Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

Mmm... Ibland undrar man om man får bevis på att det går att se in i framtiden.

Jag var fem, sex år gammal då jag hade en period av skrämmande upplevelser. Jag minns inte allt själv, det är min mor som berättat det mesta, men jag minns bitar av det.

Jag kan börja med en av de händelser som var återkommande under en tid och som har satt mest spår hos mig. Även idag kan jag uppleva den starka ångest jag upplevde som liten då jag tänker tillbaks på dessa händelser.

Jag var som sagt fem, sex år gammal och bodde tillsammans med min mor, hennes dåvarande man och min fem år äldre bror i en lägenhet på fyra rum och kök. Jag och min bror hade våra rum vägg i vägg och för att komma till min mors sovrum måste man ta sig genom hallen och vidare genom ett ganska långt kök. Det här var en standardlägenhet på den tiden där det fanns ett litet utrymme under diskbänken där man antingen kunde ha en större diskmaskin eller så använde man det till att bara ställa undan saker i, med ett fördraget litet skynke. Vi använde inte utrymmet till något och vi hade heller inget skynke för gluggen.

Det började med att jag fick återkommande mardrömmar under nätterna och började springa via hallen och köket till mors sovrum för att söka tryggheten i hennes säng. Vad dessa mardrömmar handlade om kan jag inte minnas och jag har inte fått det berättat av min mor, men hon har i allafall förklarat att jag var väldigt uppjagad och grät. Det pågick under en period av några månader och tillslut började mor att tröttna på att jag kom rusandes in i sovrummet om nätterna och skrämde upp henne och hennes man. Jag var tydligen i paniktillstånd dessa gånger. De hade tillslut något knep för att få mig att komma ur den där perioden och allt var lugnt igen.

Efter några månader så började jag få tillbaks problemen med mardrömmar, men denna gång var det så enkelt som att bara låta mig ha lampan vid sängen tänd hela nätterna. Men ibland hände det att de släckte lampan av gammal vana och då började det igen. Jag minns inget av detta med lampan, men min mor berättade att de gånger jag vaknat på natten och lampan varit släckt så hade jag berättat om en liten flicka som satt på huk ute i hallen och tittat upprört på mig. Hon var väldigt ledsen av någon orsak och jag upplevde det tydligen som att det var riktat mot mig. Hon hade långt mörkt hår som hängde längs med sidorna av ansiktet och hon satt på golvet med benen uppdragna mot bröstet, hakan vilandes på sina knän och armarna runt sina ben. Precis som en sur liten flicka brukar sitta på golvet. Hon satt en bit bort i hallen och inte direkt utanför min dörr. Det konstiga är att då det var väldigt mörkt i hallen så hade jag ändå lyckats beskriva hennes utseende så tydligt. Dessa händelser minns jag ingenting av.

Vad jag däremot minns tydligt är att en natt så vaknade jag och var fruktansvärt rädd. Så rädd att jag inte vågade mig utanför sovrumsdörren. Jag hade vaknat och märkt att min sänglampa var släckt och när jag sträckte mig upp för att tända den så var det en kamp att orka föra handen till lampan, samtidigt som jag kände på mig att om jag inte kämpade för att nå lampan så skulle något hemskt hända innan den tändes. Det var någonting i hallen som skrämde mig något ordentligt den gången.

Jag lyckades i alla fall tända lampan och drog igen dörren men jag ville inte vara ensam i sovrummet så jag ropade efter min mor så högt jag kunde, men hon ville inte vakna. Jag var riktigt rädd och visste inte vad jag skulle göra och bestämde mig ändå för att springa den långa vägen genom hallen och köket till hennes sovrum. Jag visste att mörkret utanför min dörr skulle vara väldigt skrämmande men av någon orsak så trotsade jag det och satsade allt. När jag kommit till köket så var det något som tog tag i mitt ena ben från det lilla utrymmet under diskbänken och jag föll platt på mage och blev liggandes på golvet och såg då att den lilla flickan satt i utrymmet och tittade på mig. Hon var väldigt arg. Efter det är minnet blankt men jag har fått det återberättat av min mor.

Hon hade vaknat av mina skrik från köket och hittat mig förtvivlad på golvet, jag kröp mot hennes dörr och var i fullständig chock. Mitt beteende skrämde både min mor och hennes man. Jag berättade gråtandes om flickan under diskbänken och hennes man hade fått gå ut och se efter för att lugna mig. Det tog ett bra tag innan de fick mig att somna.

Efter den händelsen fick jag spendera nätterna i deras säng under en period, men så fort jag sov ensam i min säng så började det problemen igen. Vi gick senare till en barnpsykolog för att ta reda på vad min rädsla kunde bottna i, men enligt min mor så var det egentligen inget vettigt svar på något. Jag hade inte genomgått något trauma eller annat som kunde ligga till grund för min rädsla.

