Den konservativa (eller reaktionära) normkritiken

Suck. Den här diskussionen utgår alltså ifrån en serie inlägg om hemmafruar, i vilken jag har argumenterar för att det är viktigt att folk jobbar och betalar för pensionssystemet och du har levererat något svammel om hur viktigt det är med att få kärlek för att man inte jobbar. Du kan scrolla tillbaka i tråden och läsa om du glömmer bort vad den har avhandlat.

Börskrascher är ju inget annat än ett tillfälle att investera billigt och den som vill ha jämnare utbetalningar kan ju vikta över i räntepapper när det blir dags, om du nu inte tänker argumentera för att hela ekonomin är påväg mot någon sorts kollaps, men då undrar jag ju hur ungarna skulle lyckas bättre med att försörja dig. Men tyvärr har du ju rätt i att långt ifrån alla begåvats med förmågan att spara. I ditt efterföljande inlägg verkar du dock plötsligt argumentera för att människor skulle börja spara mer bara skatterna sänks, så jag vet inte ens hur du vill ha det.

Spekulerar? Det är ju för i helvete så du beskriver ditt ideal, som ett jävla pyramidspel där varje generation ska betala för sina föräldrar. Att det nuvarande pensionssystemet också har sina brister som jag mer än gärna skulle fixa gör ju inte att ditt förslag blir mindre kasst.

Offra sig? Jag tror inte att ett heltidsjobb i dagens Sverige är ett sådant jävla ok att vi kan tala om att människor "offrar sig". Jag hade förmodligen mest skämts om jag hade stått i en situation där jag behövde tigga pengar av mina vuxna barn. Kollar man på de familjer där det är vardag idag att man tigger pengar av varandra så tycker jag mig inte se att de präglas av någon särskilt stark sammanhållning.

Du fortsätter upprepa detta, att det skulle finnas en motsättning mellan ett system där vi jobbar och tjänar in till vår pension och att vi skulle bry oss om våra familjemedlemmar, men jag kan ärligt talat inte se det och några korkade anekdoter om en VD som spelar golf kommer inte övertyga mig om någonting annat. Jag tvivlar som sagt starkt på att det är meningsfullt att på politisk nivå försöka försäkra sig om att människor har en familj som älskar dem, men även om det vore det så har du ju levererat absolut noll bevis för att ditt föreslagna system skulle åstadkomma det.

Fast nu blir ju följden av att man måste lita på sin familj just ett klansamhälle.
Det kan ju låta som en överdrift i dina öron att jag säger så.
Men jag tycker att det är en rimlig beskrivning av hur utvecklingen skulle bli.
Det var ju också så Sverige var ända in på 1900-talet, innan välfärdsstaten och individualismen slog genom.
Märkligt nog var det mer fritt fram för fattiga människor, som kunde få ta ett arbete någonstans och bli försörjd.
Men det var svårt för ungdomar från "bättre" familjer att klara sig utan hjälp från föräldrarna eller släktingar.
Och i det fallet har Sverige blivit enormt mycket bättre även för dem sedan socialdemokratin kom till makten.

Alla länder har blivit "bättre" rent materiellt. Teknologisk utveckling utplånnar fattigdom utan att staten behöver ha något att göra med det.

USA växte allra mest i slutet av 1800-talet när det inte ens existerade inkomstskatt. Sverige tog sig ur fattigdomen i slutet av 1800-talet och utvecklades till världens 3mede rikaste land i 50-talet när vi hade bland västvärldens lägsta skatter.

Ifall du vill använda ordet "klansamhälle" så måste du förstå att ordet förknippas med något dåligt pga hur det manifesteras i arabvärlden där klaner är brutala i sin rivalitet och extremt hierarkiska.

"Klaner" eller nybyggare som byggde USA var ju av helt annan sort, och hade helt andra värderingar.

Ifall vi säger att Sydeuropa har mer av ett klansamhälle så bevittnar vi ju där mindre våld än Nordeuropa i snitt (undantaget Syditalien med dess maffiakultur - och ändå har Italien mycket färre mord per capita än England, Sverige och Tyskland).

Att du ser upp till Schweiz förstår jag, men vem ser upp till USA numera? USA rankar bara högst på military power, men när det gäller välståndsindex så rankar Norden/Sverige och Schweiz högre än USA.

