Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

En hamnlöpare och det var inte bara jag som var med om det.
Hela situationen var så man trodde de var 'dolda kameran' och gick inte bli klok på det.

En hamnskiftare? Sjukaste jag hört isåfall. Kan du elaborera, vad hände?

Ska försöka hålla detta kort.

Jag träffade en man som sa sig vara druid och tog honom inte riktigt på allvar utan såg de mest som en kul grej, men han nämnde ett namn mellannamn och efternamn och berättade att han misstagit denna person när han skulle träffat mig egentligen.

Senare så när jag är hemma hos min mamma på besök så ska hennes hemtjänst göra ett besök, och jag har aldrig träffat honom innan . När han väl dyker upp så presenterar sig denna hemtjänst vid just detta namn mellannamn och efternamn och börjar prata om sökare .
Min mamma blev hysterisk och undrade vad fan som hände, då han egentligen hade ett annat namn.
Medans jag försöker få grepp om hur denna hemtjänst hade kontakt med druiden vilket han menar på att de inte hade.
Efter detta sa hemtjänsten upp sig .
Jag har aldrig fått förståelse över hur detta gick till att en människa blev som övertagen av en hamnbytare.
Min mamma tycker detta är obehagligt och vill inte tänka på det.
Men jag har varit med om sjuka mystiska grejer dock var detta nog de mest extrema.

P.s Druiden sa så mycket som slog in så jag har fått min tro baserad på de.

Riktigt skevt! Vad sa Druiden? Något om framtiden eller vad?

När jag var ca femton såg jag en film som jag än idag inte vet vad det var för film men en scen, till synes helt meningslös, fastnade i mitt sinne och återkom i mina drömmar: en lång dam klädd i svart går in genom en port i ett gammalt ganska slitet hus, ser ut som södra Europa ungefär.

När jag var tjugofem ser jag exakt samma sak i en by i Grekland. Samma långa dam, samma port, samma hus, som i filmen och drömmen. Det ger mig enorma rysningar än idag. Jag kan inte förklara det i skrift så alla förstår, men det var en sån djupt känd och märklig rädsla. Både när jag såg filmen, när jag drömde och när jag såg det i verkligheten.

Ja en hel del om framtiden eller saker som var framtid då, det är för mycket för att gå in på alla detaljer sen var det väl lite så att jag inte skulle få veta allt.
Om jag hade vetat bättre innan så hade jag ju lyssnat bättre och inte tagit det så lättsamt.

Jag var fem, sex år gammal då jag hade en period av skrämmande upplevelser. Jag minns inte allt själv, det är min mor som berättat det mesta, men jag minns bitar av det.

Jag kan börja med en av de händelser som var återkommande under en tid och som har satt mest spår hos mig. Även idag kan jag uppleva den starka ångest jag upplevde som liten då jag tänker tillbaks på dessa händelser.

Jag var som sagt fem, sex år gammal och bodde tillsammans med min mor, hennes dåvarande man och min fem år äldre bror i en lägenhet på fyra rum och kök. Jag och min bror hade våra rum vägg i vägg och för att komma till min mors sovrum måste man ta sig genom hallen och vidare genom ett ganska långt kök. Det här var en standardlägenhet på den tiden där det fanns ett litet utrymme under diskbänken där man antingen kunde ha en större diskmaskin eller så använde man det till att bara ställa undan saker i, med ett fördraget litet skynke. Vi använde inte utrymmet till något och vi hade heller inget skynke för gluggen.

Det började med att jag fick återkommande mardrömmar under nätterna och började springa via hallen och köket till mors sovrum för att söka tryggheten i hennes säng. Vad dessa mardrömmar handlade om kan jag inte minnas och jag har inte fått det berättat av min mor, men hon har i allafall förklarat att jag var väldigt uppjagad och grät. Det pågick under en period av några månader och tillslut började mor att tröttna på att jag kom rusandes in i sovrummet om nätterna och skrämde upp henne och hennes man. Jag var tydligen i paniktillstånd dessa gånger. De hade tillslut något knep för att få mig att komma ur den där perioden och allt var lugnt igen.