Dessa starka upplevelser fortsatte under en period men försvann sedan plötsligt. Min fem år äldre bror påverkades också av det under den perioden, men då han tyckte det var töntigt att sova i mammas säng så kunde han sova hos en kompis som hade lägenhet i samma trappuppgång.

Hu!
Man kan ju undra varför flickan var arg på dig och ville fälla dig ner på golvet...

Jag själv tror att jag bara påverkades så kraftigt av mina mardrömmar att jag inte kunde skilja mellan dröm och verklighet vid dessa tillfällen, men min mor har sagt att det var ganska mycket händelser kring mig som liten.

Jag hade en återkommande period runt 18-20-årsåldern där det hände en del saker som skrämde mig på samma sätt som liten. Sedan dess har jag inte upplevt något alls.

Vad är det mest oförklarliga du upplevt, som du ännu idag kan fundera på och som inte har fått sin lösning? Behöver inte vara något ockult.
Här kommer två sådana upplevelser.

-Jag bodde i en liten andrahandsetta med fönster mot en innergård, så att man kunde stiga ut på gården. Där fanns en liten kokvrå och i diskhon hittade jag en dag en slemmig liten kniv, typ ostkniv. Fortfarande är det obegripligt hur den hamnade där om den inte följde upp med kranen, vilket också verkar osannolikt.

-En annan var en upplevelse av att gå runt i ett övergivet skogshus, med min familj. Där fanns även skogsmänniskor bland träden. Det underliga är att jag trodde detta var en dröm tills nyligen eftersom bara jag kom ihåg det. Tills jag träffade på en person som var med och kom ihåg detta.

Mina icke så kontrollerade förmågor och de drömmar jag lyckas konstruera så detaljerat.

Var också med om en extrem och krossande olycka som borde ha dödat mig men gjorde det inte, har typ 7 nära-döden upplevelser som jag egentligen inte borde klarat mig ur.

Jag fick en tanke i huvudet samtidigt som jag körde - "Undra hur långt bilen har gått nu"

Jag tittar aldrig på mätaren som för övrigt var inställd som trippmätare. Jag fick trycka på en liten knapp(pigg) för att få fram totala miltalet..

Och då stod den på exakt 12.0000!! Jävligt skumt. Hur kunde det råka bli ett så jämnt tal ner på kilometern just när jag fick för mig att titta? Det var någon typ av tecken kände jag.

Jag tänkte först att mätaren kanske "fastnat" eller nått. Men så slog den om till 12.0001 några hundra meter senare(dvs 12 tusen mil och en kilometer).

En hamnlöpare och det var inte bara jag som var med om det.
Hela situationen var så man trodde de var 'dolda kameran' och gick inte bli klok på det.

Jag var på ett hotell i Västervik för några år sedan tillsammans med en rumskamrat. Vi fick varsitt kort till nummet. Vi hade alltid problem med att hitta nycklarna när vi skulle ut, trots att vi la dem på ett bestämt ställe hela tiden. När vi vaknade på morgonen så var det från ingenstans tre nyckelkort istället för två, och ingen hade lämnat eller kommit in i rummet sedan vi med all säkerhet lämnat två stycken kort där kvällen innan. Det var extremt konstigt att lämna in nycklarna i receptionen efter det, och vi kunde inte ge någon förklaring till varför det tredje kortet (som för övrigt funkade att öppna dörren med) kommit dit. Receptionisten verkade även hon tycka att något sjukt var i görningen.

Älgar har en förunderlig förmåga att dyka upp ur tomma intet - helt plötsligt står dom bara där och glor.

Förnekar inte att sitter mottaglig kommunicerar med döda människor som vandrar runt i omgivningen.

För endast då när du som sätt spöket vandra runt i omgivningen berättar om det för andra människor.

Kan vi finna någon frid hopp för framtiden och upprättelse för livslångt förtryck karaktärsmord och trakasserier av motståndare sidan.

Händer ju ibland konstiga sammanträffanden som känns som mer än bara slump.

Igår åkte jag med barnen till en lekpark i en ände av staden vi egentligen aldrig besöker, vart med barnen där en gång innan. Innan vi åkte dit tänkte jag att det är ju kul om det är samma barn/familjer där som sist. Det är det! inget konstigt alls eftersom de bor i närheten.

Det konstiga sker idag när vi egentligen skulle åka till en motionsslinga och på vägen dit, efter dotters önskemål, byter destination till en annan lekpark som ligger längs vägen.

Vi leker där en stund, går en skogspromenad och när vi kommer tillbaka till lekparken är där familjerna och barnen från dagen innan, som just idag valt att göra en utflykt till lekparken vi egentligen bara råkade hamna i idag.

Liknande grejer händer mig rätt ofta. Man kanske är duktig på att se mönster bara men ibland känns det ju som att någon makt man inte känner till påverkar en/det som händer