[quote=Hamilkar|61251917]
Varför jag gärna föredrar att se sakfrågan i mer aktuell kontext, för mig ger det ett akutaliserat mervärde att förstå topic i sin aktuella gångbarhet ; niandet.. ur föjande mer uppdaterade aspekt, form och förståelse :
Citat:
Absolut bra att ha lite fakta och källor, jag kände till denna bakgrundsfakta.. iofs.
Svenskar om pratar om jantelagen har nästan aldrig koll på vad den faktiskt innebär, och vad den gällde. Aksel Sandemose var dansk/norsk. Han hade en dansk pappa och en norsk mamma, föddes och växte upp i Danmark, och var från trettioårsåldern verksam i Norge, och skrev därefter på norska. Det Jante han beskriver i En flyktning krysser sitt spor (som alltså är skriven på norska) återgår i allt väsentligt på hans uppväxt i den danska småstaden Nykøbing på ön Mors ute i Limjorden. Det handlar om allmänna småstadssentiment snarare än några nationella kulturella sentiment, och resultatet hade blivit i stort sett det samma om orten hade kallats för Clochemerle eller S:t Marys Mead i stället.
Citat:
När man dock försöker ur sin subjektiva udnerkastelse för kollektivet, eller småstadsmentalitet hävda det som någonting extraordinärt universellt gällande, kan jag inte undgå att se missunsamheten, den kärva mentala snörpningen och därmed dra en parallell till den förr så berömda s.k "svenska avundsjukan" , eftersom också du berör "mentalitet" .
I all synnerhet bör man vara försiktig med att hänföra motstånd mot nyniande till jantelagen. I och med att en hel del motståndare till nyniande anser att sådant är ett ett uttryck för en högfärdig och bornerad filiströs obildning, bör man inte ge sådana vatten på kvarnen genom att prata om hur jantelagen regerar Sverige.
Varför jag gärna föredrar att se sakfrågan i mer aktuell kontext, för mig ger det ett akutaliserat mervärde att förstå topic i sin aktuella gångbarhet ; niandet.. ur föjande mer uppdaterade aspekt, form och förståelse :
Jantelag :generellt i samtalstal i de nordiska länderna som en sociologisk term för att beskriva en nedslående el. degraderande inställning till individualitet och framgång.
Termen (jantelag) i sin praktiska utövning, refererar till en mentalitet som underlättar individuell ansträngning och lägger stor vikt (övervikt) vid kollektivet samtidigt som de försämrar dem som försöker och/eller ticker ut med enskilda eller nyskapande prestatoner eller tar plats och därmed "stjäler" livsrummet... , eller dem med kreativ lösningsfokusering vilken i jantelags-samhället bryter norm för att söka utvecklingspotential (nordiskt fenomen).
Jantelagen kan därmed ses som bromskloss och utvecklingshämmande i att småsint t.ex nagelfara helt sekundär formsak för att göra sak i trivialiteter (ecx.vis niandet.. )
Det är oemotsagt sociologiskt samt kulturalistiskt fenomen, som är vida känt...
Att niandet däremot kan väcka anstöt ur sådan fakta att kungadömen tycks ha stigmatiserat undersåte-mentaliteten till att nedärva någons slags stolthet i kuvandet och inte vilja se någon annan vara förmer än den ödeslott den själv finner sig snärjd i, kan så kalrt förstås i den aspekt att nordiska länderna ännu dras med monarki, ett slags fjättrande som avspeglar sig i bl.a desl oförmåga att frigöra sig bojorna, dels den missunsamhet som kommer av träldomen/kuvandet.
Jag kan nästan tycka att oproportionerlig aversion mot niande, (som jag tycker mig se uttryckas i denna tråd) skulle kunna vara, en annan uttrycksform för passiv- aggressiv förhållning mot osynlig maktförskjutning; en slags projektion i maktlöshet.. där man slår mot den som inte rättar in sig i ledet och tiger medan kollektivets hövdingar inte-står-ut med vad som är främmande.. eller normbrytande. Annorlunda uttryckt : du bör, känna som vi..... om inte, bör du, bearbetas...
