AA Och NA (Allmän diskussions-tråd)

Det kommer obönhörligen att betraktas som högmod. De kanske kan säga att du gjort något bra och gratulera men det är gruppen/gemenskapen under den högre makt man är underställd som skall tillfallas äran.

Gå på ett möte, men var beredd på att man kommer att tona ner de religiösa inslagen till ett minimum. Farbror Bill skriver själv (i 12&12 tror jag) att nykomlingen måste indoktrineras i små doser för att inte skrämmas iväg.

Beträffande att ta åt sig äran för sig egen nykterhet så delar jag Gerhardts uppfattning. Det räknas alla gånger som högmod när någon tar åt sig äran för sin egen nykterhet. Det hade talats om att personen i fråga spelar Gud och så vidare.

Har ingen erfarenhet alls av AA eller NA men funderar på att börja gå på möten. Mitt liv har blivit onekligen bättre sen jag ändrade färdriktning för ett par år sedan, men ändå efter längre uppehåll faller jag ändå dit.


Sett lite kommentarer här i tråden nu att vissa förnekar att beroendesjukdomen existerar. Det är just efter jag läst om sjukdomen jag har gått i tankarna om att söka hjälp.

Hur kommer det sig att ifall jag går ut med ett gäng som inte har samma problematik a

Tycker jag du ska göra, alltid bra att träffa och lyssna på andra med samma problem.

Hehe det går ju inte att säga det för många gånger men det är ingey religiöst program. Det är ett andligt 🙃

Var har jag hört det förr?
https://www.youtube.com/watch?v=bJBcFDmDKgY

Hur har det hjälpt er specifikt personligen av att gå på NA och AA?

Har det varit betydande eller kanske till och med avgörande i er nykterhet?

Tänker göra mitt första möte om två veckor eller något. Har lite pessimistisk attityd till det men det är bara okunskap att ha det för saker man inte har erfarenhet för.

Vill förstå mig på beroendesjukdomen ut och in. Gör man det här?

Jag kan inte tänka mig bara hur det skulle hjälpa mig att höra om andra personers liv?

Träffa och lyssna på andra var viktigast för mig. Gick ett år, sedan tyckte jag inte det gav mig något mer.
Finns många tankar som var bra att ta till sig, men blev lite tjatigt till slut.
Tycker absolut du ska ge det en chans och funkar inte det första mötet, så prova en annan grupp.

Nykter och drogfri nu i drygt 8 år, men har svårt att värdera AA/NA delen i detta. Allt hänger till slut på dig själv.
Vilja, envishet, ärlighet och mod ska du samla på dig.

Tack för så bra svar! Grattis till nykterheten på 8 år, det var en väldigt lång tid. Måste kännas starkt.


Kan tänka mig att det är på det sättet som du skriver, säkert bra i början men sen när man varit nykter länge vill man nog försöka lämna även den biten bakom sig. Men jag skall absolut prova! Finns inget att förlora på att bara testa.

Mvh

Gick på väldigt många möten framförallt de första 2 åren. Det hjälpte mig oerhört mycket att träffa andra som var som jag, var eller hade varit i samma situation och förstod vad jag gick igenom.

Hade det oerhört tungt med ångest och ständigt mörker de första åren och där hjälpte kontakten med andra mycket. Vet faktiskt inte om jag hade klarat det annars.

Märkte rätt fort vilka som hade samma inställning som jag till AA och naturligt blev det dom jag drogs till. Jag hade ju fortfarande en lika stor önskan att sluta dricka som alla andra.

AA var för mig till enorm hjälp i början men efter att tag behövde jag gå vidare ut i livet och fortsätta utvecklas i nykterheten. Har idag lite över 10 års nykterhet och har inte varit på något möte på ca 6 år kanske. Det känns helt ok... Vissa från den tiden har jag kontakt med någon gång per år eller mer via telefon och det är nyttigt att bli påmind om hur illa det var och hur bra livet faktiskt är idag.

Tack så mycket för ditt utförliga svar på min fråga. Jättesnällt!


Det verkar vara ett återkommande svar för er som deltagit i AA/NA att det är nyttigt i början av nykterheten.

