Citat:
Ursprungligen postat av
Lokatten66
Angående Susanna så tror jag att hon behöver terapi. På riktigt. Hon verkar också vara öppen för förändring. Jag tycker man har träffat på många socionom- eller psykologistuderande som har haft egna problem de brottats med. Kanske till och med därför en del väljer en sådan utbildning?
Ja, precis så är det. Det sägs att det är två typer som söker sig till socionomutbildningen, de som verkligen vill hjälpa andra människor, och de som drivs av att utöva makt över andra personer.
En del dras till just socionomutbildningen och yrket för att de har själva problem och saker de behöver jobba med. Då blir utbildningen och yrket en verktygslåda, där de tror de ska hitta nyckeln till sitt eget dåliga psykiska mående. De blir väldigt upptagna av sig själva. Problemet är dock att för att kunna hjälpa andra människor så behöver du ha en egen inre stabilitet och mognad och integritet. Du måste kunna lyfta blicken över dina egna brister och problem för att på riktigt kunna se och möta en annan människa. Vilket vi ser att Susanna haft lite problem med när det gäller hennes kontakt med Grävis - allt handlar bara om henne, hennes upplevelser, hennes kränkthet, hennes behov mm.
Susanna riskerar att göra de människor hon möter i sitt yrke riktigt illa, på allvar. Särskilt som rollen som socialsekreterare ger mycket makt eftersom det handlar om myndighetsutövning.
En del av de som är olämpliga till yrket sållas naturligt ut under utbildningstiden och praktiktiden, men långt ifrån alla. Jag undrar t ex hur Susanna kommer att klara av alla hot som ingår de första åren som hon förmodligen kommer att göra som socialsekreterare (typ jobba med att bevilja socialbidrag). Hon blir nu väldigt kränkt av ett städskämt. Hur kommer hon att ta allvarligt riktade hot och verbala grova förolämpningar från män som kommer från medeltida patriarkaliska klaner?
Jag har faktiskt undrat hur Sofia kommer att hantera verkligheten som lärare, med allt våld och förolämpningar som öses över lärare idag.