Skvaller om Cissi Wallin

Nej, det hade jag inte gjort, tack.

https://www.nytimes.com/interactive/2022/03/15/opinion/cissi-wallin-fredrik-virtanen-metoo-sweden.html

Häpp, nu är Virtanen ordentligt känd i New York som Sveriges motsvarighet - fast den som kom undan - till Harvey Weinstein.

Bra jobbat, svenska censursvin. Barbra Streisand kan va en bitch. Bra jobbat, Virtanen. Så kan det gå när man med våld försöker hindra människor att berätta vad de anser om dig och vad de anser du gjort mot dem.

Undra vad det omoraliska kräket Mari Hedenborg och hennes glada drängar och pigor på JK tänker göra nu då? Åtala New York Times? Konfiskera och bränna alla de exemplar som hittar till Sverige på bokbål i Finspång?

Eller är det Jenny Nordberg ni tänker ge er efter nu på JK, era diktaturkramande och yttrandefrihetsfientliga stinkande as.

Jag antar att lukten från bokbränningar är stimulerande och ger mersmak.

Kommer inte ihåg vem som summerat de olika versionerna men det är ju många fler än bara två. Just sayin’

Ett antal diskrepanser mellan den läckta boken och FUPen nedan. Det indragna är från kapitlet "Södermalm, Stockholm, juni 2006" i boken. Att CWs berättelse har förändrats under de åtta år som gått mellan FUP och bok är inte alls konstigt, men det blir galet när hon påstår att hennes historia aldrig har ändrats.

Det tipsades om Elizabeth Loftus minnesforskning tidigare i tråden. Jag kan även rekommendera Julia Shaw (https://www.ted.com/talks/julia_shaw_is_your_memory_just_an_illusion_a_tua_m emoria_e_apenas_uma_ilusao) som också forskar på falska minnen.

-------------

Det tar en halv minut att bara lokalisera sig. Jag är ensam i sängen, någon verkar vara i köket för därifrån hörs skrammel med porslin.

Kommentar: enligt CWs förhör i FUPen ligger FV bredvid henne när hon vaknar, och är kvar i sängen medan hon går och kräks.

Jag ser inga plagg någonstans men minns att jag hade på mig en mönstrad kjol och en tubtopp, svarta strumpbyxor och svarta trosor. Där, på en pall ligger alltihop, prydligt ihopvikt. Har han lagt kläderna där? Jag som aldrig viker eller hänger kläder alls utan metodiskt förvarar allt på golvet.

Kommentar: i FUP tror hon att hon har en kavaj på sig i sängen. Kläder på någon pall nämns inte. Däremot beskriver CW hur hon samlar ihop sina smycken från golvet - inte någon pall - senare.

Han har satt på radion i köket, P3 spelar den där hitten med Queens of the stone age, "No One Knows", den jag älskade i gymnasiet för två, tre år sedan.

Kommentar: i FUP är det en klockradio i sovrummet som FV sätter på.

Men sen... Det kommer spya i munnen. Jag har hunnit få på mig trosor och tubtopp och blir tvungen att rusa in på toaletten.

Kommentar: hon rusar in naken enligt FUP.

Han kommenterar mina bröst, säger att det är spännande att få se dem nakna, för det är så ovanligt med så väldigt små nätta flickbröst på vuxna tjejer.

Kommentar: åkte tubtoppen av igen?

Han greppar tag om min arm som ett litet barn greppar tag i sin mamma. Han säger med en vädjande ton, som nästan låter panikslagen:
-Snälla gå inte, stanna en stund.

Kommentar: finns ej med i FUP, utan där beskrivs det som att FV bitvis vill att CW ska gå.

På köksbänken till höger har han en stapel med sin egen bok, säkert 20 exemplar. Han sträcker sig efter ett exemplar och fattar en bläckpenna, öppnar boken och skriver något på första sidan. Sen ler han snett och räcker över den. Jag läser "tack för en härlig natt, kram". Just då sätts nyckeln i låset och jag vänder mig mot hallen. Jag känner direkt igen ansiktet, en ganska känd manlig författare vars böcker jag läst som tonåring. Plötsligt förändras mediemannens blick och han föser ut mig ur köket till hallen, lite bryskare än innan.
-Det här är Cissi, men hon ska precis gå, säger han.
Jag hälsar på författaren med ett fumligt handslag, sedan är jag ute i trapphuset.

Kommentar: enligt FUPen så både kommer och går författaren innan boken signeras och lämnas över. FV ska, fortfarande enligt CWs förhör i FUPen, ha skrivit "Till (ohörbart) kram från Fredrik" i boken.