Nå, du kommer ju alltid att försvara lågskatteländer vad man än säger.
Jag kan ju bara säga som exempel att i USA förväntas föräldrarna försörja sina barn medan de studerar på högskola.
Okej, det verkar ju finnas ett slags studiemedel och stipendier där också.
Fast det är ändå långt från vårt jämlika system med samma studiebidrag och studielån för alla.

Ofta jobbar ju en student i USA eller tar lån, förutom att en del har fickpeng hemifrån.

Det är dock svindyrt med studiernas terminsavgifter, och där förväntas föräldrarna spara ihop en vacker slant.

Den delstat man bor i kan ha en viss subvention, men kostnaden är ändå hög.

Vill man läsa en master på säg Harvard så krävs det stipendium eller rika föräldrar.

Det börjar bli såpass dyrt att den sociala rörligheten blir lidande.

En klan är mycket större än så och bör nog snarare ses som olika förbund och allianser.

Vi hade ett klansamhälle i Sverige, men det dog med Birger Jarl. Du vet Folkungarna, sturarna och eriksätten.

Är det ändå inte otrolig, hur patetiskt det än är, humor. Att det islamska samhället som ni konservativa verkar hata så intensivt uppvisar ungefär allt det som ni själva sitter i denna forumsdel och dreglar efter ska återuppstå.

Värdekonservatism, gamla könsroller, misogynism, homofobi, återgång till religion, icke demokrati, auktoritära samhällen, ojämlikhet, ojämställdhet och nu alltså klansamhälle.

Och hur ”gulligt” är det inte, att ni inbillar er att ett västerländskt klansamhälle, ojämställdhet etc etc på nått sätt skulle vara helt annorlunda än det muslimska?

Skandinaviens klansystem, då får du ju gå långt bak i tiden kanske vikingatid, var inte mindre våldsamt än andras.
Graden av våld handlar mer om hur utbyggt ( dvs fungerande) en ev rättstat var eller inte och naturligtvis hur den lagen såg ut.
Var det lagligt att ex. tvinga barnen gifta sig med sina kusiner eller våldta frun, eller slå ihjäl henne om hon ex bröt mot något manligt hederskodex.

Patriarkala eller klanvärderingar ser ut ungefär lika överallt där de nu existerar.

Och eftersom patriarkala värderingar nu är vidriga kontra halva befolkningen och klansystem inte är speciellt smart system för att garantera individers eller samhället som helhet, trygghet eller ekonomi, så är det därför vi har frångått allt detta.

Bra insikt.
USA utmärker sig inte i social rörlighet.
https://sv.qaz.wiki/wiki/Socioeconomic_mobility_in_the_United_States

Jag minns min kompis i usa som bara hade råd med "fin" skola till ett av sina barn.
I Sverige kan de flesta med läshuvud gå vidare.

Även de utan läshuvud nuförtiden.... brrr... alla skall med. Blir eleven underkänd är det läraren som varit dålig, vilket leder till att alla får godkänt. Jag har haft elever med godkänd svenska som fan knappt kan läsa. De skall bli ingenjörer.... strålande.

Den sociala rörligheten i USA sjunker. Detta är en utveckling som skett de sista 30-40 åren med skenande kostnader för högre utbildning. Det var inte så här förr.

Det finns ju ett stipendiesystem till elituniversiteten ("fin" skola skriver du, men det är riktigt bra utbildning där, bättre än i Sverige). Ofta går det till elitidrottare dock. Harvard vill ju ha bästa basketlaget såklart.

För att få stipendium på läsmeriter måste man var riktigt vass.

Mingradering av cöllege elit-harvard od.
Hygglig högskola
ok högskola

Elitskolorna tog ju in både Trump och W Bush
Vi är nog överens om college.

Dina exempel blir inte ingenjörer, de försvinner på vägen.
ingenjörsutbildning - lätt att komma in-svårt att komma ut.
Läkarutbildning - svårt att komma in-lätt att komma ut

Elitskolorna bedöms ju på sina kurser, sina forskare och sina lärare.

Det finns en anledning att Ivy League och andra toppuniversitet attraherar elever från hela världen, de är verkligen i högsta ligan. Och de utvärderas ständigt.

Hur många nobelpristagare jobbar just nu på MIT t ex?

Många kommer in på högskolorna och där slås de kanske ut, men det är ett jädra slöseri med allas tid. Även deras tid, där de kunnat skaffa sig en vettig yrkesutbildning eller odlat andra färdigheter.