Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Hej,

Det är ju skadligt på levern med antabus, så om du upplever att akutsuget är borta kan du gå ner till halv dos (full för mig är 400 mg 2 ggr / vecka) i ett par veckor. Sluta sedan, men kom ihåg att ta en brustablett inför möjliga festdagar; jul, nyår, firmafest etc. Svälj en på morgonen, så har du inget val den kvällen. Så kan du ju göra lång tid framöver tycker jag.

Tycker också att du ska kontakta den som skrev ut det. Denne borde ju kunna ge råd utifrån din missbrukshistoria. Flera mån låter inte bra. Men jag vet ju inte vilken alkislevel du legat på.

Allt gott till dig, och fortsätt nyktra banan,
SI

Dag 38 om jag inte räknat helt fel..
Jag kämpar på, försöker förstå att jag egentligen mår bättre nu, även fast jag inte kan tysta ångesten längre.

Skulle jag bara kunna tysta rösten inom mig, rösten som ger mig denna förbannade ångesten, så tror jag att alkoholen inte hade varit så lockande.
Men den tystnar inte, en enveten jävel.

Men Jag ger inte upp, inte denna gången.

" You ask me where did I fall
I'll say I can't tell you when
But if my spirit is strong
I know it can't be long
No questions I'm not alone
Somehow I'll find my way home"

@Daligimage

Jag undrade just hur det gått för dig. Ser att det gått bra.
Fint, starkt av dig att inte ge efter.
Ångesten - vet att den ska ha mer än 38 dagar till, minst. Men denna gång vinner du, det vet du. Bara att orka stå ut.

Själv är jag ca en vecka bakom dig. Livet lite ljusare, men nätterna, fy fan. Ångesten rider min själ. Tips är att skriva, läsa (poesi), skriva här, skriva till vänner, skriva till sig själv, lyssna på musik från tiden innan man blev beroende av något. Vandra i ljusa minnen, dränka sig i arbete.
En dag är den borta, den jävla ångesten, och livet börjar så smått igen. Jag måste tro på det.

Kör på, du är plogen på den igensnöade vägen, en vecka framför mig.

there's no chance
at all:
we are all trapped
by a singular
fate.

nobody ever finds
the one.

the city dumps fill
the junkyards fill
the madhouses fill
the hospitals fill
the graveyards fill

nothing else
fills.

Det kan jag intyga på att den gör, visst tar det tid men försvinner, iallafall går ner till mer normala propotioner, det gör den.

Min ångest var extrem de första månaderna och egentligen hela första året var ett mörker vill jag minnas. Känslomässigt kraschad av alkoholen och det mesta var uppochner men sakta sakta började pusselbitarna falla på plats. Kom ihåg att låta allt ta sin tid.

En stor eloge till er som kämpar här i tråden, hoppas verkligen att ni finner lycka i livet utan alkoholen. För lycka utan droger det finns, hur mycket jag än tvivlade långt in i nykterheten så vet jag idag att det är så. Kör hårt!

Vad gör folk som inte dricker? Det är nog mitt största hinder att sluta, vad ska man göra istället?

I mitt fall: träna (dagligen, promenad och/eller gym), umgås med flickvännen, läsa, jobba, pyssla med mina hobbies (musikproduktion på amatörnivå), matlagning, kolla någon bra serie, njuta av ruset från ett klart positivt sinne och god sömn.

Det är när man slutar dricka som man börjar leva.

Det här +!

Jag har varit nykter i 17 dagar och mår riktigt bra. Senaste åren har jag varit riktigt illa ute. Jag har fått en helt annan kraft sedan jag nyktrade till. Det har också varit mycket droger och jag har haft en otrolig avtändning som jag ridit igenom. Den enda vägen är framåt nu.

Tyvärr mina vänner, så föll jag igen. Hårt.
Julfest och den fantastisk dumma tanken; en eller två går bra kom. Tyvärr slutade det som vanligt, ett hål från lördag fram till tisdag middag.
Ett hål av alkoholen, och ett ännu större hål av misslyckandet, ångesten, den fruktansvärda jävla ångesten som hänger här igen likt en skugga över allt. Sov 1 timme inatt och räknar inte med att sova mer inatt.
Jag är en fuckup, ett jävla misslyckande.

