Citat:
Ja, det viktiga är att lära samtliga våldsutsatta att inte använda självförsvar alls (använder man inget självförsvar så kan en gärningsperson aldrig hävda att offret är våldsam, det gäller att hela tiden ligga steget före gärningspersonen, om man har med en slug sådan att göra). Flertalet offer jag känner skulle aldrig våga använda självförsvar mot sina våldsverkare, men det finns säkert situationer där ett offer upplever att denna inte har något val... Men det allra bästa är att dra och se till att det finns bevisning för det våld man utsätts för. Men här behövs ju verkligen samhällets hjälp och stöd för de våldsutsatta. För det är svårt att gå. Mycket svårt. I synnerhet om gärningspersonen använder sig av väldigt mycket hot och dessutom effektiva hot. Om gemensamma barn/husdjur tex.
Precis. Så den våldsutsatta behöver bra hjälp och stöd, precis som du skriver. Oavsett könstillhörighet på den våldsutsatta.
Att mer resurser går till mäns våld mot kvinnor beror med stor sannolikhet på att det är fler kvinnor än män som dödas av våldsverkaren och att kvinnor i regel blir betydligt mer fysiskt skadade. Så där är det ju helt i sin ordning. Man måste naturligtvis se till att det råder nolltolerans mot att folk ska mista livet i sina relationer... Och sätta in bra resurser för att motverka detta. Men även de män och kvinnor som främst utsätts av psykiskt våld och lindrig fysisk misshandel drabbas inte sällan av allvarliga konsekvenser. Så det behövs verkligen mer resurser för hela spannet. Där är det ju oerhört viktigt att det finns kvinnojourer och mansjourer i varje större svensk stad, som ger hjälp och stöd till offren. Och att vi får bort all stigmatisering kring våld i nära relationer. Att det är folk av båda könen som kan drabbas, att folk oavsett klasstillhörighet kan drabbas osv. Att vi som är/har varit våldsutsatta inte är några små veklingar, utan att vi snarare är som folk är mest men har råkat bli kära i fel person.
Verkar beror på vilken mansjour det är. Vissa öppnar upp mer för att mannen själv får beskriva vad hans problem är. Det är bra. Så borde det naturligtvis se ut på samtliga mansjourer. Att man kan få hjälp och stöd som våldsutsatt man. Eller få terapi som våldsverkare. (för våldsverkare, både män och kvinnor som utövar våld i nära relationer, behöver naturligtvis terapi för att kunna stoppa sig själva).
Det är därför det är så oerhört viktigt att belysa detta! Att män också drabbas av våld i nära relationer! Belyser man detta kommer det vara lättare för män som utsätts att faktiskt söka hjälp och stöd. För det är inte lätt för något offer (vare sig män eller kvinnor) att göra just detta. Man drar sig för det in i det längsta och tänker att man ska fixa det hela själv... men det gör de flesta inte.
Jag läste en annan tråd, där det var en man som sökte andra män som liksom honom själv har blivit utsatta för sexualbrott. Han skrev i sin tråd hur han blivit bemött när han har berättat om sina erfarenheter... Det var ingen som tycktes ta hans upplevelser på allvar. Nu var detta längesedan och han har bearbetat sina upplevelser nämner han själv, men jag blev väldigt ledsen av att läsa hans historia. jag känner själv en man som blivit utsatt för sexualbrott (av en kvinna) och vågade berätta för oss vänner. Vi slöt upp kring honom och fanns där som stöd. Precis som vi gör för de kvinnor vi känner som har utsatts för sexualbrott. Är man ett offer, så är man ett offer. Oavsett om man är man eller kvinna. Man behöver stöd av sina nära och kära i sin situation.
Precis. Så den våldsutsatta behöver bra hjälp och stöd, precis som du skriver. Oavsett könstillhörighet på den våldsutsatta.
Att mer resurser går till mäns våld mot kvinnor beror med stor sannolikhet på att det är fler kvinnor än män som dödas av våldsverkaren och att kvinnor i regel blir betydligt mer fysiskt skadade. Så där är det ju helt i sin ordning. Man måste naturligtvis se till att det råder nolltolerans mot att folk ska mista livet i sina relationer... Och sätta in bra resurser för att motverka detta. Men även de män och kvinnor som främst utsätts av psykiskt våld och lindrig fysisk misshandel drabbas inte sällan av allvarliga konsekvenser. Så det behövs verkligen mer resurser för hela spannet. Där är det ju oerhört viktigt att det finns kvinnojourer och mansjourer i varje större svensk stad, som ger hjälp och stöd till offren. Och att vi får bort all stigmatisering kring våld i nära relationer. Att det är folk av båda könen som kan drabbas, att folk oavsett klasstillhörighet kan drabbas osv. Att vi som är/har varit våldsutsatta inte är några små veklingar, utan att vi snarare är som folk är mest men har råkat bli kära i fel person.
Verkar beror på vilken mansjour det är. Vissa öppnar upp mer för att mannen själv får beskriva vad hans problem är. Det är bra. Så borde det naturligtvis se ut på samtliga mansjourer. Att man kan få hjälp och stöd som våldsutsatt man. Eller få terapi som våldsverkare. (för våldsverkare, både män och kvinnor som utövar våld i nära relationer, behöver naturligtvis terapi för att kunna stoppa sig själva).
Det är därför det är så oerhört viktigt att belysa detta! Att män också drabbas av våld i nära relationer! Belyser man detta kommer det vara lättare för män som utsätts att faktiskt söka hjälp och stöd. För det är inte lätt för något offer (vare sig män eller kvinnor) att göra just detta. Man drar sig för det in i det längsta och tänker att man ska fixa det hela själv... men det gör de flesta inte.
Jag läste en annan tråd, där det var en man som sökte andra män som liksom honom själv har blivit utsatta för sexualbrott. Han skrev i sin tråd hur han blivit bemött när han har berättat om sina erfarenheter... Det var ingen som tycktes ta hans upplevelser på allvar. Nu var detta längesedan och han har bearbetat sina upplevelser nämner han själv, men jag blev väldigt ledsen av att läsa hans historia. jag känner själv en man som blivit utsatt för sexualbrott (av en kvinna) och vågade berätta för oss vänner. Vi slöt upp kring honom och fanns där som stöd. Precis som vi gör för de kvinnor vi känner som har utsatts för sexualbrott. Är man ett offer, så är man ett offer. Oavsett om man är man eller kvinna. Man behöver stöd av sina nära och kära i sin situation.
Stämmer rätt bra in på mig med. Jag växte upp på barnhem på 70-talet (Tullinge o.s.v.) och vart ganska duktigt misshandlad. På senare år har jag försökt (efter min frus obotliga envishets vilja) få snacka med svenska psykologer. Av 5st är det noll ärligt intresse. Antingen vill de forska i om jag själv är en förövare och gotta sig i det eller så tackar de nej och är inte intresserade för att de "fokuserar på kvinnor".
True story.
Om jag jämför med hur det var för 20 år sedan så har vi kommit väldigt långt. Men det är en bit kvar att vandra... Men bara den saken att det nyligen sändes en dokumentär på SVT om våldtäktsoffer och där var en man som uttalade sig om sin upplevelse är otroligt viktig. Även polisen har på sin hemsida, intervjuer av folk som utsatts för våld i nära relationer och där finns en man som berättar om sin erfarenhet. Utsatta män och kvinnor behöver höra att man inte är ensam. Att andra delar ens erfarenhet. Det är väl bla. så man minskar stigmat kring våld i nära relationer. Så att utsatta män och utsatta kvinnor vågar söka och be om hjälp. för man behöver i regel stöd och hjälp.