Emil i Lönneberga och Madicken - Hur historiskt korrekta?

Sexuella övergrepp och aga mot sina anställda försvann väl långt innan början av 1900-talet som Emil utspelar sig i. Knivenvig har vi inte, men däremot slagsmål mellan drängarna på marknaden. Djurrättsfrågor finns ju. Emil tar hand om en halt häst och sedan en gris.

Jag har läst mycket gamla tidningar från Smålands tidiga 1900-tal såväl Kalmar läns som Jönköpings läns.

Minns tydligt tidningsartikelarna om en pojke som fastat med huvudet i porslinsskål (Emil i soppskålen)
Pojken som åt upp sina mynt (det gör Emil också)
En person som red med hästen in på prästens kalas (gör Emil också)
Detta gör inte Lindgren till dokumentär, men hon lånar definitivt mycket från verkligheten.

Ja, Hallströms filmer gör det.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Barnen_i_Bullerbyn

Det antas ofta att böckerna utspelas under mellankrigstiden; Lasse Hallströms båda filmer Alla vi barn i Bullerbyn och Mer om oss barn i Bullerbyn utspelas mellan 1928 och 1929. I en av böckerna nämns dock Ulf Peder Olrogs sång "Samling vid pumpen" som inte blev allmänt känd förrän 1945. Det kan därför antas att böckerna utspelas vid den tid då de skrevs, om än i en gammaldags miljö.

Jag har tyvärr inte sett filmerna, utan har bara böckerna att utgå från. Och beklagligtvis är det ett bra tag sedan jag läste dem.

Åtminstone de första böckerna i sviten verkar nog utspelas i ett "nära förflutet", kanske 1920-talet. Lisa berättar att hon läser tidskriften Sveriges Vår som utkom 1908-70. Lasse klipper ut bilder från tecknade serier och klistrar in i sin skolbok. Serierna är Knoll och Tott, som började publiceras på svenska under detta namn kring 1921, och Kronblom , som debuterade 1927.

https://seriewikin.serieframjandet.s...Knoll_och_Tott
https://seriewikin.serieframjandet.s...x.php/Kronblom
http://libris.kb.se/bib/2797547

Man kan notera vad som inte förekommer i berättelserna. All samfärdsel i de två första böckerna sker så vitt jag minns med hästdragen kärra eller släde, motorfordon nämns inte ens. Inte heller verkar man i Bullerbyn hålla sig med radio eller telefon. Minns någon närmare?

I sista kapitlet i Mera om oss barn i Bullerbyn fyller Annas och Brittas farfar 80 år, och i tidningen som barnen läser för honom skrivs det mycket om att det kan bli krig. Det skulle ju tyda på 1938-39, men å andra sidan har pressen alltid fyllt sina spalter med sådana spekulationer.

Så, i den sista av böckerna, Bara roligt i Bullerbyn från 1952, verkar det ske ett hopp framåt i tiden. Bilar dyker upp. Folk kommer körande till Bullerbyn för att beskåda utsikten. Och senare står Lisa och de andra barnen vid vägen och säljer körsbär till bilister som susar förbi. Trafiken är livlig, för de tappra försäljarna är alldeles dammiga efteråt. Det tyder nog på att vi befinner oss i samtiden.

Böckerna grundar sig som känt på Astrids egna barndomsminnen från 1910-talet, men det verkar som om hon förflyttat handlingen närmare sin egen tid - först till 1920- eller 30-talet, och i den sista delen ändra fram till 50-talet.

https://www.astridlindgren.com/sv/ka...akom-bullerbyn


Är man cynisk eller hyperkorrekt skulle man förstås poängtera hur hyperidyllisk och klinisk skildringen av Bullerbyn är. Alla brutala och otrevliga inslag i bondelivet saknas, det sägs ingenting om slakt (utom helt flyktigt i samband med lammungen Pontus), betäckningar, missväxt, amorteringar med mera (tack för observationen, salig Göran Hägg!) Fysisk bestraffning av barnen nämns inte heller. Skomakaren Snäll super, men i övrigt verkar inga sociala problem förekomma.

Kanske Astrid avsiktligt undvek såna grejer i det här skedet av författarskapet. När hon ett par decennier senare som etablerad författare skrev om Emil och Madicken, så kunde också fattigdomens elände och mentalsjuke Lindkvist tas med.