Jag gräver darrhänt i fickorna på min svarta skinnjacka och hittar nycklar och mobil. Två missade samtal från Lina, ett sms. "Kom hit, köp med från Donken".

Kommentar: CW i FUP: "Eh så jag går förbi McDonald's på folkungagatan, köpte mat, ringer henne såhär Du, kan jag komma hem till dig?". Lina i FUP: "Sedan sade hon -kan inte jag få komma hem till dig nu? Jag tror faktiskt jag sade nej först, men då tjatade eller bad hon mig nog om det. Det var inte ovanligt beträffande Cissi."

I boken dyker ytterligare en variant av Hultsfred-smsen upp. Beskrivning av samma händelse vid tre olika tillfällen nedan. Mina fetningar.

FUP, 2011:

Men ganska snabbt så gick de här smsen från att vara väldigt trevliga till att bli väldigt sexistiska. Och han varvade, jag kommer ihåg att vi smsade lite, det här var i juni, han skulle till Hultsfred. För han jobbade där. Jag läste det på hans blogg på aftonbladet att han skulle dit. Och rapportera. Och jag kände liksom att jag ville ha, för jag skulle eventuellt också dit, det var på väg, jag var på väg att åka dit med en kompis med så kom jag aldrig iväg. Men då kände jag så där att jag måste prata med honom. För det känns som att vi inte har rett, att det är någonting som jag bara vill, jag vill kolla med honom om vad det var som hände. På något vis. Jag vill.. få någon bekräftelse på att... jag vet inte. Bara vill ha någon form av kontakt och bara se hur han reagerar och så.
Så då skickade jag, det var enda gången som jag tog initiativet att skicka ett sms till honom, och då skrev jag så här, Hej, är du på Hultsfred? Liknande så här, jag funderade på att, ska vi prata... eller något sådant där, jag kanske kommer dit, ska vi ses? Eller någonting liknande. Och då fick jag inget svar, då tänkte jag så här, skit samma, jag åkte ju inte dit i vilket fall liksom så det spelade ingen roll. Sedan fick jag något svar några dagar senare, och då var det väldigt mycket så här, Mm, ska vi ses, jag saknar dig...

Förtalsrättegång, 2019:

Och jag vet också att den här Hultsfredssaken vi pratade om att... jag minns inte vem som hörde av sig till vem, men det kan mycket väl vara så att det var jag som skickat ett sms till honom och frågat "är du på Hultsfredsfestivalen?" Och det gjorde jag isåfall, eller om han skrev till mig "kommer du hit" eller något sånt där, det var för att jag ville inte träffa honom. Då hade jag börjat tycka att han var obehaglig, redan då. Så det var ett sätt för mig att försäkra mig om att jag inte skulle träffa honom. Och jag åkte inte heller dit när jag fick veta att han var där.

Läckt bok, 2020:

Ändå är jag ju inte ett dugg intresserad av att träffa honom på det sättet igen. Han har aldrig varit någon jag känt en sådan slags attraktion till. Det är svårt att få ihop allt i min egen hjärna, det finns ingen vidare logik. Kanske analyserar jag det bara lite för mycket? Jag har ju en tendens att göra det. Men så tar jag i alla fall mod till mig och svarar på ett av hans sms. Vad är det värsta som kan hända?
”Ska du på Hultsfred?”, skriver jag kort. Inga emojis eller andra tecken, bara en neutral fråga.
Han svarar efter bara någon minut. Skriver att han redan är på väg ner, att jag måste komma dit. Han skriver att han kan fixa in mig backstage, mina kompisar också. ”Kom bara KOM!”, skriver han med stora bokstäver.

Minnesbilden av penis-i-mun verkar ha dykt upp åtminstone senare än våren 2008, då CW själv då skrev på bloggen Brudpepp att hon "minns inget av natten, inte ett skit". Det nämns inte heller i HFs/"Mayas" förhör i FUPen när hon beskriver vad CW sagt till henne våren-sommaren 2008.

Skriv ett brev till Jenny Nordberg, och be henne kontakta svensk media för att publicera denna artikel. Eller du kan ju själv tipsa Aftonbladet. De utlovar källskydd och pengar!

