Sen säger hon att alla mina reaktioner, både psykiska och fysiska är väldigt vanliga när man har råkat ut för ett trauma. Trauma? Jag har aldrig innan sett på det som hänt som ett trauma. Men Nina förklarar, benar ut och efter några terapitimmar inser jag fullt ut att det är så.
Sen säger hon att alla mina reaktioner, både psykiska och fysiska är väldigt vanliga när man har råkat ut för ett trauma. Trauma? Jag har aldrig innan sett på det som hänt som ett trauma. Men Nina förklarar, benar ut och efter några terapitimmar inser jag fullt ut att det är så.
Men ganska snabbt så gick de här smsen från att vara väldigt trevliga till att bli väldigt sexistiska. Och han varvade, jag kommer ihåg att vi smsade lite, det här var i juni, han skulle till Hultsfred. För han jobbade där. Jag läste det på hans blogg på aftonbladet att han skulle dit. Och rapportera. Och jag kände liksom att jag ville ha, för jag skulle eventuellt också dit, det var på väg, jag var på väg att åka dit med en kompis med så kom jag aldrig iväg. Men då kände jag så där att jag måste prata med honom. För det känns som att vi inte har rett, att det är någonting som jag bara vill, jag vill kolla med honom om vad det var som hände. På något vis. Jag vill.. få någon bekräftelse på att... jag vet inte. Bara vill ha någon form av kontakt och bara se hur han reagerar och så.Förtalsrättegång, 2019:
Så då skickade jag, det var enda gången som jag tog initiativet att skicka ett sms till honom, och då skrev jag så här, Hej, är du på Hultsfred? Liknande så här, jag funderade på att, ska vi prata... eller något sådant där, jag kanske kommer dit, ska vi ses? Eller någonting liknande. Och då fick jag inget svar, då tänkte jag så här, skit samma, jag åkte ju inte dit i vilket fall liksom så det spelade ingen roll. Sedan fick jag något svar några dagar senare, och då var det väldigt mycket så här, Mm, ska vi ses, jag saknar dig...
Och jag vet också att den här Hultsfredssaken vi pratade om att... jag minns inte vem som hörde av sig till vem, men det kan mycket väl vara så att det var jag som skickat ett sms till honom och frågat "är du på Hultsfredsfestivalen?" Och det gjorde jag isåfall, eller om han skrev till mig "kommer du hit" eller något sånt där, det var för att jag ville inte träffa honom. Då hade jag börjat tycka att han var obehaglig, redan då. Så det var ett sätt för mig att försäkra mig om att jag inte skulle träffa honom. Och jag åkte inte heller dit när jag fick veta att han var där.Läckt bok, 2020:
Ändå är jag ju inte ett dugg intresserad av att träffa honom på det sättet igen. Han har aldrig varit någon jag känt en sådan slags attraktion till. Det är svårt att få ihop allt i min egen hjärna, det finns ingen vidare logik. Kanske analyserar jag det bara lite för mycket? Jag har ju en tendens att göra det. Men så tar jag i alla fall mod till mig och svarar på ett av hans sms. Vad är det värsta som kan hända?
”Ska du på Hultsfred?”, skriver jag kort. Inga emojis eller andra tecken, bara en neutral fråga.
Han svarar efter bara någon minut. Skriver att han redan är på väg ner, att jag måste komma dit. Han skriver att han kan fixa in mig backstage, mina kompisar också. ”Kom bara KOM!”, skriver han med stora bokstäver.
Men ganska snabbt så gick de här smsen från att vara väldigt trevliga till att bli väldigt sexistiska. Och han varvade, jag kommer ihåg att vi smsade lite, det här var i juni, han skulle till Hultsfred. För han jobbade där. Jag läste det på hans blogg på aftonbladet att han skulle dit. Och rapportera. Och jag kände liksom att jag ville ha, för jag skulle eventuellt också dit, det var på väg, jag var på väg att åka dit med en kompis med så kom jag aldrig iväg. Men då kände jag så där att jag måste prata med honom. För det känns som att vi inte har rett, att det är någonting som jag bara vill, jag vill kolla med honom om vad det var som hände. På något vis. Jag vill.. få någon bekräftelse på att... jag vet inte. Bara vill ha någon form av kontakt och bara se hur han reagerar och så.Förtalsrättegång, 2019:
Så då skickade jag, det var enda gången som jag tog initiativet att skicka ett sms till honom, och då skrev jag så här, Hej, är du på Hultsfred? Liknande så här, jag funderade på att, ska vi prata... eller något sådant där, jag kanske kommer dit, ska vi ses? Eller någonting liknande. Och då fick jag inget svar, då tänkte jag så här, skit samma, jag åkte ju inte dit i vilket fall liksom så det spelade ingen roll. Sedan fick jag något svar några dagar senare, och då var det väldigt mycket så här, Mm, ska vi ses, jag saknar dig...
