Citat:
Ursprungligen postat av
Urarva
Jag är litet osäker på om det är om det vi talar. Det är förstås en skillnad på att göra politik av vetenskapliga påståenden och att göra politik av allmänna fördomar och "sanningar". Det jag tjatar litet om är just ledet mellan vad som är vetenskap och vad som blir politik. De föreställningar som du nämner påminner litet om när vissa påstår att "svenskar är rasister" och därmed måste stå ut med det ena och det andra. Kanske är detta ett politiskt beteende som olika sidor använder.
Stå ut med vadå? att behöva leva i ett samhälle där man motarbetar rasism?
Citat:
Det är nog få eller ingen som skulle säga så mycket gott om äldre tiders mentalvård. Man får nog ändå komma ihåg att de var ett utslag av äldre tiders vetenskap. Därför får man vara litet försiktig och inte luta sig för mycket mot dagens vetenskap som inte heller alltid klarar sina ställningstaganden.
https://magasinetfilter.se/filters-podcast/14-boken-om-de-apatiska-barnen/
Jag vill inte vara vetenskapsfientlig, långt därifrån, men litet vetenskapsförsiktig är jag nog.
Nja, det fanns ingen möjlighet till den typen av vetenskap 1800.
Den vetenskapliga metoden, ex. att empiriskt kunna bevisa något, är en omständlig och tidskrävande process som kräver massa saker som 1800 talet inte kunde bidra med....ex, korrekt statistik, hjärnforskning, kunskaper om psykologi, fysiologi, gener etc etc.
Så det som återstod dåtidens människor var just fördomar eller om man var lite intelligent, en förmåga att erkänna att nä detta vet vi inte något om.
Att man betraktade djupt olyckliga kivnnor, som var olyckliga för de tvignades leva i gravt ohållbara liv, som "hysteriska" och därmed "sjuka" och "onormala" är ett utsalg av den tidens fördomar om kivnnor och inte någon "vetenskap".
Vilket är hela min poäng.
Citat:
Även här är jag en smula avvaktande. Kanske har vi olika uppfattningar om vad tvång är, men att det finns inbyggda förväntningar och ett socialt tryck på hur man skall bete sig i ett äktenskap ser jag inte som konstigt. Om en del av detta också finns nedskrivet som regler så är det väl inte heller märkligt. Man bör väl fråga sig hur mycket frihet ett äktenskap klarar och hur mycket ansvar som skall åläggas makarna och hur mycket det allmänna skall blanda sig i.
Vi ahr redan ett inbyggt förväntan om att man ska anstränga sig i ett äktenskap.
Finns massor med olika stöd och hjälp för olyckliga förhållanden.
men grejen är att HAR man ett system där det är möjligt att skilja sig, så måste detta gälla alla, utan förbehåll.