Citat:
Jag och Jonas fick, om jag inte minns helt galet, först kontakt via Facebook för sisådär 5-6 år sedan. Han var den första som började dela det jag skrev om det mycket snäva område jag hade som mitt typiska "asperger-specialintresse": finska romer, och deras blodshämndstradition. Jag har drygt 15,000 domar bara på finska romer som jag samlat under tio år bak till början av 1900-talet och kartlagt släkter och dylikt genom släktforskning. Även resandefolket och svenska romer har jag kartlagt rätt grundligt och jag har även släktforskat på resandefolket och har lyckats samla drygt 40,000 resande ("tattare") som alla någonstans är kopplade till varandra i min släktforskardatabas. Han kom senare att fungera litet som en mentor för mig kring just skrivandet. Han har även ställt upp kring saker som har varit av personlig karaktär som en äkta vän, och Jonas är i min bok en snubbe de flesta skulle vilja ha i sin hörna när skiten väl träffar fläkten. Jag brukar uttrycka det som att han är den "stand up"-arbetargrabben (gubben ...) som Henko önskar han själv vore.
När Axel "Donnie Brasco" Öhman buggade Jonas för att göra "content" på det blev det den första av många moment som fick mig att ifrågasätta både motiv och moral hos Haveristerna. Vid tiden stod jag, vilket jag idag skäms över litet skall tilläggas, med foten i båda läger och resonerade som så att det handlar om vuxna människor som gott kan lösa detta själva. Men jag bildade en viss misstänksamhet gentemot främst Axel efter tilltaget som jag tyckte var gränslöst på en helt ny nivå. Det var liksom inte brist på god ton längre, det var hot om Gullmars, locka in Hållén i en slags fälla, spela in i hemlighet för att därefter stolt gå hem och lägga upp det som Patreon-exklusivt material. Jag förstod definitivt att Haveristerna och även deras följare (vilket till viss del inkluderade mig skall tilläggas) hade tappat fotfästet helt och blivit totalt fartblinda när jag rakt ut frågade ett sällskap människor som bestod av lyssnare och återkommande namn "inom kretsen" vad det var Jonas egentligen hade gjort för fel. Det bästa svaret man kunde producera var något om att han var boomer och hade uttryckt sig lite så där gubbsliskigt om att någon kvinna förtjänade smisk. Tur att man som kvinna kan somna på soffan hos Jonas utan att det blir våldtäktsanklagelser som på Gullmarsvägen iallafall, kan jag ju känna. Men jag vet inte, det här med proportioner slutade också spela roll allt eftersom. Kvinnorna som håller Henko som en rättskaffens man är reko, de dussintal som vittnar om att han är ett jävla svin är tydligen bara dumma våp -- eller något.
Den person Haveristerna nu tror de har "avslöjat" efter hans SMS-hot mot Henko, är en person som kallar Jonas för en vän. Jag berättade om de bisarra anklagelser om våldtäktshot och dylikt som Henko skrev, och han blev helt enkelt jävligt arg. Han håller, liksom jag, Jonas högt eftersom Jonas inte dömer förrän du ger honom jävligt goda skäl. Att bjuda in någon under förespeglingen att man vill prata, för att sedan kaxa sig på Gullmars och spela in det i hemlighet för att lägga upp det på Patreon är ett skäl.
Nu blev detta snarare en förklaring till varför jag anser Jonas vara en god vän, än hur vi lärde känna varandra.
Jag bjuder på den.
Du är välkommen att ställa följdfrågor, du verkar nämligen leva upp till ditt nickname här på Flashback.