Packade mig ut för att jogga. Gjorde en ny spellista för våren -24 och mitt mål var att klara av första låten. Then I kissed her av Beach Boys. 2 min 17 sek.
Har aldrig känt mig längre ifrån att springa.
Långsam, flåsande jogg, hela tiden med ögon ner i backen för att inte halka på isfläckar, kriskrossandes emellan, bh-banden gled hela tiden ner, jackan gled hela tiden upp pga jag blivit så fet att den inte går att dra om ordentligt, händerna försökte kämpa med att komma innanför mudden på tröjan på grund av - 3, känns som - 8, för att citera väderappen.
Men jag och mina bekymmer tog oss runt. Kort paus och sen kände jag mig redo för nästa låt: Underground med Broder Daniel. 2 min 50 sek.
Kort paus och tredje låten:
Kräm med Kent, 2.41.
Yes!
Har joggat i… eh, 7 min och 48 sekunder. Med två pauser.
Kändes som en sån triumf när jag klarade mitt mål gånger 3 men nu när jag skriver upp det känns det halvimpressive. 🙃
Jag tog mig iaf ut. Bättre än att ligga i soffan och käka jolmiga påskharar.
Citat:
Ursprungligen postat av
Sklee
Det med att äta mat som du inte egentligen gillar bara för det är nyttigt är inte helt bra. Liksom du ska ju inte tvinga i dig något som du verkligen inte gillar. Där blir kosttillskott faktiskt ett genuint betingat.
Järn får jag också äta. Dels för jag inte alltid orkar äta lever 1 gång i veckan. Och i perioder tröttnar jag på det, fast jag gillar lever väldigt mycket.
Omega 3 behöver jag ta för att jag blir så äcklad av lax och är känslomässigt etiskt emot avokado tex, och äter inte alltid annan fisk pga pris.
Man får vara flexibel för att få det att funka. Annars gör hela hjärnan och kroppen motstånd och till slut revolt.
Jo. Hade som sagt var inget emot smaken på blodpuddingen men konsistensen… hade det inte varit blod i hade jag förstås fixat det, men känslan av att tugga i evigheter på något som sväller i munnen och tanken på att man tuggar runt på blod… Det gick inte.
Leverpastej är något annat som jag tror att jag bara inte klarar av fastän jag vet att jag borde och att det är nyttigt.
Har ätit det en gång i mitt liv, på dagis, då en fröken från en annan avdelning tvingade mig och sa att man MÅSTE äta leverpastejmacka.
Känner sällan någon ömhet för mig själv men för den där lilla 4- 5-åriga flickan som tyckte det var så, så disgusting med lever och verkligen, verkligen inte ville ha det men som ändå inte vågade annat än att lyda sin fröken, henne kan jag ändå ha lite ömhet för. Har aldrig rört det sedan dess.
