Varför nöjer sig vuxna med lågavlönade skitjobb?

Jag har länge funderat på ett fenomen. Vuxna människor, över 35 som jobbar på/som ICA, Konsum, B-kortschaufförer, brevbärare, telefonförsäljare, butikspersonal osv och som inte kommer någon vart i livet.

Jag jobbar för tillfället på ett lågavlönat jobb (ca 20.000 kr brutto) med mer eller mindre skituppgifter som inte kräver någon som helst intelligens eller kompetens. En apa skulle kunna göra mitt jobb. Men som 20 år gammal kan jag köpa dessa villkor som ett tillsvidarejobb tills jag börjar plugga nu i höst. Det funkar, men jag skulle aldrig kunna se mig själv här under en lång tid och speciellt inte i vuxen ålder.

Så varför stannar folk kvar på dessa jobb upp till vuxen ålder? Har dessa personer inga ambitioner i livet? Inga mål? Har de tappat hoppet? Varför pluggar de inte? Varför stannar de kvar på lågavlönade skitjobb?

För att pengarna kommer in. Jobbade på BK och jobbade med massa 25+, men de var skitcoola som personer så jag insåg hur lätt det är att fastna på ett jobb. Det blir en trygghet att ha samma rutiner varje dag och få in sina pengar, de pengar man behöver

Det finns folk som har andra ambitioner än arbetet. Varför ödsla flera år på utbildning bara för att få ett mer krävande jobb i framtiden?

I övirgt så är även du i vuxen ålder.

För alla har olika ambitioner lilla du.
Jag skulle personligen aldrig välja ett jobb som inte jag älskar. Då skiter jag i lönen, man kan ju anpassa sin standard efter plånbok.

Men visst... vill du ha ett jobb som ger pengar som gräs men att det är ostimulerande så är det ditt val. Mitt är att pengar är inte allt.

Oftast ingen större skillnad på att ha ett normalt "skitjobb" eller ett akademiskt jobb. Skiljer några tusen ungefär.

Sedan klarar inte alla av studier och alla kan inte vara akademiker heller. Tror även många fastnar på ett s.k "skitjobb".

Känns mest som det är när man går i skolan som det är viktigt att man ska ha jätte fina titlar men sen när man kommer ut i arbetslivet så struntar man ofta i det där ändå.

Av egen erfarenhet är det INTE samma sak att jobba på kontor (generaliserat "akademiskt") som att jobba på ICA/fabrik/produktion-av-något-slag/skitjobb.

Jobbar du på ett kontor med ett arbetsuppgifter av värdighet har du oftast längre lunchrast, är inte under samma hårda bevakning från överordnade, man visas mer respekt och slipper oftast tynga lyft och dylikt som sliter ut kroppen. Utöver det så är arbetstempot lägre, valfriheten större och lönen bättre.

Har sett att många 30+ are som jobbar med extremt enformiga arbeten (fabrik) jobbar vidare för att det trots allt är en trygghet, och man känner sig bekväm med det. Man börjar jobba efter att ha gått en mindre krävande gymnasieutbildning och bygger sedan sitt liv efter inkomsten man får varje månad.

Efter ett tag är man ordentligt inkörd och kanske till och med skaffar familj och hus, och då känns det lite jobbigt att börja studera med typ el-linjen och några Gn och IGn på betyget.

Vilka jobb får man idag utan utbildning? Vem älskar att sitta i kassan på konsum t.ex.?

Ostimularnde? Finns det något mer ostimulerande än att sitta i kassan på ICA? Att sitta å nöta samtal, efter samtal som telefonförsäljare, att slita ut kroppen på ett laget och aldrig få använda hjärnan? Det låter inte så stimulerande eller givande.

Man kanske trivs på jobbet.
Man kanske är rädd att inte hitta något annat om man säger upp sig.
Man kanske hatade skolan och inte vill plugga vidare.
Man kanske tycker det är skönt att slippa tänka så mycket på jobbet.
Man kanske lever enligt principen att man vet vad man har men inte vad man får.
Man kanske ser en karriärväg inom sitt yrke (sitta i kassan --> bli avdelningsansvarig --> bli butikschef).
Man kanske har ambitioner, men inte just att göra karriär utan kanske genom ett fritidsintresse.
Man kanske skiter i allt vad ambitioner heter så länge man får softa, ta en öl och kolla på fotboll med goda vänner.

Polarna satte upp mig på en blindträff med en tjej (35+) som varit 15 år på samma jobb inom tillverkningsindustrin. Kan verkligen inte förstå mig på människor som är så länge på den typen av jobb som hon hade. Vill man inte ha lite utmaning i livet?

Kan tillägga att hon inte trivdes på jobbet, men ändå inte sökt sig något annat.
Kände bara att med en sådan handlingsfattig människa så var det nog mer som inte stod rätt till.

Jag tror det handlar om som någon annan skrev här, pengarna kommer in på kontot varje månad. Men samtidigt, dessa människor har inga framtidsutsikter, de lever helt i nuet och funderar inte på vad som komma skall, när de är runt 40-50 jobbat på samma slitiga yrke i 15-20 år och då först inser att, oj! vad gör jag nu? När de blir utbytta mot någon yngre som tar deras plats, ingen utbildning ingenting, arbetslös resten av livet osv.

Tänk själv att jobba på golvet i något skitföretag som citymail, mcdonald´s etc när du är 35-40 när du ser yngre människor som kommer in, med drömmar, de ska börja plugga osv. Då känner man nog att livet har sprungit om en.

Precis, det är alltid roligt när folk, som inte har erfarenhet av dagligvaruhandeln, enda referenspunkt till yrket är att man sitter i kassan? Är det de enda man gör på ICA? Du kan t o m ha en vanlig kontorstjänst på en större butik och dessutom är det ofta rotation så där finns ingen som sitter i kassan hela tiden. Jag har själv jobbat inom dagligvaruhandeln och det kan vara enormt stimulerande jobb där du träffar mycket folk, men också mycket flängigt och stressigt.

Till TS svar: Alla trivs med olika saker och alla delar inte uppfattning om att hög lön = roligt jobb. Jag väljer alla dagar i veckan ett intressant jobb framför lön. Är jag bara intresserad av lönen kan jag lika gärna prostituera mig. Men det är kanske så TS känner?