Det har ju ett nyhetsvärde att en svensk journalist får en artikel publicerad i en av världens mest ansedda tidningar. När en journalist söker skydd i USA för framförda åsikter borde det leda till eftertanke. Särskilt efter allt som svensk media skrivit om Harry Weinstein och Bill Cosby från första stund, innan dessa kräk ens var åtalade.

https://www.sydsvenskan.se/2020-06-11/bokforlag-bryter-med-cissi-wallin

”Manuset var inte godkänt och kan inte betraktas som utgivningsbart”, skriver Tove Leffler, förlagschef på Bokförlaget Atlas, i ett sms till TT.

”Vi har låtit en av Sveriges främsta experter på tryckfrihet granska Wallins manus. Dennes bedömning var att om manuset publicerades i sin nuvarande form löpte Wallin stor risk för att hamna i fängelse. Det är ingen risk vi på förlaget vill utsätta någon av våra författare för”, skriver hon till TT.

”Vi hade gärna jobbat vidare med manuset utifrån juristens rekommendationer, men Wallin uttryckte att hon inte var intresserad av det”.

Om det var så att de inte ville publicera boken av andra skäl så är det ju snyggt löst. De slipper undan ett liknande drev som till exempel SVT fick mot sig när de inte ville publicera CWs SVTplay-dokumentär (som också EnGodKamrat skriver). Dock bara ett konstaterande, har ingenting som tyder på att det skulle vara så.

Skriv ett brev till Jenny Nordberg, och be henne kontakta svensk media för att publicera denna artikel. Eller du kan ju själv tipsa Aftonbladet. De utlovar källskydd och pengar!

Det har ju ett nyhetsvärde att en svensk journalist får en artikel publicerad i en av världens mest ansedda tidningar. När en journalist söker skydd i USA för framförda åsikter borde det leda till eftertanke. Särskilt efter allt som svensk media skrivit om Harry Weinstein och Bill Cosby från första stund, innan dessa kräk ens var åtalade.

Tror du inte förläggare i USA är försiktiga med vad de ger ut och låter jurister granska känsligt material?

Artikeln funkar i USA för där kan folk inte läsa svenska och jämföra artikelns vinklade framställning med vad som egentligen sagts under rättegångar och förhör etc. Jennys framställning tycks lika bedrägligt som CWs, men så är Jennys artikel också publicerad som en "opinion" (debattartikel) som får vara vinklad och ingen vettig läsare tolkar som neutralt journalistiskt arbete. Det är en personlig åsikt och ett personligt ställningstagande, inget annat. Men naturligtvis tilltalar det dem som redan fallit pladask för CW bedrägliga förtal av FV.

Tror du inte förläggare i USA är försiktiga med vad de ger ut och låter jurister granska känsligt material? Så här sa det svenska förlag som skulle ha gett ut CWs bok:



Förlaget kände alltså så pass ansvar att de inte ville skicka en författare i fängelse. Att hon sen var galen nog att ge ut boken på eget förlag är inget de kunde göra något åt. De är inte hennes förmyndare.

Sedan jag gjorde misstaget att börja lyssna på en värvetintervju med henne och fick mota spyorna för att hon var så totalt vidrig, hon ansåg det var ”ett skryt” att hennes mamma hämta/lämna henne på dagis i pumps och leopardmönstrad kappa, hon beskrev sig själv som ”superstjärna” för att ha varit biroll i en fjortisfilm som bäst beskrevs som en dålig kopia av ”fucking Åmål” när jag googlade skräpet, fy fan!

Hennes man måste vara en jävla beta på 167 cm, med en testikel och 0,000000001% av normal testosteronproduktion och noll och ingenting i självförtroende/självkänsla..

så ber jag till högre makt att hon kommer sätta sig ner och hålla käften!

F ö är förtalsmålet horribelt, mtp allt annat som gått under radarn, som andra postare skrivit. Inga namn är nämnda. Målet gäller boken, som skulle kunna vara en fiktiv roman, och inte bloggande, twittrande och f-n vet allt som dessa två kulturtanter (CW/FV) ägnat sig åt?

Med tanke på skadeståndsnivåerna i USA så är man givetvis mer försiktig.

Betyder inte det att vi i Sverige är snällare än USA mot de som förtalar? Inte som Jenny tycks mena att Sverige är hårdare? CW har ännu inte betalat ett öre och kommer aldrig betala en kännbar summa då hennes lojala make är megamultimiljonär. Det är bara FV som drivits till ruinens brant.

Jenny Norberg är f ö jävig, hon var en aktiv del av förtalet av FV och var med om att hänga ut honom med namn. Hon talar alltså i egen sak.

The council criticized our story, among others, deeming it a clear breach of press ethics. [...] I was also asked to remove a tweet in which I named him in conjunction with the article; I refused.