Efter några månader så började jag få tillbaks problemen med mardrömmar, men denna gång var det så enkelt som att bara låta mig ha lampan vid sängen tänd hela nätterna. Men ibland hände det att de släckte lampan av gammal vana och då började det igen. Jag minns inget av detta med lampan, men min mor berättade att de gånger jag vaknat på natten och lampan varit släckt så hade jag berättat om en liten flicka som satt på huk ute i hallen och tittat upprört på mig. Hon var väldigt ledsen av någon orsak och jag upplevde det tydligen som att det var riktat mot mig. Hon hade långt mörkt hår som hängde längs med sidorna av ansiktet och hon satt på golvet med benen uppdragna mot bröstet, hakan vilandes på sina knän och armarna runt sina ben. Precis som en sur liten flicka brukar sitta på golvet. Hon satt en bit bort i hallen och inte direkt utanför min dörr. Det konstiga är att då det var väldigt mörkt i hallen så hade jag ändå lyckats beskriva hennes utseende så tydligt. Dessa händelser minns jag ingenting av.

Vad jag däremot minns tydligt är att en natt så vaknade jag och var fruktansvärt rädd. Så rädd att jag inte vågade mig utanför sovrumsdörren. Jag hade vaknat och märkt att min sänglampa var släckt och när jag sträckte mig upp för att tända den så var det en kamp att orka föra handen till lampan, samtidigt som jag kände på mig att om jag inte kämpade för att nå lampan så skulle något hemskt hända innan den tändes. Det var någonting i hallen som skrämde mig något ordentligt den gången.

Jag lyckades i alla fall tända lampan och drog igen dörren men jag ville inte vara ensam i sovrummet så jag ropade efter min mor så högt jag kunde, men hon ville inte vakna. Jag var riktigt rädd och visste inte vad jag skulle göra och bestämde mig ändå för att springa den långa vägen genom hallen och köket till hennes sovrum. Jag visste att mörkret utanför min dörr skulle vara väldigt skrämmande men av någon orsak så trotsade jag det och satsade allt. När jag kommit till köket så var det något som tog tag i mitt ena ben från det lilla utrymmet under diskbänken och jag föll platt på mage och blev liggandes på golvet och såg då att den lilla flickan satt i utrymmet och tittade på mig. Hon var väldigt arg. Efter det är minnet blankt men jag har fått det återberättat av min mor.

Hon hade vaknat av mina skrik från köket och hittat mig förtvivlad på golvet, jag kröp mot hennes dörr och var i fullständig chock. Mitt beteende skrämde både min mor och hennes man. Jag berättade gråtandes om flickan under diskbänken och hennes man hade fått gå ut och se efter för att lugna mig. Det tog ett bra tag innan de fick mig att somna.

Efter den händelsen fick jag spendera nätterna i deras säng under en period, men så fort jag sov ensam i min säng så började det problemen igen. Vi gick senare till en barnpsykolog för att ta reda på vad min rädsla kunde bottna i, men enligt min mor så var det egentligen inget vettigt svar på något. Jag hade inte genomgått något trauma eller annat som kunde ligga till grund för min rädsla.

Dessa starka upplevelser fortsatte under en period men försvann sedan plötsligt. Min fem år äldre bror påverkades också av det under den perioden, men då han tyckte det var töntigt att sova i mammas säng så kunde han sova hos en kompis som hade lägenhet i samma trappuppgång.

Händer ju ibland konstiga sammanträffanden som känns som mer än bara slump.

Igår åkte jag med barnen till en lekpark i en ände av staden vi egentligen aldrig besöker, vart med barnen där en gång innan. Innan vi åkte dit tänkte jag att det är ju kul om det är samma barn/familjer där som sist. Det är det! inget konstigt alls eftersom de bor i närheten.

Det konstiga sker idag när vi egentligen skulle åka till en motionsslinga och på vägen dit, efter dotters önskemål, byter destination till en annan lekpark som ligger längs vägen.

Vi leker där en stund, går en skogspromenad och när vi kommer tillbaka till lekparken är där familjerna och barnen från dagen innan, som just idag valt att göra en utflykt till lekparken vi egentligen bara råkade hamna i idag.

Liknande grejer händer mig rätt ofta. Man kanske är duktig på att se mönster bara men ibland känns det ju som att någon makt man inte känner till påverkar en/det som händer