Utvärdering av delmål 1, gå ned 10 kilo sedan tråden startas, 20 kilo sammanlagt, och se allmänt söt och fin ut på skolavslutningen i min frökenklänning:
Nja. 😉 5 kilo sedan jag startade tråden, 15 kilo sedan i februari, blev det i alla fall.
Fin i klänning? Nej, men var blommig i alla fall…
Men ändå, 15 kilo, lite stolt är jag allt! Och tänk att det som äntligen fick min feta ända ur vagnen var att jag ville att en man skulle tycka att jag var fin… Jag vågar inte ens hälsa på honom när vi då och då ses av en slump i vardagslivet, men jag borde väl i själva verket tacka honom från botten av mitt hjärta! Och det är inte slut ännu, jag ska ned 20 kilo till innan jag är nöjd!
Positiva saker hittills:
Normalt blodtryck efter flera år av för högt.
Regelbunden mens efter flera år av oregelbunden.
Tydligt starkare och smidigare.
Har i princip slutat tröstäta! Jag trodde aldrig att det skulle kunna ske så lätt! Under den här tiden har jag både varit med om den största chock och sorg jag upplevt samt blivit dissad av den första man jag varit intresserad av på länge och har ändå inte ballat ur. Däremot har jag några gånger, sett till hela våren, valt ”comfort food” vid ledsna tillfällen, i de här fallen varm choklad eller färska bär med grädde.
Har gått minst 10 000 steg per dag utan undantag. (Bortsett från sjukdom.)
Har uppenbarligen skaffat mig disciplin…
Större självförtroende. Vågade t.o.m. bada i morse! Passade på när jag för en gångs skull började senare och innan alla skolbarn har sommarlov… Var en hel del män där men insåg att jag knappast kunde gömma mig bakom ett träd (utesimhall) utan bara var tvungen att rak i ryggen gå sträckan mellan omklädning och bassäng. 500 m blev det (20 varv), så skönt att simma i det mjuka, varma vattnet och titta upp i de grönskimrande trädkronorna och lyssna på fåglarna. 500 m är väl inte superimponerande (hade föresatt mig 1 km) men jag var dels ovan (och är fortf ganska svag), dels hade jag en tid att passa.
Nytt delmål under juni:
5 kilo ner!
Våga fråga medtränare på gymmet om jag inte fattar något. Haha, den här känns jobbigast…
Långsamt arbeta mig upp till den styrka som krävs för att kunna ta mina brorsbarn i famnen och springa om något händer, utan att behöva ”ok, jag orkar bara en av er, ska ni eller jag ole dole doffa?”
Jag kommer alltså börja träna min kondition (intervaller när jag är ute och promenerar, kanske crosstrainern på gymmet?) samt fortsätta med helkroppsstyrka. Vill gärna börja träna lite mer med kroppsvikt än i maskiner.
Dra ner på grädden och försöka äta mer kött utan att för den sakens skull hamna i keto (effektivt men lite äckligt - man luktar…).
Men visst har du rätt i att det är det längre perspektivet som är det viktiga.
Nja. 😉 5 kilo sedan jag startade tråden, 15 kilo sedan i februari, blev det i alla fall.
Fin i klänning? Nej, men var blommig i alla fall…
Men ändå, 15 kilo, lite stolt är jag allt! Och tänk att det som äntligen fick min feta ända ur vagnen var att jag ville att en man skulle tycka att jag var fin… Jag vågar inte ens hälsa på honom när vi då och då ses av en slump i vardagslivet, men jag borde väl i själva verket tacka honom från botten av mitt hjärta! Och det är inte slut ännu, jag ska ned 20 kilo till innan jag är nöjd!
Positiva saker hittills:
Normalt blodtryck efter flera år av för högt.
Regelbunden mens efter flera år av oregelbunden.
Tydligt starkare och smidigare.
Har i princip slutat tröstäta! Jag trodde aldrig att det skulle kunna ske så lätt! Under den här tiden har jag både varit med om den största chock och sorg jag upplevt samt blivit dissad av den första man jag varit intresserad av på länge och har ändå inte ballat ur. Däremot har jag några gånger, sett till hela våren, valt ”comfort food” vid ledsna tillfällen, i de här fallen varm choklad eller färska bär med grädde.
Har gått minst 10 000 steg per dag utan undantag. (Bortsett från sjukdom.)
