Swedengate, Svenskar bjuder inte sina gäster på mat

Tramsigt. Man kan införa vad tusan man vill i sitt liv. Motion, kost, intressen osv. Ska man vara tvungen att helt ändra livsstil om man vill börja med t ex golf? Urlöjligt. Och en glass om dan ger ett ”liv i lidande”?

Det är tydligt att detta med mat är ångestskapande för vissa stackare. Det är verkligen ett liv i lidande. Önskar dig lycka till att orka med det.

Jag tror inte det finns en enda person i Sverige som hävdat att alla blattar är bidragstagare. Det vore befängt, statistiken säger något annat.

Men statistiken säger också att invandringen som helhet varit en ekonomisk, social & kriminell katastrof för svenskarna. I ännu högre uträckning när det gäller invandring från Afrika & Mellanöstern.

Därför är det extra provocerande att höra just hur personer ur de sistnämnda grupperna sitter & snackar skit om Sverige. Om det är så jävla jobbigt i Sverige, flytta. Ingen kommer att sakna er.

Dina fantasier om att du skulle vara något annat än en nettobidragstagare orkar jag inte ens kommentera.

Nej, jag skulle bara själv inte vilja föda upp feta ungar. Man måste inte vara med i diskussionsforum om man inte tål sanningar.

Hoppas dina barn anklagar dig för deras kroppsångest när de växer upp..

Såklart inte. Men det är väl inte speciellt kul att följa med någon hem och leka efter skolan om man ska sitta hungrig och se på när de andra äter? Då går man ju hem och i så fall hade man inte hunnit umgås mer än en liten stund. Då är det ju inte mycket idé att leka hemma hos det barnet? Jag lekte i varje fall långa lekar med mina vänner. Man avbröt väl för att äta och fortsatte sedan. Men såklart gick man hem och åt ibland också. Allt beror väl på hur nära man bor, när på dagen man började leka osv. Men att inte erbjuda ett besökande barn att äta med familjen om det är där och leker tycker i varje fall jag är dålig stil.

I de flesta svenska familjer så samlas man vid middagen, sen är det läxläsning en stund samvaro och sova ...

Varför hängde du dig kvar hos dina kompisar då?

Svenska barn vet att när middagen står på bordet är det dags att gå hem och äta mat.

Jag tycker att nästgårdsungar som hänger kvar för att få mat är näriga ..De skall ju ändå gå hem och äta och läsa läxor.

Ungar från andra ställen som kommer hem har man givetvis en dialog med barnets föräldrar -- är det okej att de äter så ger man dem mat, säger föräldrarna nej - de hämtar och får mat hemma så är det rummet som gäller...

Men varenda unge som sätter foten i hallen - nej.

Själv tycker jag att det är lite överklassigt att ha dessert efter maten. Men det är klart, om man bara käkar falukorv och pulvermos så passar det förstås inte med dessert.

En svensk vill gärna måla sig själv i god dager. Man snålar som fan mot andra men tar glatt emot när det bjuds. Fy fan. Reste lång för att hälsa på en svensk man som knappt lämnade mat åt mig i kylen när jag var där. Tog med alla rester som matlåda. Snåla jävel.
När han var här skulle jag nog bjuda som fan.
Äckliga snåla svenskar.

Inga svenska familjer jag jag umgicks med som barn. Ibland gick man såklart hem och åt men andra gånger åt man hos sin vän om det passade bättre. Det beror väl lite på hur nära vännen bodde. Jag har för mig att vi oftast gick hem och åt jag och grannen (bodde i dörren intill) medan om man var 20 min promenad bort så åt man kanske där istället. Lite beroende på.

Detta var framförallt när man gick i förskolan och låg-mellanstadiet vill jag minnas. Senare hade man som du skriver läxor som tog all ens fritid. I varje fall om man var en som ville ha MVG i allt.

Vadå ”svenska barn”? Jag är svensk och alla jag umgicks med som barn också. Men förstår inte vad det spelar för roll ens, detta handlar ju mer om någon slags förhållningssätt till besökande barn, har inget med ens etniska härkomst att göra. Jag har ingen aning om hur man brukar göra i andra länder, kan bara tala för mig själv och jag är svensk och likaså mina föräldrar, morföräldrar, farföräldrar osv…

Ens förälder sa väl oftast när det var middag och ville man inte komma hem och äta då utan äta hos kompisen så ringde man väl bara och meddelade det. Det var ofta vänner till mig och min bror åt hos oss om de var hemma hos oss vid middagstid. Inget konstigt alls. Men bland gick de väl hem och åt ibland inte, beror väl som sagt på situationen just där och då. Det hände ju inte varje dag. Men jag menar att man intd låter någon sitta på rummet eller titta på medan familjen äter. Det är ju ouppfostrat beteende!

Jag satt på rummet medan min kompis åt. Det var inget konstigt med det. Min mamma skulle ha blivit jättearg om jag kommit hem mätt när hon lagat mat.

Kompisens mamma var jättesnäll och bjöd alltid på fika. Men det var en oskriven regel att inte bjuda på mat. Bra, tycker jag.

Om man har vuxit upp så och tycker att det är bra så gör man väl likadant när man får egna barn.

Du lever på bidrag nu, så det kan inte vara så extremt snålt.

Det är faktiskt en bra poäng du gör där, nämligen att man lär ut egoism med denna märkliga sedvänja. Skulle dock tro eller åtminstone hoppas att fenomenet är på utdöende, men jag vet inte. Var länge sedan jag var barn.

Jag minns förresten en kamrat vars mamma var ryska och de åt alltid ensamma utan att fråga mig om jag ville ha mat. Måste vara väldigt ovanligt för en ryska att bete sig så? Dock tog jag aldrig illa upp. Sånt var ju normalt när man var liten och man förväntade sig aldrig att bli bjuden på något.

Hur som helst. Svenskarnas största skräck verkar vara att hamna i "skuld" (verklig eller inbillad) gentemot någon. Det måste finnas historiska, antropologiska orsaker bakom detta.

I Sverige vill vi klara oss själva. Vi betalar skatt så att de som inte klarar sig själva kan få hjälp av soc.

Jag tycker att vårt samhälle fungerar bättre än i Afrika eller i arabvärlden. Kanske våra gäster skulle ta seden dit de kommer och försöka lära sig något av oss istället för att bara klaga på allting.

Och ta ett större ansvar för vad deras barn gör. När de kastar stenar och bränner bilar i förorterna. Så beter man sig inte i ett civiliserat samhälle.