Varför nöjer sig vuxna med lågavlönade skitjobb?

Situationen är nog lite mer nyanserad men i grunden så har du rätt. Och som nån annan skrev så är (mycket) av utbildningar man genomgår färskvara. Om man då istället jobbar inom ett område man vill gå vidare i så väger arbetslivserfarenhet och branscherfarenhet så vansinnigt mycket tyngre än att man läste till civ.ing. för 8 år sedan.

On topic så tror jag också, som redan skrivits, att många nöjer sig med tryggheten och rutinerna i sin situation. Man har sina arbetsuppgifter som man alltid haft, man får sin lön, man har sitt liv. Det är good enough liksom.
Det är alltid mer eller mindre obekvämt att göra nåt nytt, byta jobb, flytta, separera från sin partner etc. men dessa saker kan vara fruktansvärt nödvändiga om man inte vill sitta kvar i sin "good enough-situation" hela livet.

Vilket jävla trams!

Jag har ett "låglönejobb" 17500 före skatt.
Min yrkestitel låter mkt bättre än den är på papper.
Och jag har arbetat på många ställen för att kunna vrida CV't bra.

Jag söker nya jobb 3-4 st i veckan (All jobb på arbetsförmedlingen som passar mig, mina intressen och min utbildning) Och jag har än inte kommit till en enda intervju, började söka nya jobb för ca 3 månader sedan.

Jag har även satt ut riktigt bra annonser i tidningen om att jag söker nytt jobb osv, men ingen har hört av sig på det heller.

Så att tror att det är lättare att byta jobb när man redan har ett, det är iaf inget jag märkt av.
Fast jag riktat Personliga brevet och CV't väldigt bra till dit jag söker. Jag söker med kvalité inte med kvantitet.

Att gå vidare i karriären där jag jobbar går ej (Kan bli chef om 15 år när chefen går i pension, men det är ytterst tveksamt, dom kommer antagligen utlysa tjänsten intärnt i myndigheten då)

Så varför stannar folk kvar på dessa jobb upp till vuxen ålder? Har dessa personer inga ambitioner i livet? Inga mål? Har de tappat hoppet? Varför pluggar de inte? Varför stannar de kvar på lågavlönade skitjobb?

Vilka jobb får man idag utan utbildning? Vem älskar att sitta i kassan på konsum t.ex.?

Ostimularnde? Finns det något mer ostimulerande än att sitta i kassan på ICA? Att sitta å nöta samtal, efter samtal som telefonförsäljare, att slita ut kroppen på ett laget och aldrig få använda hjärnan? Det låter inte så stimulerande eller givande.

Jag jobbar för tillfället på ett lågavlönat jobb (ca 20.000 kr brutto) med mer eller mindre skituppgifter som inte kräver någon som helst intelligens eller kompetens. En apa skulle kunna göra mitt jobb.

Jag är 60+ och tjänar ca 26500 kr/månad (brutto). Anledningen till att jag aldrig har gjort karriär eller satsat på någon högre utbildning är nog främst att jag saknar driv. Jag är också lite rädd för arbetsuppgifter som jag inte vet säkert att jag klarar av.

Eftersom jag är en anspråkslös person så har lönen alltid räckt till. Har aldrig haft ekonomiska problem.

Vad jobbar du med?

Kontorsvaktmästare (sorterar och delar ut post, iordningställer konferensrum, fixar kopiatorer m.m.).

Jag har länge funderat på ett fenomen. Vuxna människor, över 35 som jobbar på/som ICA, Konsum, B-kortschaufförer, brevbärare, telefonförsäljare, butikspersonal osv och som inte kommer någon vart i livet.

Jag jobbar för tillfället på ett lågavlönat jobb (ca 20.000 kr brutto) med mer eller mindre skituppgifter som inte kräver någon som helst intelligens eller kompetens. En apa skulle kunna göra mitt jobb. Men som 20 år gammal kan jag köpa dessa villkor som ett tillsvidarejobb tills jag börjar plugga nu i höst. Det funkar, men jag skulle aldrig kunna se mig själv här under en lång tid och speciellt inte i vuxen ålder.

Så varför stannar folk kvar på dessa jobb upp till vuxen ålder? Har dessa personer inga ambitioner i livet? Inga mål? Har de tappat hoppet? Varför pluggar de inte? Varför stannar de kvar på lågavlönade skitjobb?