Har uppenbarligen skaffat mig disciplin…
Större självförtroende. Vågade t.o.m. bada i morse! Passade på när jag för en gångs skull började senare och innan alla skolbarn har sommarlov… Var en hel del män där men insåg att jag knappast kunde gömma mig bakom ett träd (utesimhall) utan bara var tvungen att rak i ryggen gå sträckan mellan omklädning och bassäng. 500 m blev det (20 varv), så skönt att simma i det mjuka, varma vattnet och titta upp i de grönskimrande trädkronorna och lyssna på fåglarna. 500 m är väl inte superimponerande (hade föresatt mig 1 km) men jag var dels ovan (och är fortf ganska svag), dels hade jag en tid att passa.
Nytt delmål under juni:
5 kilo ner!
Våga fråga medtränare på gymmet om jag inte fattar något. Haha, den här känns jobbigast…
Långsamt arbeta mig upp till den styrka som krävs för att kunna ta mina brorsbarn i famnen och springa om något händer, utan att behöva ”ok, jag orkar bara en av er, ska ni eller jag ole dole doffa?”
Jag kommer alltså börja träna min kondition (intervaller när jag är ute och promenerar, kanske crosstrainern på gymmet?) samt fortsätta med helkroppsstyrka. Vill gärna börja träna lite mer med kroppsvikt än i maskiner.
Dra ner på grädden och försöka äta mer kött utan att för den sakens skull hamna i keto (effektivt men lite äckligt - man luktar…).
Citat:
Tack! Ja, är beredd på att det kommer bli tuffare sen. Bara så trist när man sköter sig perfekt och inte ”fuskat” en enda gång… Jag är otålig och önskar omedelbar feedback. Inspirerande disciplin och bra jobbat!
Ja, stress är dåligt på alla sätt och vis men under kortare perioder är ett inget att oroa sig för. Förstår det som att du arbetar som lärare (stressigt jobb, jag vet…) så är det ju värdefullt med träning för att parera de negativa effekterna av stress också.
En omläggning av kost ger snabba resultat under några månader (oavsett om du kör lowcarbhighfat, gi, 5:2 eller vad som nu är i ropet). Tycker din variant låter klok. Däremot så kommer din kropp att anpassa dig efter några månader och den blir effektivare på att ta upp det du stoppar i dig och viktminskningen kommer att gå långsammare. Det är bara så det är, kör vidare på ditt schema och ha ett långsiktigt perspektiv och försök att inte leta efter resultat varje vecka. Smekmånaderna är över så att säga😄. Tappa inte hoppet bara för att det går långsammare. Du kan ju ha fått lite mer muskler också som syns på vågen men inte lika framträdande i spegeln.
Klart du ska skryta över komplimanger! Det är ju det som är poängen! Och inse att det kommer att vara toppar och dalar under lång tid framåt. En dålig vecka är ingenting i ett femårsperspektiv, inget att deppa över. Du har gjort den svåra biten att komma igång, nu är det bara den ännu svårare att fortsätta och strunta i tillfälliga dippar som gäller!
Ja, stress är dåligt på alla sätt och vis men under kortare perioder är ett inget att oroa sig för. Förstår det som att du arbetar som lärare (stressigt jobb, jag vet…) så är det ju värdefullt med träning för att parera de negativa effekterna av stress också.
En omläggning av kost ger snabba resultat under några månader (oavsett om du kör lowcarbhighfat, gi, 5:2 eller vad som nu är i ropet). Tycker din variant låter klok. Däremot så kommer din kropp att anpassa dig efter några månader och den blir effektivare på att ta upp det du stoppar i dig och viktminskningen kommer att gå långsammare. Det är bara så det är, kör vidare på ditt schema och ha ett långsiktigt perspektiv och försök att inte leta efter resultat varje vecka. Smekmånaderna är över så att säga😄. Tappa inte hoppet bara för att det går långsammare. Du kan ju ha fått lite mer muskler också som syns på vågen men inte lika framträdande i spegeln.
Klart du ska skryta över komplimanger! Det är ju det som är poängen! Och inse att det kommer att vara toppar och dalar under lång tid framåt. En dålig vecka är ingenting i ett femårsperspektiv, inget att deppa över. Du har gjort den svåra biten att komma igång, nu är det bara den ännu svårare att fortsätta och strunta i tillfälliga dippar som gäller!
Men visst har du rätt i att det är det längre perspektivet som är det viktiga.
(Vill inte ha några glädjekalkyler! Då fyller jag hellre i i underkant när det gäller träning och i överkant när det gäller maten.)