Ni som gav upp och separerade/skilder er, ångrar ni er idag?

Jag pekade på båda könen, ingenstans nämner jag att det är en kvinna. Det jag menar är att det är väldigt vanligt med ojämnvikt i hushållsarbete och annat kring hemmet, vilket självklart mynnar ut i alla andra problem som dyker upp, även sexlivet.

Är man i en långvarig relation och vi nu inte pratar om ONS, så fattar man väl att ens partners övriga sidor (inte bara i sängen) påverkar hur sugen man är på att dra ned brallorna för denne!

Har man en partner som sitter och göttar vid datorn hela dagarna, skippar blöjbyte, hämtning, lämning, matlagning, handling, tvätt, dammsugning, diskning och andra dagliga uppgifter så är då inte jag sugen på att ha sex för att "det är så gött".
Kanske skulle jag ha det i början men ju mer tiden gick och partnern inte lyssnade på mina behov i andra delar av relationen så skulle jag sakta men absolut säkert inte ha lust till att ha sex heller.

Mår man inte bra på andra plan i en relation så mår inte sexlivet bra heller.
Båda parterna måste dock vara mogna nog för att inse detta. Annars är det definitivt ett hopplöst fall.

Det är inte alls påhittat.
Har du en aning om hur mycket tid kvinnor lägger ner på sig själva innan en dejt. Inte alla men rent generellt. Vi rakar oss, plockar och färgar ögonbryn, kroppsskrubbar, fotfilar smörjer in, fönar, sminkar, deo och parfym.
För många kvinnor är detta viktigt.
Får man göra allt i hemmet känner man sig inte särskilt fräsch. Man är trött och svettig och luktar matos och vill man inte göra allt måste man be mannen om hjälp och då känner man sig som hans mamma. Det är ännu mer jävla avtändande.
Och ni kan säga at ni inte bryr er om "det ofräscha" hur mycket ni vill, man ser ju vad ni män vräker ur er om kvinnor i skydd av anonymitet. Ni tror att kvinnor känner att dom duger som dom är när man ser vad ni vräker ur er bakom anonyma användarnamn?
Generellt funkar det inte så för kvinnor att sex gör att vi känner oss åtrådda. Det börjar i den andra änden. Många vill känna sig åtrådda för att VILJA ha sex.
Det är jävligt avtändande att få en needy manserektion tryckt mot sig när man känner sig trött och bara vill ha tid för sig själv. Då blir mannen bara som ännu ett störande moment i en jobbig vardag. Man blir inte upphetsad utan irriterad.
Bättre än att komma viftandes med sina behov är att ge henne egentid så att HON blir kåt och självmant kommer och ber honom att stilla hennes kåthet.

Du kan liksom inte säga att det är påhitt om vissa kvinnor säger att det är så. Det är så himla respektlöst.

Det är inte alls påhittat.
Har du en aning om hur mycket tid kvinnor lägger ner på sig själva innan en dejt. Inte alla men rent generellt. Vi rakar oss, plockar och färgar ögonbryn, kroppsskrubbar, fotfilar smörjer in, fönar, sminkar, deo och parfym.
För många kvinnor är detta viktigt.
Får man göra allt i hemmet känner man sig inte särskilt fräsch. Man är trött och svettig och luktar matos och vill man inte göra allt måste man be mannen om hjälp och då känner man sig som hans mamma. Det är ännu mer jävla avtändande.
Och ni kan säga at ni inte bryr er om "det ofräscha" hur mycket ni vill, man ser ju vad ni män vräker ur er om kvinnor i skydd av anonymitet. Ni tror att kvinnor känner att dom duger som dom är när man ser vad ni vräker ur er bakom anonyma användarnamn?
Generellt funkar det inte så för kvinnor att sex gör att vi känner oss åtrådda. Det börjar i den andra änden. Många vill känna sig åtrådda för att VILJA ha sex.
Det är jävligt avtändande att få en needy manserektion tryckt mot sig när man känner sig trött och bara vill ha tid för sig själv. Då blir mannen bara som ännu ett störande moment i en jobbig vardag. Man blir inte upphetsad utan irriterad.
Bättre än att komma viftandes med sina behov är att ge henne egentid så att HON blir kåt och självmant kommer och ber honom att stilla hennes kåthet.

Du kan liksom inte säga att det är påhitt om vissa kvinnor säger att det är så. Det är så himla respektlöst.

Det är inte alls påhittat.
Har du en aning om hur mycket tid kvinnor lägger ner på sig själva innan en dejt. Inte alla men rent generellt. Vi rakar oss, plockar och färgar ögonbryn, kroppsskrubbar, fotfilar smörjer in, fönar, sminkar, deo och parfym.
För många kvinnor är detta viktigt.
Får man göra allt i hemmet känner man sig inte särskilt fräsch. Man är trött och svettig och luktar matos och vill man inte göra allt måste man be mannen om hjälp och då känner man sig som hans mamma. Det är ännu mer jävla avtändande.
Och ni kan säga at ni inte bryr er om "det ofräscha" hur mycket ni vill, man ser ju vad ni män vräker ur er om kvinnor i skydd av anonymitet. Ni tror att kvinnor känner att dom duger som dom är när man ser vad ni vräker ur er bakom anonyma användarnamn?
Generellt funkar det inte så för kvinnor att sex gör att vi känner oss åtrådda. Det börjar i den andra änden. Många vill känna sig åtrådda för att VILJA ha sex.
Det är jävligt avtändande att få en needy manserektion tryckt mot sig när man känner sig trött och bara vill ha tid för sig själv. Då blir mannen bara som ännu ett störande moment i en jobbig vardag. Man blir inte upphetsad utan irriterad.
Bättre än att komma viftandes med sina behov är att ge henne egentid så att HON blir kåt och självmant kommer och ber honom att stilla hennes kåthet.

