Säger ni "Ni" ?

Jag säger Ni till äldre personer (är 22 själv) och här i Sverige, klarar inte av att säga "du", är inte uppfostrad så. Gäller det folk jag mött utomlands så är det ALLTID "Ni" som gäller, såvida personen inte är en nära släkting eller en god vän.

Jag säger "ni" på finska, men aldrig på svenska. Beror säkert på det att vi finlandssvenskar är ganska få här i landet, så när man träffar en annan svenskspråkig så känns det som man är bekant ren från tidigare även om man träffas för första gången.

På finska säger jag nog "te" åt äldre människor, alltid, och det känns naturligt.

Det var ett oerhört märkligt inlägg. Jag har överhuvudtaget inte gjort någon sådan jämförelse. Den inflyttade får naturligtvis lära sig det nya språket som är präglat av kulturen i det nya landet. Jag tror du tänkte lite fel där. Jag talade om den svenska och den italienska kulturen som avspeglas i respektive språk, inte om hur individer lär sig nya språk. Den inflyttade kommer inte att reformera det nya språket. Det nya språket kommer att lära den inflyttade om den nya kulturen.

Det stämmer, att vi-formen används ibland. Har själv begagnat den i yrkesrollen. T.ex.:
"God morgon Herr Lindgren! Har natten varit god? Skall vi ta och vända på kudden?".

Vi-formen används väl ofta i omvårdande situationer. T.ex mamman till sin lille grabb
som skrubbat knäet och gråter : "Inget farligt Kalle, ska vi sätta på ett litet plåster?".

Edit : Dessa var kanske ej några bra exempel. Ett bättre är, när psykologen frågar :
"Hur mår vi idag då?" (Men detta är också i en slags omvårdande situation ...).

Men i dessa fall är "vi" snarare en ersättning för "jag".

Om du istället sagt...


...vore det bättre exempel inom ramen för ämnet.

Upptäckte detta själv och editerade, men du hann före.

Min poäng är ändå att "vi-formen" ofta används i omvårdande situationer.

Inte visste jag att de hade Ni som normalt bruk i finskan!
Det var intressant att höra.

Jag blev faktiskt Niad några gånger nyligen av personalen på stadshotellet i Sundsvall.
Jag tyckte det var ganska trevligt.

Jag förstod det som att du menade att den italienska kulturen generellt är artigare och att det är förklaringen till att italienare använder en form som skulle kunna uppfattas som en motsvarighet till vår föråldrade Ni-form, medan vi svenskar säger du till alla. Det är möjligt att jag missuppfattade, och i så fall ber jag om ursäkt.

Om jag vill vara artig men vänlig så är det titel eller pronomen i tredjepart som gäller. Vill jag vara mer avmätt artig använder jag Ni. Annars blir det Du.

Det är väl så man gör?

Du behöver inte be om ursäkt. Vad jag menar är att den italienska kulturen är mycket mer konservativ än den svenska och det avspeglar sig i språket. Det är alltså på kollektiv nivå. En enstaka individ från Italien som bosätter sig i Sverige har visserligen sin kultur kvar inom sig, men uttrycker inte den genom det nya språket.

Varför unga människor, som t ex personal på MacDonalds börjat med att att säga NI förstår jag inte. Kan det ha att göra med att vi idag har så många unga människor som har föräldrar och "hemspråk" där man mer regelmässigt använder skilda tilltal?
För mig som var liten på 50-60-talet så var inte Ni något annat än ett normalt tilltal till äldre/vuxna man inte var närmre bekant med. Den äldre avståndstagande ( nedsättande?) betydelsen känner jag inte alls igen.
Efter du-reformen som startade redan 1967 så känns det märkligt med dessa ungdomar som börjat nia.
De i Sverige som inte har accepterat at tilltalas med du är nog lätt räknade.

Okej. Jag måste dock tillstå att jag fortfarande tycker att det är en aningen överilad slutsats. Det är lite som att förklara att italienarna fortfarande böjer verb efter numerus med att de är konservativa av sig. Vi har ju trots allt massor med sätt att uttrycka artighet i språket: formuleringar som "skulle jag kunna få be om att ..." (inte mindre än fyra "onödiga" hjälpverb) låter normala för oss men antagligen väldigt uppstyltade och omständliga för icke-svensktalande.

Men jag kan såklart ha fel, för det har jag ofta det vore intressant att se någon studie av hur artighetsfunktioner i språk förhåller sig det hierarkiska strukturer i de samhällen där de används.