Gissa Bokcitatet

Inte franskt. En nobelpristagare i samma generation.

Elias Canetti?

Bra gissning, men det är inte han.

Czesław Miłosz gav ut några essäsamlingar, vad som står i dem vet jag ej, gissar ändå. Åldersmässigt borde han passa.

Inte heller han. Vår författare några år yngre.


Uppenbarligen gäller den ordagranna betydelsen av bestämda uttryck inte lika för alla. Än idag är det till exempel vanligt att med ringaktande, ibland ärekränkande undertoner kalla två socialdemokratiska politiker, Willy Brandt och Herbert Wehner för "emigranter". Nu var de verkligen emigranter och en av dem, Willy Brandt, kom tillbaka till Tyskland som norsk major (man säger gärna: i norsk uniform.) Nu fanns det ju inter bara "vänster-emigranter", det fanns också emigranter på högerkanten, konservativa och jag vet inte om man till exempel någonsin kallade den avlidne baronen von und zu Guttenberg, som också emigrerat, för emigrant eller "emigrant".

Den här boken har jag haft sen sent 80-tal och inte läst.
Jag tog fram och bläddrade i den igår kväll, fast tyckte inte att det stämde på citaten.
Men till sist i alla fall, Heinrich Böll, Inblandning önskas.

På pricken! Bra jobbat.

Över till att

Tackar! Här kommer nästa citat. Vem har formulerat sig så här?

Fem år har gått - en livssituation där frågan - om det är en fråga, eftersom det gjordes ett val - inte ljuder inifrån. Det fanns - finns - ingen plats för den där. Men detta otänkbara tillstånd i tiden, det ofattbara: en situation som aldrig skulle/borde ha inträffat, för med sig en insikt om det som inte erkändes. Strålningen lyser upp det dolda eller oupptäckta.

Att återvända, till det motsägelsefulla som definitivt skar rakt igenom den intimitet en man och en kvinna skapar tillsammans. Den kärna av tillvaron som är sexuell tillfredsställelse inom livets andra villkor, att vara i världen, att engagera sig i religion eller politik, i normer eller värderingar (kan inte vägas in i den bonus som betalas ut vid årets slut), hur man i olika avseenden väljer att leva, vad var och en anser meningsfullt i arbetet, kan inte delas upp bortom de gemensamma behov man möter. Du går din väg jag går min samtidigt som vi utan problem hör ihop. Passar bra. Beviset för den prestationen det späda barnets gestalt, två-blir-ett. Vem vill erkänna det faktum att denna "prestation" också kan vara resultatet av den värsta tänkbara alienationen mellan en man och en kvinna "tillsammans": våldtäkt.

Långskottar på Simone de Beauvoir..?

att!!! Du är oerhört saknad i Historieforat, i båda trådar du fordom lyste upp!

En kvinnlig författare, så långt stämmer det. Yngre än de Beauvoir.

Mera text:

Framgång kan ibland definieras som en katastrof som blivit uppskjuten. Mildrad. Som måste bli det. Kulbäddsreaktorprojektet har inte övergivits av entreprenörerna men det har inte kommit längre än till att förklaras helsäkert. Under tiden hade paret som ett led i att återvända till normala vanor tagit med sig barnet för att njuta av en veckas paddling och lek på en strand. Pappa! Paul! hade visat honom hur man samlar färger från strand och hav i de glänsande småstenarna som sugs undan av vågornas rännilar.

Det mest ödesdigra hotet för världens samlade rädsla - bortom terrorism, självmordsbombning, nya dödliga virus, livsfarliga kemiska ämnen i oskyldiga förpackningar, galna-kosjukan - är fortfarande "resurser att utveckla kärnkraft". Ännu en fälla: att ett land äger naturliga tillgångar av vissa primära beståndsdelar och förmågan att utvinna och raffinera dessa för egen kärnvapenrustning eller för försäljning av sådan till andra; byggande av en kärnkraftanläggning/reaktor, test av kärnvapen. Förutspådd upptakt till apokalypsen genom det som kallas vapen för massförstörelse. Den föreslagna kulbäddsreaktorn är en komponent i produktionen av vapen som sannolikt inte kommer att glömmas bort i den alltmer vaksamma efterforskningen kring kärnkraftresurser över hela världen, både nära och fjärran, eftersom den stormakt som står med foten på allas tröskel, USA, inte stöder ickespridningskraven när det gäller kärnvapennedrustning, utom när det passar USA:s egna ambitioner. Thapelo tittar in en helg under förevändning att se hur han mår (de har börjat arbeta tillsammans igen på organisationens kontor) men det egentliga syftet är att analysera Khadaffis plötsliga beslut att tillkännage och avsäga sig Libyens innehav av kärnvapentillgångar.

(Historiequizarna, har tappat inspirationen lite där tyvärr, men det kan ändra sig!)

Yngre än de Beuvoir. Tänkte först på en svensk kvinnlig författare, men drar till med Vibeke Holst. Påminner avlägset om Som Pesten.

Nej, en mer känd. Språket är inte danska, svenska eller franska.

Ett stycke till.

Han fann sig vara förälskad i den norska flickan. Kvinnan faktiskt, hon var nästan trettiofem. "Jag är sextiofem. Jag hade aldrig trott att detta skulle kunna hända, lika lite mig som någon annan i den här åldern. Jag är ju för Guds skull både farfar och morfar. Jag vet att mitt arbetsliv är över. Hur kan detta börja på nytt. Jag vet att du inte kommer att kunna tro det du hör. Jag kan det inte. Men käraste Lyn, det är så. Det har hänt Hilde och mig. Trettio år mellan oss. Hon är skild från en argentinare som bodde i Mexico för några år sedan, hon fick aldrig några barn. Och nu älskar hon en gammal man som är en annans make. Jag kan inte beskriva hur hon våndas inför dig, hon tyckte så mycket om dig, vi kom alla väl överens. Så ingen ville att det här skulle hända men det har hänt, det har hänt.