Du kan liksom inte säga att det är påhitt om vissa kvinnor säger att det är så. Det är så himla respektlöst.

Att vara småbarnsförälder är sällan lätt, utebliven sömn, kass ekonomi och ens egna intressen hamnar i regel alltid sist i kön.

Tyvärr går detta i regel alltid ut över ens relation där intimiteten uteblir och ersätts av irritation och en enformig vardag fylld av rutiner.

Många väljer att separera av olika anledningar där tabu-tanken om att vara förälder på deltid(varannan vecka) kanske lockar allra mest.

Ni som inte klarade av småbarnsåldern och bröt med eran partner, ångrar ni er i efterhand för att ni inte kämpade vidare? Fanns det något kvar av eran relation att rädda? Har era barn blivit uppenbart lidande på något sätt som ni inte hade kunnat förutse innan separationen skedde?

Att man inte kan låta en känslostyrd fruga styra och ställa allt är väl självklart.

Men att det inte finns dalar som det finns toppar i en relation är skitsnack, det är så människor fungerar, framförallt i en kärleksrelation där det finns som mest känslor, såvidare någon av er inte är en robot och den andra sociopat så kommer ni inte att konstant dra jämnt.

Om du nu har hittat dig en tjej och det flytit på felfritt i 10 år så är det bara att gratulera, men det tror jag inte ett dugg på att det gjort.

Jag ångrar det ibland. Vi separerade när barnen var 3 och 5. Jag har alltid velat ha en normal familjerelation eftersom mina föräldrar också var skilda men till slut orkade jag inte längre. Jag lämnade deras mamma och flyttade ifrån huset på grund av alla konflikter och allt skit. Eftersom jag flyttade till den här delen av landet för hennes skull och varken har familj eller socialt kontaktnät här har jag i princip suttit ensam i en stuga i två år och rätt ofta ångrar jag mig. Jag saknar tvåsamheten och jag är ledsen att mina barn skall behöva leva med skilda föräldrar och jag funderar på om det skulle gå att hitta tillbaka till varandra men sen träffar jag deras mamma när hon lämnar över barnen eller så och så skriker hon på mig för ingenting och får utbrott och då förstår jag att det nog skulle bli likadant igen. Man kan inte leva i ett hus där man har ångest och är rädd för den andra partnern. Barnen far nog illa av det också. Så att stanna eller gå blev lite som pest eller kolera. Damned if you do, damned if you don't. Det finns inget facit.

Jag förstår vad du menar, och att du precis som jag, pratar utifrån egna erfarenheter.
Vad jag menar är att många brukar lägga fram just det där - att man är ensam om hushålls-sysslorna medan den andre latar sig.
Skillnaden är att där har man ju ett konkret exempel på varför sexlusten uteblir. Då handlar det ju mer om att man är irriterad på sin partner, som låter en dra hela hushållslasset, och därför inte vill ha sex, än själva sysslorna i sig. Är du med på vad jag menar?

Jag kan själv känna att jag hade kunnat döda för att få veta vad jag gör för fel, som får min partner att helt ha tappat sexlusten, så att jag hade kunnat göra något åt det. Är jag ful? Luktar jag äckligt? Upplever hon mig lat (fast jag drar MINST halva lasset hemma)? osv...

Kan kanske någon kvinna svara här i tråden angående sex och lusten till sin man/barnens pappa? Väldigt många män här inne verkar ändå ha samma problem som jag och sambon. Att inte få känna sig älskad, åtrådd, attraktiv, sexig. Att bara känna sig avvisad och förminskad hela tiden. Den känslan är vidrig!

Har någon kvinna kunnat vända på det och känt så för honom igen? Eller är det helt kört?

Ja det är klart att om dessa saker inte är problemet så är ju det inte heller lösningen.

Ledsen att du och din partner just nu inte funkar. Sorry om jag gick för hårt ut.

Tycker du ska fråga henne rakt ut de frågor du ställer här. Istället för att säga "varför vill du inte ligga?" tror jag det är bra att ge alternativ så man åtminstone kan se vilket håll problemet drar åt.

Jag tappade lusten till min make när jag förlorade förtroendet för honom. Det hände pga han fick för sig att eftersom jag tycker om att ordna med mat och hushåll för att få honom att trivas, så var det på någotvis mitt ansvar att sköta honom. Big Baby= irriterad fru och definitivt avtändande.
Det tog tid för honom att återställa ordningen, men det gick efter mycket rannsakan av honom själv.