Är tjej med autism, fråga vad ni vill.

Jag har vänner, mår bra av att vara social. Är definitivt klumpig socialt. Jag känner inte jag missar jätte mycket. Skulle inte vilja gå på en festival då jag blir stressad av all ljud och alla intryck. Tycker inte heller om högljudda fester och klubbar då mår dåligt utav det. Tycker om att resa fast det är något som väldigt sällan har hänt pga pengar.

Anser inte själv att jag har något problem är normal begåvad och tycker om att lära mig nya saker.

Du kanske inte vill vara rasist men du låter ganska rasistiskt. Tycker om att skoja och gör det mycket, men rasism där går gränsen med tanke på allt som har hänt i historien känns det respektlöst att skämta om det och dessutom är det inte kul när människor blir mördade, misshandlade och förtryckta i generationer.

Hur förlikar du ditt frivilliga deltagande i Flashback och det förtryck du upplever här?

Jag är ganska stark i mig själv. Kan ta kritik utan att det påverkar mig alltför mycket.

Det tvivlar jag inte på. Men hur gick det från förtryck till kritik?

Bra fråga. Upplever inte förtryck för min autism får en hel del för att vara feminist dock.

Ja, men det är väl min autism-humor...

Men något helt annat, har du många vänner? Jag var ganska ensam på 00-talet, men återupptog senare kontakt med gamla klasskamrater. Det kändes väldigt bra, o jag träffade många nya vänner via dom.

Har du många vänner i IRL? Jag har träffat många nya vänner via t.ex http://www.aspergerforum.se/ o sånt, o brukar snacka med dom online, även om jag aldrig träffat dom. Vad föredrar du? Att sitta hemma o skriva eller läsa, eller att gå ut IRL?

Mina vänner tog väl inte direkt avstånd från mig när jag blev mer o mer avvikande, men de hade ju sitt med att börja skaffa familj, karriären o köpa villa. Jag kände i.a.f mig mer o mer ensam på 00-talet.

Du låter väldigt lik min kvinnliga vän som är högfungerande autist. Tycker det är lite speciellt att personligheten är så lika hos dem som har autism när de generellt inte tycker om att hänga med varandra. Det är en sådan konstig paradox. ADHD-människor finner ju ofta varandra, men autister vill inte hänga med andra autister.

Känns som att högfungerande autister alltid gillar djur, måla/pyssla, datorspel/rollspel, anime/serier/tecknade tv-program (ofta för barn), fantasy/folklore och skräpmat. Sen är de ofta HBTQ på något vis.

Har du någon vän med autism? Varför/varför inte? Stämmer min beskrivning?

Hehe mm, sociala koder. Det där kan gå hur djupt som helst. Jag har själv problem med det där och jag har fått leva helvetet för det också. Folks jävla förutfattade åsikter som dom prompt ska hålla på. Fan vad det där förstör.

Har vänner irl. Vad tråkigt att höra att du känner dig ensam det är aldrig roligt. Har hört att flera blir ensamma med åren och det är även någonting jag är rädd för ska hända. Vet att många autister saknar vänner vilket är jobbigt att tänka på. Vi är ju sociala varelser och ett socialt nätverk är viktigt för många även oss med autism. Du har ju iallafall din kk och det där. Tror man måste ta intiativ och kanske våga gå ur sin comfort zon för att behålla och träffa nya vänner. ❤️

Ahahhahahaah går till gymmet har en tråd om det. Det stämmer har lite övervikt. Du undviker frågan hur stor är din penis och vet du var klitoris sitter?