För mig så har jag en ganska konstig situation däremot.. Eller jag vet inte hur jag ska tackla problemet helt enkelt då jag saknar verktyg.

Jag ändrade färdriktning i mitt liv sommaren 2019 efter ha haft 6 år med med blandmissbruk varav 3 var väldigt grova. Var verkligen på botten och livet rasade helt enkelt. Var främst beroende av alkohol och droger för den grova psykiska ohälsan jag hade och hade ingen bättre lösning när livet rasade. Sen bestämde jag mig för att det fick räcka och slutade med allt cold turkey.


Klippte med allt och alla och försvann under jorden länge. Städade upp livet och tillslut började jag äntligen må bra igen och började bli den jag var innan alla droger osv. Nu har jag haft en väldigt lång period av välmående rent psykiskt, men de senaste 3 månaderna har jag börjat få frekventa återfall. Jag fattar ingenting, det har verkligen kommit från blå himmel. Mår till och med BRA så jag vet fan inte vad som händer. Men varje helg nästan två månader nu har jag brukat en hel del amfetamin och det har börjat ställa till det för mig. En del alkohol har kommit med i bilden också och dessa två är totalt förödande för mig. Har tagit en del gånger på vardagar också. Allt i min ensamhet utan någon. Döljer det från alla.


Vänner och familj har börjat märka och blivit oroliga. Jag har inte fått ett sånt djupt återfall från gamla mönster men det är väldigt jobbigt efter ha varit nykter väldigt länge börja hålla på såhär. Det är som att jag är radiostyrd vissa dagar, det låter så jävla patetiskt och svagt, som världens sämsta ursäkt.. Kan ha bestämt mig dagen innan liksom ifall jag är ledig att jag ska åka och fixa amfetamin och alkohol. Sen spenderas den helgen så med lögner och att jag undviker alla så att de inte ska se. Ångrar mig varenda jävla söndag och mår piss, sen på onsdagen kommer suget igen. Ett rejält sug verkligen. Det är som att jag bara måste ha det, det har aldrig varit på det här sättet innan med dessa extremt starka sug.


Det är nästan som i välmåendet suget kommer, för jag brukar det inte för att jag mår dåligt psykiskt. Tvärtom har det varit väldigt bra länge nu. Men detta måste upphöra det kommer gå åt helvete jag känner det på mig. Börjat gå ut över jobb osv.


Vart vänder jag mig? Jag har läst om beroendesjukdomen nu och inser att jag har den väldigt starkt. Kan AA/NA ge mig verktyg för mina begär och handlingar?


Ursäkta långt meddelande men är väldigt orolig.


Mvh

Du är i gott sällskap min vän. Gick in och scrollade i denna tråden för att jag själv kämpar med skiten. Jag kommer inte säga vad du eller någon ska göra, för det är fucked(säger du åt mig vad jag ska göra kommer jag göra tvärtemot exempelvis).

Om du är som jag, så är du jävligt envis. Ett exempel jag brukar dra för mig själv är att det är jävligt envist av mig att knarka gång på gång, fast det förstör mitt liv.
Så jag har provat att vara envis åt andra hållet. Nu försöker jag envist acceptera allt som jag tidigare kastat åt sidan som bullshit mambojambo. Däribland 12-stegsprogrammen. På NA så pratar de om sjukdomen för att se problemet och lösa det. Sedan erbjuder de en väg framåt(i min uppfattning). Det är på mötena som jag lärt mig vad fan jag håller på med och det är där jag långsamt lär mig ansvar.
Principer som alltid saknats i mitt liv har numera blivit centrala, ex: Öppet sinnelag, ärlighet och villighet.
Jag försöker inte sälja dig något, jag brottas varje dag med stunder när jag bara vill skita i allt. Men det är vad jag fått ut på kort tid.
Har varit drogfri i 3 månader, vilket är personligt rekord med råge. Och det är till stor del för att jag får uppleva en plats med öppenhet där jag kan vara mig själv.


Kan jag så kan du. Lycka till broder/syster, önskar dig all framgång i din kamp! Oavsett hur du väljer att gå tillväga.