Ord och uttryck som du stör dig på [Sammanfogad tråd]

Ordet ”gotter” användes förr i tiden i Sverige om sötsaker. Man talade bland annat om ”julgotter”.

Ordet ”hen” använder jag aldrig. Ett nutida påfund om ett neutralt tredje kön, som ej existerar.

Precis så tycker jag också.

Nej, hen syftar inte på något "tredje kön" utan är helt enkelt könsneutralt. I princip motsvarar det den; men eftersom folk tycks ha en motvilja mot att jämställas med icke-mänskliga djur har vi som ett led i övergången accepterat "hen" som en förkortning av det rätt klumpiga "han eller hon", i sammanhang där könet icke har betydelse (vilket det oftast inte har).

Något könsneutralt kön existerar ej eftersom vi biologiskt är uppdelade i två olika kön. Ordet ”hen” ersätter väl inte sällan ordet ”man”, i betydelsen: Man kan köpa godis lite varstans. Eller: Vad man tycker om saker och ting kan variera från person till person.

Jag förstår din poäng med syftet med ”hen”. Ändå gillar jag inte ordet. Jag träffade en kvinna i ett sammanhang som var gift med en kvinna. De hade ett barn och jag frågade om det var en pojke eller flicka samt vilket namn barnet hade. Svaret jag fick löd: Vi har valt att kalla barnet ”hen” tills dess att barnet själv väljer.
Alltså skulle barnet vara könsneutralt tills dess att det själv fick välja vilket kön det vill ha/tillhöra.

Eftersom vi biologiskt är uppdelade i olika blodgrupper antar jag att du efterfrågar en mångfald nya pronomen för att uttrycka distinktionerna?

Varför har du problem med att andra föräldrar (om än sannolikt fåfängligt!) söker i största mån undvika kategoriseringen av sitt barn efter könslinjen? Du vet, lika väl som jag, att det ytterst handlar om sådant som att att flickor inte skall "tvingas" ha på sig för trånga kläder; och pojkar inte nödvändigtvis "måste" gilla sport!

En relativt lindrig konspirationsteori är att det egentligen handlar om mångkultur. I allt större utsträckning konfronteras vi med namn som vi inte kan koda av som specifikt manliga eller kvinnliga, och då anses det väl behändigt med ett könsneutralt pronomen för att underlätta kommunikationen.

Jag tror dessvärre inte att kommunikationen underlättas av att begrepp sprungna ur den vita akademiska medelklassens miljö får något större fäste i en mångkulturell kontext; tvärtom. Det är ju dessutom så att stora grupper i mångkulturella statsbildningar är impregnerade med betydligt mer konservativa värderingar vad gäller kön än vad vita medelklassungdomar på universiteten är. Hos de förra är det snarare viktigt att avgränsa och klart definiera könstillhörigheten, vilket bland annat återspeglas i synen på homosexuella och andra avvikare. Att begrepp som hotar den idealiserade stabiliteten skulle godtas i dessa miljöer är inte troligt.

Jag tror snarare att könsneutraliteten är en annan av nyliberalismens avatarer, vars doktrin är att ingen utomstående överhet ska tala om för individen vad hen är. Samtidigt pågår en märklig motrörelse, där en given partikularitet som hudfärg plötsligt ses som bärare inte bara av bestämda erfarenheter utan i förlängningen även av särskilda egenskaper och förmågor, som i den märkliga debatten om valet av översättare till Amanda Gormans diktsamling.

Jag har inte på mig trånga kläder, och min bror hatar sport.
Trots det är jag en "hon" och min bror en "han".
"Hen"-entusiasterna borde väl kunna förstå att pronomen inte har med sådana stereotyper att göra.

Jag tror att majoriteten barn klarar av att få ett flick- respektive pojknamn utan att behöva iklä sig vare sig trånga kläder eller vurma för idrott. Att kalla sitt barn ”hen” går nog bra i vissa kretsar men de är förmodligen få och inte särskilt omfångsrika.

Tycker som du. Hen är ett jevvla ord som tur är många har tröttnat på att använda.

Tyvärr förefaller ”hen”-sympatisörerna inte förstå det. Snarare verkar det vara de som i störst utsträckning kategoriserar och har fördomar.