Citat:
Ursprungligen postat av
Grammatica
Arkeologen Jonathan Lindström har gjort tv program om hur Sverige blev befolkat.
Allt eftersom inlandsisen smälte bort strömmade det in folk längs med södra kusten, Norge och norrut. Han kallar dom "Södra jägarna". Uppe längst i norr mötte de ett annat folk, "Östra jägarna". Dessa hadr mycket mer avancerade jaktvapen.
Dessa båda folkgrupper var inte fientliga mot varandra, tvärtom så slog de ihop sig och förökade sig, fanns gott om mat och livsutrymme. En del drog återr söderut, andra österut i Sverige. I Bohuslän har man funnit en stenåldersgrav med an gammal kvinna begraven. Många jägare stannade kvar norrut.
Det spännande är om man tittar på jägarnas
dna, så har många y-dna I1. Den finns srskilt frekvent bland samerna på Kolahalvöen, ca 50%, i Finland, bland samer och bland svenskar 40%. Den finns också i stenåldersgrotta i Luxemburg, i Storbrittanien, osv.
Ett gammalt jägardna. Det finns också ett annat mycket gammalt y-dna i Norden, ffa bland finnar och samer, N1, tidigare N3.
En geolog som heter Euler ansåg att dessa båda vågor av folk var från en tid "Aurignacien" de fanns i de franska grottorna, under stenåldern. De hade dragit i två vågor norrut och österut och att de möttes så småningom i norra Skandinavien.
Denna teori passar väl ihop med arkeologins fynd.
I grottarna i Frankrike har man också hittat ristningar på renhjordar och t o m en ristniing av en ren med grimma. Den var från en lite senare period i stenåldern Magdalenien, renjägarstenåldern.
Så står det inte riktigt i böckerna jag lånat i ämnet.
Men det verkar som om samerna levt mer enhetligt med icke-samer. Får inte riktigt grepp om saken.
Y-DNA i mitt fäderne delas med en större del av befolkningen och även samer.
Intressant dock är att jag läste att en same felaktigt hävdar att 1/3 var nåjder. Man undrar över hur mycket som är genetiskt, såsom förmåga att falla i trans.