Ord och uttryck som du stör dig på [Sammanfogad tråd]

Ordskämtet "femin-ister". Det fungerar inte. Den första halvan har nu ingen innebörd. Om ordet för feminister hade varit "feministister" så hade det kanske varit skoj att skriva "feminist-ister", men nu ser det bara jobbigt ut – ett pappaskämt från unga män utan barn. Men man ska väl lära sig krypa innan man kan gå, antar jag.

Jag ser att jag glömde att kommentera ditt raljerande om blodgrupper.
Det är med historiska mått sett ganska nyss, som vi ens upptäckte blodgrupperna.
Man kan inte se på en människa vad han eller hon har för blodgrupp.
Därför har ingen heller skapat några olika pronomen för det.
Men det brukar synas om en människa är en man eller kvinna.

Det är nog snarare tvärtom, tyvärr.
Jag är mycket rädd för att min systerdotter komma att tycka att ett visst hittepå-pronomen är helt naturligt.

Ja, det verkar så ibland.

Jag har ingen aning om vad du menar.

Användningen av ordet "bekväm".

För mig är det något negativt att vara bekväm. Det betyder att man är lat och låter andra göra jobbet åt sig.

Trodde det var en generationsgrej. Unga snowflakes säger sig vara bekväma och inte bekväma med det ena och det andra, då är det bäst att lyssna om man inte vill stöta sig.

Men när jag frågade min läkare, en man över pensionsåldern, om jag kunde höja dosen av en medicin till max och titta i FASS hur högt man kan gå, svarar han:

Visst, om du känner dig bekväm med det.

Är det jag som är knäpp och sur, som tycker det är ett jävla dumt svar? Kan inte riktigt motivera varför men jag retar mig som fan.

Ordet har dubbla betydelser, och så har det varit så länge som jag kan minnas (plus har läst även i litteratur från före min födelse).

"att vara bekväm" är inte riktigt samma sak som att "vara lat", som jag ser det i alla fall. En person som är "lat" skyr arbete och ansträngning så långt det är möjligt, i alla sammanhang. Det är ett grundläggande personlighetsdrag.

Medan en person som är "bekväm" mycket väl kan vara flitig i sina studier eller sin karriär eller sin träning, men han vill gärna ha det bekvämt i sitt hem och på semestern. En lättskött lägenhet utan tomt, alternativt hushålls- och trädgårdshjälp. Han äter gärna ute. All inclusive gäller på semestern - inte en gammal stuga som han måste bära vatten och ved till, och städa själv när han lämnar. Den bekväme går inte gärna runt i främmande städer och får ont i fötterna, utan hoppar på en guidad busstur som visar de viktigaste sevärdheterna,

"att vara bekväm med något" är ett uttryck för att vara OK med något, att tycka att något känns bra eller i alla fall tillräckligt bra.

Enligt mig finns det då tre betydelser. Den jag citerar är så uppenbar att jag glömde ta med den.

Men här handlar det om att man stör sig, vi behöver inte grotta ner oss i olika betydelser.

Den betydelsen är väl ganska ny i svenskan, antagligen en överföring från engelskan. För 30 år sedan hade äsqulapen sagt till patienten: ”Visst, det går bra om du vill det.”

”Vara bekväm” betydde på den store Gustav Adolfs tid att man var ”kapabel till” eller ”ägnad för” något, inte som i dag att man trivs med en viss omständighet.

Se Lukasevangeliet, citerat i SAOB: »Han är icke bequäm till gudz rike.« Dvs, den eländige kraken släpps inte in där.

Okej, det var ju intressant.
Och till en början hade ordet "bekväm" med verbet "komma" att göra, som vi kan se i det besläktade ordet "samkväm".

Förskjutning av betydelse hos ord är vanligt i svenskan. På densammes tid betydde rolig lugn, och det innebar att en rolig fest på den tiden inte var riktigt lika vild som idag.

Väldigt vanligt men något jag valt att med lätt irritation notera: Att man ofta uttrycker tidpunkt som: "klockan 20", "klockan 22". Riktigare är: "20.00", "22.00". Uttryck med: "Klockan... ", hör samman med med 12 klocktimmar och angivelse med "halv", "kvartar", "fem i", "fem över", etc.

"Klockan 22" är lika konstigt som att ange "halv 22" eller "kvart över 20".