Dag 1. Dag jävlar ett igen. 47 dagar åt helvete. Tillbaka på ruta ett...
Ett.

Ta det lugnt nu. Visst, du fuckade upp och får börja räkna om från ett igen men det betyder inte att alla de andra dagarna är ogjorda! Du gjorde något jävligt bra som funkade i 47 dagar! Om du snubblar på en väg du går då åker du inte automatiskt tillbaka till där du började din resa, däremot måste du resa dig upp, borsta dammet från axeln och fortsätta framåt, nästa gång det blir ett hål i marken eller stenar på stigen(eller en julfest) så har du lärt dig att se dig för.
Hela den vägen du har gått är inte ogjord.

Jag gillar ändå att du skriver att du är på dag 1 igen, det betyder att du bestämt dig för att fortsätta gå. Lycka till och skriv av dig här om det behövs. Hellre innan julfesten än efter.

Oj oj oj vad jag känner igen mig, så många gånger som jag trodde att jag skulle klara av att bara dricka en eller två. Och ibland försökte jag med att ta lite piller så att jag inte skulle bli så sugen på en GT eller IPA, men inte fan fungerade någon av mina strategier. Det enda som hjälpte var total avhållsamhet och förändrade beteenden. Första året undvek jag alla möjligheter och situationer som kunde fått mig att trilla dit. Nu efter 3 år så känner jag rent ut sagt avsmak till alkoholen. Jag har varit på tillställningar som ex. bröllop, julfest, kickoff, födelsedagsfester osv och det har gått bra. När folk börjar bli jobbigt fulla och patetiska brukar jag hoppa in i bilen och åka hem.

Visst, jag kan villigt erkänna att det faktiskt inte är lika kul och röjjigt som när jag krökade tillsammans med alla andra men det är det värt för att slippa alla minnesluckor och ångest. Sedan att jag gått ner en massa i vikt, fått bra kondition och sover 6-8 timmar varje natt överväger alla jävla fester och röj.

Idag kan jag t om vara glad, känna glädje och spratt i kroppen, det hade jag inte gjort på 20-30 år utan alkohol och droger i kroppen.

Håll ut, det är så värt det, det tar tid och du kommer få fajta mot dina "glada minnen" och sug efter "den goda kalla" men det är lättare om du helt undviker situationer som får dig att känna så.

Hej,

Hur har det gått för dig? Nu har jag inte läst inlägg efter det här, så kanske har du redan fått bra svar, men kände att jag ville skriva nu direkt.

Jag har varit på behandling på Nämndemansgården i 9 månader pga mitt alkoholmissbruk under 2016 och efter ett återfall våren 2017 fångade de upp mig snabbt och jag var där 3 månader till under våren/sommaren detta år.

Du kanske redan har fått hjälp men annars kan du inte få hjälp av soc? Jag gick via soc i min gamla hemstad och åkte på behandling på Nämndemansgården här nere i Skåne dit jag nu flyttat för att komma bort från det gamla/få en nystart.

Jag betalade inte så mkt som en enda krona av 9 + 3 mån beh + efterbehandling efter utskrivningen + hjälp med egen lägenhet (deras, ingick dessutom mat + hushållsartiklar + gymkort och boendestöd/terapeut) tills jag hittade en egen. Det beror ju dock givetvis på hur generösa soc är i din kommun. Jag har haft en otrolig tur med hjälp och genuint engagemang från dom. Vet att det inte är samma för alla tyvärr.

Nämndemansgården i sig är helt underbara. Fick all möjlig slags hjälp, inte enbart med missbruket. Kan verkligen rekommendera!

Jag har tråkigt nog börjat dricka igen senaste veckorna men bestämde igår att nu får det fan vara nog. Det går fort utför. Ångesten senaste dagarna/efter senaste fyllorna har varit brutal.

Vaknade imorse svettig som en gris/hela sängen blöt, irriterad och arg. Men sov trots det bättre än när jag är full/har druckit.

Lord have mercy on me. Typ.