Citat:
Ursprungligen postat av
Lillamig72
Varför vi är här?
Tja. Kan det vara så enkelt som att ”Den stora skvallertråden om Anna Book” ligger i FAVORITER och blir fetmarkerad varje gång det finns något nytt inlägg.
Då klickar i alla fall jag för att se om det finns något nytt att förundra sig över.
Man förundrar sig och blir fundersam över hur människan desperat klänger sig fast i sitt sk kändisskap år efter år. Utan att prestera produktivt och proffesionellt som den sångerska som hon utger sig att vara.
Som sångerska är hon inte längre intressant alls. Det finns mängder med talanger nuförtiden som brädar henne med hästlängder.
Utan det är allt runt omkring henne som hon märkligt nog gör offentligt för alla att läsa och lyssna på. För att sedan inte förstå att det är DET som gör att den här tråden hålls igång…
Lite skvaller helt enkelt.
Inte för att man är så seriöst intresserad. Utan mer för att Anna Book är som en öppen bok.
Hon har inget filter alls.
Slutar hon med att uppdatera sitt Instagram, att liva eller på något annat sätt uppmärksamma den vanliga pressen om alla hennes märkliga händelser så dör den här tråden tvärsnabbt.
Filterbråket var ju tex jättelöjligt. Då alla som har ögon att se med inte kan missa att hon hör och häpna ANVÄNDER FILTER på alla sina ansiktsselfies i sned profil…. 😀
En mycket bra beskrivning av fenomenet.
Själv så upptäckte jag fenomenet just genom att jag såg att denna tråd hade så otroligt många inlägg. Jag förstod inte varför. Själv såg jag Anna Book som en sångerska som hade någon hitlåt på 80-talet och sedan mest visat upp sig i olika förnedringsprogram i TV.
Av nyfikenhet ägnade jag en rad händelselösa kvällar till att läsa tråden från början till slut. Då förstod jag!
Anledningen till att denna tråd är så populär är väl för att dikten överträffar verkligheten. Det är som en komisk TV-serie med osannolika figurer och galen handling-men den äger rum i verkligheten!
Eller som en jobbarkompis till mig sade när hon "blivit fast" i Bookomanins värld: "Man tror banne mig inte att det är sant!"
Jag med min sjuka humor, som älskar Fawlty Towers, familjen Bundy, Mrs. Hyacinth Boquet och liknande kan inte låta bli att roas av Annas eskapader. Att det hela egentligen är ganska tragiskt överskuggas ofta av det komiska. Jag tror många som följer tråden tycker likadant.
Den här begravningen senast är väl också ett slående exempel. Vad som kunde ha varit en vänlig gest av medkännande från Anna förvandlades till ett spektakel.
Skadeglädje är egentligen inte min avdelning och jag skulle nog tycka synd om Anna om hon inte var så fruktansvärt självgod och otrevlig. Faktum är att jag ibland tycker synd om henne.
Det kan inte vara kul att vara en f.d. kändis. Jag har träffat på en del sådana. De flesta påfallande normala men så finns några som fortfarande lever kvar i de 15 sekunder av berömmelse de en gång hade.
Men Anna är nog ett kapitel för sig.
