Tycker religiösa själva att deras religion är rimlig? (Sammanfogad tråd)

Bara utsikten om att man kan behöva ge upp något som man gillar att göra här i livet, som t.ex. kolla på porr eller ge efter för sina drifter på annat vis eller behöva avstå från alkoholen eller annat, gör att man känner sitt liv hotat av att få vetskapen om Gud och att man därför helt enkelt inte vill veta.

Inte särskilt konstigt egentligen.

En föga övertygande Gud alltså. Om någon på riktigt trodde att det fanns en chans till evig fördömelse hade man nog lyssnat.
Men vi kommer tillbaka till min tidigare fråga om det enda sättet att känna till Gud kommer från en antik skriftsamling och de som förmedlar denna. Jag tror det är där svagheten i budskapet ligger. Det är inte övertygande.

Det kan bero på att de som värderar sin livsstil i den här världen mer än Gud och Guds rättfärdighet inte är lämpade för att bli övertygade.
Då återkommer mitt svar som är att vetskapen om Gud är tillgänglig för den som värderar den mer än sitt liv här i världen. Det vill säga den som hatar sitt liv här och inte nöjer sig med mindre oavsett om det kostar allt. Den som redan nu är beredd att ge upp allt som denne inser ändå är förlorat för hoppet om någonting bättre.

Det finns sådana som jag just beskrev och det är dessa som Gud drar till sig.

Men hur kan man värdera det man inte känner till mer än det man känner till? Det är ju orimligt. Först måste vissheten komma, sedan kan man ändra sig. Det är väl inte någon frisk människa som ändrar sig utan att kunna göra en giltig jämförelse?
Igen, hur värderar man den mer än sitt eget liv innan man faktist tror att något finns där? Man ska vara ganska desperat för att göra det och ens liv ska vara fruktansvärt i jämförelse.

Det låter som ett förkastligt sorteringssystem. Fast Moder Teresa sa ju att smärta, sorg och lidande är Jesu kyss.

Ja, man behöver vara desperat och hata sitt liv här. "Antingen finns Du Gud eller så är allt utan mening och jag vill inte finnas" typ.
Det kan ligga en del i det hon sa där.

Inte något särskilt övertygande argument.

Jag varken tittar på porr, dricker alkohol, vänsterprasslar eller gör något olagligt.
Vad menar du då att jag skulle behöva "ge upp"?

Tanken om jämlikhet? För att det finns varelser som är väldigt mycket större än dig?

vilket dravel å läsa detta....det finns ingen som föds religös.....utan det är påverkan av omgivningen...

Varför gör du inte det om du tror att detta är allt du har, att vi är här av en slump genom cykliska universum skapade av svarta hål? Varför inte njuta av allt lustfyllt som ögonen kan se så länge det varar, för när vi dör så finns vi inte mer? Förnekar du dig så lever du inte konsekvent utifrån din livsfilosofi.

Visst, en stor uppoffring ...

Varför skulle jag tvunget göra det om jag tror att detta är allt jag har, att vi är här av en slump genom cykliska universum skapade av svarta hål?

Varför skulle jag tycka att porr, alkohol, droger och olagliga aktiviteter skulle vara "lustfyllt" om jag skulle tro att när vi dör så finns vi sedan inte mer? Vad menar du är så lustfyllt med det?

Bara för att du tror att alla som inte tror på Gud automatiskt är stora konsumenter av porr, alkohol och droger gör det inte till något som är sant. Det är inte sant i mitt fall.

Min livsfilosofi är att ärlighet och hederlighet är vad som ska styra vilka val man gör, inte vare sig girighet, ärelystnad, själviskhet eller ens gammal skrock.

7 av 10 män i Sverige använder pornografi. Men det kanske inte är en stor frestelse för dig? För mig är det en svår frestelse däremot då jag lever avhållsamt och utan kvinna. Hade det inte varit för att jag vet att det är en synd att ge efter för mina begär så hade ingenting annat än möjligen viljan till trohet mot en partner hållit mig tillbaka, men sannolikt hade jag ändå fallit dit emellanåt (hände när jag var gift). Nu är det bara för att jag får känna av helvetets konsekvenser om jag faller som jag inte längre klarar av att ge efter. Plågan blir större än njutningen. Bättre än så är jag inte.

Men bra för dig att dina drifter inte är så tvingande så att du klarar av att hålla dig ifrån, trots att det inte ens är en synd i dina ögon antagligen.

Du är väl inte en av de som inte söker Gud av rädsla för att förlora den livsstil som du älskar här i världen. Jag skrev "många" inte "alla" så det var egentligen inget som du behövde ta åt dig för.

Det finns väl en annan anledning än att du inte vill veta som gör att Gud inte gör dig vetande?

Att bli vetande är kanske inte är något som skulle vända ditt hjärta till honom så vad är vitsen i så fall?

Även Satan vet att Gud finns men det gör honom inte till Guds vän ändå.