Citat:
Ursprungligen postat av
Urarva
Det är nog få eller ingen som skulle säga så mycket gott om äldre tiders mentalvård. Man får nog ändå komma ihåg att de var ett utslag av äldre tiders vetenskap. Därför får man vara litet försiktig och inte luta sig för mycket mot dagens vetenskap som inte heller alltid klarar sina ställningstaganden.
https://magasinetfilter.se/filters-podcast/14-boken-om-de-apatiska-barnen/
Jag vill inte vara vetenskapsfientlig, långt därifrån, men litet vetenskapsförsiktig är jag nog.
Vetenskapens vetande utvecklas ju i en viss takt och det kan ta ett bra tag innan teorier befästs och kommer till ro.
Problemet är väl att politiken ofta vill använda vetenskapen som slagträ, och plockar upp teorier när de är purfärska och illa befästa. Man övertolkar och kan dra ganska vilda slutsatser.
Ett problem är kanske att många forskare även ser sig som aktivister. De driver en agenda. Emellanåt sker detta helt öppet, emellanåt mer i det fördolda.
https://kaw.wallenberg.org/forskning/aktivistforskare-undersoker-tillhorighet-over-granser
https://tidskriften.se/forskaren-som-aktivist/
Jag läste om en IT-forskare som såg sig som aktivist, så jag tror man kan hitta detta på de mest oväntade institutioner, men typiskt är väl miljö, genus, nationalekonomi och liknande områden. Och som du skriver kommer de från höger och vänster, norr och söder.
Som jag ser det bör naturligtvis vetandet leta sig in i politiken, konstigt vore väl annars. Men frågan är hur vi organiserar det. Jag ser väl NGOs som den bästa plattformen om man vill syssla med aktivistisk forskning och politisk tolkning av vetandet. Timbo, Greenpeace m fl.... då råder ingen tvekan om syfte och det är lättare som lekman att förhålla sig självkritisk.
Jag är mer tveksam till akademiker som spinner sina resultat i önskad politisk riktning. Där behövs en allmän uppryckning ute på universiteten. Risken är annars att deras trovärdighet eroderar.