnande och död och åtminstone en av dessa ansåg Kjell-Åkes äldre bror som sin allra bäste vän. Båda är numera avlidna sedan länge. Dessa båda individer fanns också i Haga 1965. De försvunna lär med mycket stor sannolikhet ha vetat vilka dessa båda var även om de inte umgicks i samma kretsar. I dessa kretsar i Haga så visste de flesta vilka dessa båda GM var men ingen berättade förstås något för Farbror Blå.

Jag läste en recension av boken i lördagens Enköpingsposten, den finns inte länkbar bland de allmänna artiklarna via webben och jag har inte tillgång till e-tidningen.

Stenberg som recenserar kommenterar att efter att fakta som kommit fram i utredningen så "... väntar man sig ju på något sätt att Lars-Olof Lampers ska knyta ihop säcken och visa hur allt hänger ihop. Så blir det dock inte, till en viss besvikelse.
...
Lampers visar hur stor skillnaden i polisarbetet blev i de tre fallen.
...
Värre är det för arbetargrabbarna från Haga, där har man inga spår just alls och eftersom spaningarna startar sent, då många av spåren redan har hunnit kallna.
... "

Jag vet inte om konklusionen i recensionen är relaterad till felaktigheten du hittade. Kanske i någon mån men det spelar nog in att de var lite stökiga och inte berättar allt de gjort på en vardaglig fråga om "Hur har du haft det idag?"
Den attityden visas väl typiskt till såväl familj och andra bekanta så när de ska återge deras vanor, vilka de träffat och dylikt så finns ofta luckor som nog försvårar ett effektivt spaningsarbete.
Stenberg skrev så grammatiskt otympligt, citeringen är korrekt.

Stort tack för den här recensionen som jag inte själv har läst.

Att Lampers skulle kunna "knyta ihop säcken" trodde jag aldrig på. Författaren visar tydligt på hur olika polisarbetet blev gällande dessa tre fall från den 29 juli 1965. Här hade "Hymme" en mor som var mycket aktiv och delvis bestämde vad som skulle göras och hur. Gällande de tre från Haga stod inte intresset direkt på topp från deras anhörigas sida. Hade Kjell-Åkes mor inte anmält sonen som försvunnen den 3 augusti så hade vi idag inte känt till när han försvann. För Dahlsjös anhöriga tog det åtta månader att göra det och gällande Gay tog det hela tre år.

Lampers gjorde dock ett stort fel innan han skrev sin bok och det är att han inte pratade med någon. Om han ev. gjorde det så framkommer det i a f inte i hans bok.

Jag tror aldrig att Dahlsjöfallet hade kommit att bli på det här sättet om det hade utspelat sig i vår numera digitaliserade värld.

I morgon är det den 29 juli och på dagen 57 år sedan den händelserika torsdagen 1965.

Detta unika datum har fortsatt att intressera med alla de obesvarade frågorna.

Jaha, och vad kan komma för nytt nu ?
Har också läst Lampers bok nu. Men mycket mer än en bra sammanfattning av det som hände den 29 juli för just 57 år sedan var inte boken.
Hade varit intressant att få läsa lite spekulationer om vad som verkar vara de mest sannolika som hänt.

Eftersom det inte finns några säkra iakttagelser av Dahlsjögrabbarna efter 1965-07-29 så känns olycksteorierna mest troliga nu.

Tiden går och det blir mer och mer tunnsått av personer i livet, som kände Dahlsjögrabbarna i Haga. Kan det finnas någon kollega från t ex Underhållstjänst kvar i livet idag ?

Det börjar bli väldigt BRÅTTOM.

Jag kan inte det här fallet, jag understryker det! Men någonstans tycker jag mig ha läst att de bodde i GBG och möjligen skulle åka till en ort som heter Åsa, stämmer det? Ligger den söder om stan? Är det någon sorts badort? Kan inte du som äger en bil och har semester och inte så mycket att göra på dagarna just nu och bor i Göteborg, rekonstruera resan? Kartor hur vägen gick på 60-talet lär väl finnas kvar. Och sedan kör du den vägen och så bedömer du var det är troligast att bilen gick av vägen och ner i sjön. Och sedan återkommer du hit till Flashback och berättar för oss vad du kom fram till! För i vatten ligger de.

Kolla på historiska flygfoton på eniro och följ gamla E6an ner från Gbg, det här har vi diskuterat förr i tråden

Nej tyvärr var boken inte mer än en bra sammanfattning av detta datum.

Detta har diskuterats flitigt i tråden. Det finns visst säkra iakttagelser av både Kjell-Åke och Dahlsjö efter datumet den 29 juli 1965. Ja det är numera tunnsått med personer i livet som kände de tre försvunna. Det finns dock två personer som kände Kjell-Åke mycket väl och det är hans f. d. flickvän och hans äldre bror "Putte på Haga Östergata". Dessa båda personer inte bara kände honom väl utan också känner väl till vad som hände och vad som var orsaken till försvinnandet. Man kan fundera varför de inte vill berätta något? Om misstanken finns att det handlar om en bilolycka med dödlig utgång varför inte säga det? Samma sak med Dahlsjös äldre bror. Ville heller aldrig att berätta något.

Möjligt att det ev. finns någon gammal arbetskamrat till Dahlsjö från Firma Underhållstjänst som fortfarande är i livet? Även om det skulle vara fallet så handlar det om en arbetskamrat som troligen inte visste något om vad Dahlsjö gjorde på sin fritid.

[b]Draggningar gjordes

https://gamlagoteborg.se/2017/04/02/dahlsjofallet/

Tyvärr resultatlösa. Söder om Kungsbacka går gamla E6 över Rolfsån. Knappast så djup att den skulle svälja en bil. Men jag har förstås inte mätt.

Söder om Åsa, vid Åskloster mynnar Viskan ut i Kattegatt. Gamla E6 korsade där Viskan.(där fanns också en järnvägsviadukt, ån är troligen djup nog där att svälja en bil. Men undrar om inte en avåkt bil hade blivit upptäckt. E6 var mycket trafikerad redan 1965.
Tänkte mig ett scenario där trion kört mot Varberg för att försvinna via Varberg-Grenå med färjan till Danmark.
(Både E6 och järnvägen går längre inåt land idag.)

Ja, borde ha nämnt dessa iakttagelser av medlemmar av Dahlsjötrion. Kände mig nästan uppgiven efter att läst boken. Men kanske blir boken en tändande gnista hos någon som omedvetet sitter med en viktig pusselbit.
Nja, att hoppas på att någon f d arbetskamrat från firma Underhållstjänst skulle komma med uppgifter 57 år efter försvinnandet är givetvis ett tunt halmstrå.
Om trion följde PV:n i djupet så hittas den nog(resterna) till slut med utvecklade och förfinade sökmetoder. Olycksteorin stärks lite p g a att ingen i trion hade körkort och det dåliga vädret 29 juli. Volvo PV, med däck av diagonaltyp kunde med en oerfaren förare troligen lätt sladda av vägen om den pressades hårt.

Sist men inte minst-
Skaraborg 2 är värd en stor eloge för sitt tålmodiga och noggranna arbete med den långa tråden !