En vilja att "ha rätt" för att det är dels enklast så, och vänta på sin tur när något överhuvud'
(t.ex paragrafryttare) ju redan talat och klubbat hur-man-ska-tycka-och-tänka.. helt enkelt är så pass effektivt/rationellt men också stigmatiserande att leva med sådant makthavandeskap och också utvecklingshämmande i värsta fall (överförmynderi, med el. utan konungadömet som emotionell kontrollinstans) samt konungaledet ute men ändå alltid inne, dock ur led med tiden , (det blir många kluvna budskap det...) , för den enkle folksjäölen som bara vill göra rätt för sig och "duga" , vara duktig och laglydande, t.o.m i hur den tilltalar annan.. som om det inte är en ensak?
¨
Oavsett kungadöme har el inte har dömanderätt eller beskäftigande med politik, så handlar det om MAKT och maktstruktur resp. MAKTLÖSHET där en liten petitess om tilltal blir så pass infekterat/ömmande...
--------------
ursäkta alla stavfel, slarvigt av mig, men är lite trött
Termen (jantelag) i sin praktiska utövning, refererar till en mentalitet som underlättar individuell ansträngning och lägger stor vikt (övervikt) vid kollektivet samtidigt som de försämrar dem som försöker och/eller ticker ut med enskilda eller nyskapande prestatoner eller tar plats och därmed "stjäler" livsrummet... , eller dem med kreativ lösningsfokusering vilken i jantelags-samhället bryter norm för att söka utvecklingspotential (nordiskt fenomen).
Jantelagen kan därmed ses som bromskloss och utvecklingshämmande i att småsint t.ex nagelfara helt sekundär formsak för att göra sak i trivialiteter (ecx.vis niandet.. )
Det är oemotsagt sociologiskt samt kulturalistiskt fenomen, som är vida känt...
Att niandet däremot kan väcka anstöt ur sådan fakta att kungadömen tycks ha stigmatiserat undersåte-mentaliteten till att nedärva någons slags stolthet i kuvandet och inte vilja se någon annan vara förmer än den ödeslott den själv finner sig snärjd i, kan så kalrt förstås i den aspekt att nordiska länderna ännu dras med monarki, ett slags fjättrande som avspeglar sig i bl.a desl oförmåga att frigöra sig bojorna, dels den missunsamhet som kommer av träldomen/kuvandet.
Jag kan nästan tycka att oproportionerlig aversion mot niande, (som jag tycker mig se uttryckas i denna tråd) skulle kunna vara, en annan uttrycksform för passiv- aggressiv förhållning mot osynlig maktförskjutning; en slags projektion i maktlöshet.. där man slår mot den som inte rättar in sig i ledet och tiger medan kollektivets hövdingar inte-står-ut med vad som är främmande.. eller normbrytande. Annorlunda uttryckt : du bör, känna som vi..... om inte, bör du, bearbetas...
En vilja att "ha rätt" för att det är dels enklast så, och vänta på sin tur när något överhuvud'
(t.ex paragrafryttare) ju redan talat och klubbat hur-man-ska-tycka-och-tänka.. helt enkelt är så pass effektivt/rationellt men också stigmatiserande att leva med sådant makthavandeskap och också utvecklingshämmande i värsta fall (överförmynderi, med el. utan konungadömet som emotionell kontrollinstans) samt konungaledet ute men ändå alltid inne, dock ur led med tiden , (det blir många kluvna budskap det...) , för den enkle folksjäölen som bara vill göra rätt för sig och "duga" , vara duktig och laglydande, t.o.m i hur den tilltalar annan.. som om det inte är en ensak?
¨
Oavsett kungadöme har el inte har dömanderätt eller beskäftigande med politik, så handlar det om MAKT och maktstruktur resp. MAKTLÖSHET där en liten petitess om tilltal blir så pass infekterat/ömmande...
--------------
ursäkta alla stavfel, slarvigt av mig, men är lite trött
__________________
Senast redigerad av Honey.B.Blue 2017-07-19 kl. 23:32.
Senast redigerad av Honey.B.Blue 2017-07-19 kl. 23:32.