Och jag vet också att den här Hultsfredssaken vi pratade om att... jag minns inte vem som hörde av sig till vem, men det kan mycket väl vara så att det var jag som skickat ett sms till honom och frågat "är du på Hultsfredsfestivalen?" Och det gjorde jag isåfall, eller om han skrev till mig "kommer du hit" eller något sånt där, det var för att jag ville inte träffa honom. Då hade jag börjat tycka att han var obehaglig, redan då. Så det var ett sätt för mig att försäkra mig om att jag inte skulle träffa honom. Och jag åkte inte heller dit när jag fick veta att han var där.Läckt bok, 2020:
Ändå är jag ju inte ett dugg intresserad av att träffa honom på det sättet igen. Han har aldrig varit någon jag känt en sådan slags attraktion till. Det är svårt att få ihop allt i min egen hjärna, det finns ingen vidare logik. Kanske analyserar jag det bara lite för mycket? Jag har ju en tendens att göra det. Men så tar jag i alla fall mod till mig och svarar på ett av hans sms. Vad är det värsta som kan hända?
”Ska du på Hultsfred?”, skriver jag kort. Inga emojis eller andra tecken, bara en neutral fråga.
Han svarar efter bara någon minut. Skriver att han redan är på väg ner, att jag måste komma dit. Han skriver att han kan fixa in mig backstage, mina kompisar också. ”Kom bara KOM!”, skriver han med stora bokstäver.
Men ganska snabbt så gick de här smsen från att vara väldigt trevliga till att bli väldigt sexistiska. Och han varvade, jag kommer ihåg att vi smsade lite, det här var i juni, han skulle till Hultsfred. För han jobbade där. Jag läste det på hans blogg på aftonbladet att han skulle dit. Och rapportera. Och jag kände liksom att jag ville ha, för jag skulle eventuellt också dit, det var på väg, jag var på väg att åka dit med en kompis med så kom jag aldrig iväg. Men då kände jag så där att jag måste prata med honom. För det känns som att vi inte har rett, att det är någonting som jag bara vill, jag vill kolla med honom om vad det var som hände. På något vis. Jag vill.. få någon bekräftelse på att... jag vet inte. Bara vill ha någon form av kontakt och bara se hur han reagerar och så.Förtalsrättegång, 2019:
Så då skickade jag, det var enda gången som jag tog initiativet att skicka ett sms till honom, och då skrev jag så här, Hej, är du på Hultsfred? Liknande så här, jag funderade på att, ska vi prata... eller något sådant där, jag kanske kommer dit, ska vi ses? Eller någonting liknande. Och då fick jag inget svar, då tänkte jag så här, skit samma, jag åkte ju inte dit i vilket fall liksom så det spelade ingen roll. Sedan fick jag något svar några dagar senare, och då var det väldigt mycket så här, Mm, ska vi ses, jag saknar dig...
Och jag vet också att den här Hultsfredssaken vi pratade om att... jag minns inte vem som hörde av sig till vem, men det kan mycket väl vara så att det var jag som skickat ett sms till honom och frågat "är du på Hultsfredsfestivalen?" Och det gjorde jag isåfall, eller om han skrev till mig "kommer du hit" eller något sånt där, det var för att jag ville inte träffa honom. Då hade jag börjat tycka att han var obehaglig, redan då. Så det var ett sätt för mig att försäkra mig om att jag inte skulle träffa honom. Och jag åkte inte heller dit när jag fick veta att han var där.Läckt bok, 2020:
Ändå är jag ju inte ett dugg intresserad av att träffa honom på det sättet igen. Han har aldrig varit någon jag känt en sådan slags attraktion till. Det är svårt att få ihop allt i min egen hjärna, det finns ingen vidare logik. Kanske analyserar jag det bara lite för mycket? Jag har ju en tendens att göra det. Men så tar jag i alla fall mod till mig och svarar på ett av hans sms. Vad är det värsta som kan hända?
”Ska du på Hultsfred?”, skriver jag kort. Inga emojis eller andra tecken, bara en neutral fråga.
Han svarar efter bara någon minut. Skriver att han redan är på väg ner, att jag måste komma dit. Han skriver att han kan fixa in mig backstage, mina kompisar också. ”Kom bara KOM!”, skriver han med stora bokstäver.
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106