Citat:
Ursprungligen postat av
indianhej
Vi har en husägare som snabbt ångrade sig. Ska han då inte få göra det? Han har ägt huset i årtionden.
Om vi ska titta på detta ur strikt moralisk synvinkel så undrar jag hur du ser på detta. Strikt moraliskt.
Du pekar på att Esbjörn snabbt ångrade sig och att det skulle vara en parameter för att han då rent moraliskt ska få ångra sig men... var går gränsen för vad som räknas som "snabbt"? Är det samma dag? Dagen efter? Max 1 vecka? Oavsett när efteråt så länge det känns gosigt och gott innanför skjortan?
Jag undrar också om åldern har någon betydelse enligt dig. Esbjörn är ju 81 år och det har jag förstått ska vara en parameter. Är det så att man alltid ska kunna ångra sig om man är över säg 80 år? Eller är åldersgränsen lägre? 75? 70? Kan det vara så att det finns ett samband mellan säljarens ålder och hur snabbt man, rent moraliskt, ska kunna ändra sig? Är man 65 så är det moraliskt ok att ändra sig men bara om det är senast dagen efter, över 70 så går gränsen vid 1 vecka, över 80 så har man resten av livet på sig eller hur ser du på detta?
Du pekar även på en 3:e parameter dvs att Esbjörn ägt huset länge. Är det så att det är moraliskt försvarbart med längre tid till sitt ånger ju längre man ägt en fastighet? Vad är viktigast? Hur länge man ägt fastigheten eller hur gammal man själv är för att få så lång tid på sig som möjligt att ångra sig?
Finns det fler parametrar som påverkar? Är det så att köparens ålder, kön, arbete osv påverkar hur pass moraliskt det är? Det kanske inte ens spelar någon roll hur gammal Esbjörn är, hur snabbt han ångrade sig eller hur länge han ägt fastigheten då köparen råkar vara 33 år, kvinna och jobba som partiledare? Om vi leker med tanken att Esbjörn hade varit en vit medelålders man samt dömd pedofil hade han då ens kunnat åberopa den moraliska aspekten alls?
Om vi vänder på det hela, hur värderar du det moraliska i att inte hålla ett ingånget avtal? Är det inte moraliskt förkastligt att bryta en överenskommelse?
En sista fundering...
Om du nu dels inser att det rent lagliga och juridiska är solklart och dels anser att Esbjörn trots det borde få tillbaka fastigheten... betyder det då att du samtidigt anser att lagen är omoralisk?