Skvaller om författaren och forskaren Ann Heberlein?

Ja, jag läste också det nu på första sidan i tråden men som jag ser det så kan det just därför va klokt att inte ge henne fullt spelrum när o om hon har sina skov. Som jag förstår det så menar hon att förläggaren gjort fel som gav ut en av hennes böcker. Det blir en svår balansgång där vem ska liksom ta ansvar för det hon gör då hon är inne i ett skov?

Är man offentlig så kan man heller inte avskriva sig vilket beteende som helst- oavsett diagnos lr inte.

Ja, det är en sjukdom som kan ödelägga livet för en person men idag finns ändå bra behandling.

Har hon gått ut med att hon är borderline?
Nu är väl såna diagnoser inte huggna i sten, men om någon vill diagnosticera sig själv så låter borderline tjusigare än histrionisk personlighetstyp eller narcissist för den delen.

Jag vill minnas att hon för många år sedan har berättat att det är borderline.

Det är viktigt att veta att hon inte själv valt att vara borderline.

Du tänker nog på bipolaritet.

Nej.

Jag vill inte dö jag vill bara inte leva handlar om bipolaritet.

Jag menar att hon gått ut med att det var en borderline personlighetsstörning.

Alltid lika roligt att bli tillrättavisad av någon som har fel. Heberlein har gått ut med att hon har diagnosen bipolaritet typ 2.

Det är motstridiga uppgifter. i Ett gott liv menar Heberlein att hennes försvinnande 2009 berodde på att Aftonbladets recension varit så knäckande att hon ville ta sitt liv. Men på annat ställe skriver hon att hon redan i förväg hade planerat att ta sitt liv efter att hon givit ut Jag vill inte dö jag vill bara inte leva.
Här skriver Linderborg om det hela:


https://www.aftonbladet.se/kultur/a/...lden-som-vapen


Båda versionerna (i samma bok!) kan inte vara sanna. Var det den kritiska recensionen eller hade hon faktiskt planerat att boken skulle vara hennes farväl till livet? Om det var det senare, borde nog förläggaren ha märkt att hon var svårt deprimerad eller psykotisk. Det tar tid att ge ut en bok. När de diskuterade igenom utgivningen, gick igenom korrekturet o.s.v. Hela den tiden gick hon och väntade på att att få ta sitt liv. Det ger kalla kårar. Men var det så? I så fall kan nog varken förläggaren eller recensenten anklagas.
Linderborg drabbas av skuldkänslor, hur kan man ta sig rätten att ifrågasätta en förtvivlad människa osv. Bra artikel av Linderborg, f.ö. Men det är här "skulden som vapen" kommer in, trots allt. Oavsett om det är avsiktligt av Heberlein eller ej, så är självmordshot ett kraftigt vapen som vältrar över skuldkänslor eller väcker medlidande hos den som får ta emot. Och det är här det gäller att se upp. I intervjuer framgår det att Heberlein anser att alla de artiklar och inlägg som kritiserats, exempelvis artikeln om Nyår i Köln 2016, var helt ok. Det var de inte. Hon är övertygad om att "tiden kommit ikapp" och att utspelen inte skulle väcka upprördhet idag. Skrämmande om det är på det viset, men så är det inte. Någon gång är det dags för en grundlig kritik av AH:s utspel. Nya eller gamla självmordsförsök eller artiklar med tillfälligt patos får inte hindra det.

Usch det här är för läskigt att diskutera. Tycker nog att förläggaren har ett ansvar. Men ska hålla mig borta från tråden nu för: som anhörig till en som hotat med självmord och gjort självmordsförsök många gånger har jag inget "tyck synd om" kvar. Jag kan bara se det som känslomässig utpressning och blir så jävla upprörd. Men det är inte neutralt s.a.s, det är som anhörig. Och det här verkar så snurrigt, ena stunden skriver hon att hon faktiskt planerat att avsluta boken så, den andra nåt helt annat. Pallar inte med det, men så här är det: inte fan önskar man att någon ska avsluta sitt liv. Så på så vis, om en artikel som den i SvD leder till att någon känner sig tröstad, är det bra.
Nu ska jag hålla mig borta från denna tråd.

Det finns i ärlighetens namn inget annat sätt att se på det som, än just känslomässig utpressning.

Heberleine lider av Bipolaritet-typ2. Det är inget hon själv har diagnostiserat sig med utan hon har fått diagnosen från psykiatrin i Lund för många, många år sedan. Hon har varit öppen med sin diagnos och både skrivit och talat om den i många sammanhang, så det är ingen hemlighet.