Det finns korn av sanning i berättelserna om Emil i Lönneberga och Madicken. Det är dock fiktion och inte historiska dokument. Lindgren har tagit småbitar från sin barndom och flätat ihop dem med generaliserade föreställningar om hur samhällets sociala struktur var på den tiden. Att dessa "föreställningar" fortfarande finns kvar framgår av denna kortfattade mening från Wikipedia (om Madicken);

Trots att Astrid Lindgren var ifrån en bondfamilj blev de snabbt bästa vänner.

som om det skulle vara något anmärkningsvärd att Lindgren var kamrat med en bankdirektörsdotter.

Lindgren växte exempelvis inte upp i ett fattigt bondehem utan i ett relativt välbärgat bondehem och genomgick realskola (kostade pengar då den var avgiftsbelagd). Lindgrens far och bankdirektören (i en småstad) var närmare varandra i status än vad vi kan föreställa oss idag.

Emil i Lönneberga och Madicken är schablonaktigt karaktäriserande i sin framställning (väldigt förenklade) och bygger på välkända motiv och klichéer. Detta för att göra berättelserna lätta att tillgodogöra sig. Emil i Lönneberga handlar om en pojke vars far är småbonde. Madicken handlar om en flicka vars far är småborgare. Lindgren vill övertydligt avgränsa deras verklighet och gör det genom att använda välkända stereotyper i sitt berättande.

En förklaring kan vara att det är barnböcker. Det finns egentligen ingen anledning att ta med dödligt våld och sex i berättelserna (för att ta ett exempel). Lindgren försökte inte skildra livet på landsbygden i hyperrealism.

Har för mig att Pippi misshandlar poliser.

Ja jag borde ha sagt det men orkade inte ändra. Det är den enda Astrid Lindgrenskildringen där vad jag vet att det nämns ett årtal. Mycket av Astrid Lindgrenskildringarna verkar utspela sig i ett diffust förr i tiden. Bilar var förövrigt ändå ovanliga fram till och med 50-talet. Men de som köpte alla Bullerbyckörne när de var nya åt sina barn och läste dem för sina barn var själva med om den tiden då vi kan anta att Alla vi barn i Bullerbyn utspelas. Alla vi barn i Bullerbyn kom 1947 och då levde folk på landet fortfarande mycket i en förr i tidentillvaro.

I en av böckerna säljer de körsbär vid en större väg på andra sidan "Storbyn", där går det många bilar och de kör dessutom ganska fort. Så det kan inte vara i bilens allra tidigaste barndom.

Förlagan till Madicken var Jessika Gedins mormor, Anne-Marie Fries (född Ingeström).

https://sv.wikipedia.org/wiki/Anne-Marie_Fries

Hon lånade inte bara från verkligheten utan även från andras berättelser.

https://sverigesradio.se/artikel/449...C3%B6m%20skrev.

(FB) Astrid Lindgren "stal" flera av sina berättelser.

Det fanns ungefär 400 000 bilar i Sverige i början av 50-talet och i slutet av 40-talet fanns det ännu färre bilar så det var knappast den trafik vi är vana vid nuförtiden som beskrivs.

På 40-, 50-talet och även 60-talet kunde tillvaron vara ganska gammaldags. Särskilt om man bodde i en by på landet.

Stimulerande tråd! Jag minns nu ytterligare en detalj från sista Bullerbyboken (den från 1952, alltså). Efter att ha sålt sina körsbär går barnen och tvättar av sig landsvägsdammet i bastun - Norrgårdarna uppges ha en finnbastu nere vid sjön. Som finnpajsare måste jag naturligtvis fråga hur allmänna den sortens reningsverk var på Smålands landsbygd under 1910-, 20- och 30-talen.

När man gör en sökning med finnbastu i KB:s tidningsarkiv visar det sig att ordet förekommit högst sporadiskt från och med 1863. Det var först under 1940-talet som begreppet fick större spridning, med en topp år 1947.

https://tidningar.kb.se/?q=%20finnba...&to=1952-01-01

Även finnbastun är en detalj som förankrar historien i sin samtid, eller vad tycker ni? Man får gissa att förleden "finn" så småningom kom att utelämnas, när bastubadandet blev allmännare under efterkrigstiden.