Citat:
Ursprungligen postat av
LadySweden
Du kan!
Fundera lite över varför det fungerade i början och varför ni gifte er! Hur hade du tänkt och agerat på den tiden om hon hade uttryckt att hon var helt slut? Hade du ställt dig och diskat?
Jo absolut, så är det ju. I början var det aldrig några problem. "Älskling jag är helt slut, kan du ta disken eller tvätten är du snäll"? "Självklart gör jag det, ligg och vila du". Då var det ju aldrig några konstigheter med sånt.
Jag gör ju det nu också tycker jag och hon har inte klagat på det iallafall. Men visst, nu är man själv tröttare och lite mer lättretlig med 2st småbarn som slåss och bråkar om allt 24/7 nästan. Sen tänker idiot hjärnan också "varför ska jag vara gullig och snäll mot dig när jag ändå inte får något tillbaka". Helt fel tankesätt jag vet, men allt för ofta hamnar man i dom tankebanorna och då går man bara runt och är bitter.
Varför måste det nästan alltid bli så med kvinnor att efter barn så "händer det något inom dom" som vår terapeut sa. Då tänker man inte på sex lika mycket, då åsidosätter man förhållandet och partners behov. Jag förstår att under amning och spädbarnstiden så gör man det, så är det för oss män också. Men allt eftersom dom börjar bli äldre, dom kan göra sig förstådda på ett annat sätt, dom sover hela nätterna, där nånstans så borde väl kvinnan "vakna" lite och se sin man.. Eller? Eller är jag helt ute och cyklar med mitt resonemang?