Citat:
Ursprungligen postat av
GoggeGogelius
Känner så väl igen det... vi fixar inte det här, men man lär sig aldrig...
På´t igen bara, samla vita dagar!

Jag samlar! Hur många har du samlat?
Du fixar detta.
Citat:
Ursprungligen postat av
Enzyme
Enligt egna erfarenheter så är det lättare i början. Man brukar vara glad att skiten är över. Vanligt med en "smekmånad" precis när man nyktrar till. Man får energi börjar träna mm. Efter ca 3 månader kommer den första krisen när man börjar tvivla på om nykterheten är rätt väg att gå. Kanske har många orealistiska förväntningar. Bara jag blir nykter kommer livet bli kanon! Sedan märker man att många problem fortfarande finns kvar och man kan lika gärna ta en fylla då och då. Det svåra är som bekant inte att sluta det är att fortsätta vara nykter. Många går runt i hjulet återfall-tillnyktring-bygga upp-tvivel-tristess-återfall
Jag fick ingen sådan smekmånad i alla fall. Men jag kände, eller känner ska jag väl säga, att det räcker nu. Jag vill inte må sämre än vad jag redan gör. Alkohol är i sanning en nedåtgående spiral om man väljer den vägen. Jag har kvar i princip alla mina problem, ångest, SCT, ADD, overklighetskänslor, depression, melankoli, förtvivlan över livet. Dock så blir jag 10 gånger bättre på att hantera dessa problem nykter.
Jag vill nån gång nå det stadiet då jag känner att jag älskar livet. Att inte vilja döva sig eller fly verkligheten längre. För livet är najs. Med alkohol som följeslagare kommer jag aldrig, aldrig, någonsin kunna ta mig dit. Aldrig. 100% garanterat.